Från Sjundeå kyrka till Hong Kongs kulturcentrum
Sjundeåkantorn Pami Karvonen har blivit bjuden att som första västerlänning uppträda som solist med Hong Kongs kinesiska orkester.
Hong Kongs kulturcentrums stora sal och ett uruppförande av den kinesiska kompositören Jing-Xin Xus verk Spring River väntar honom den 9 juni.
Det är ett krävande stycke på en halvtimme som han får äran att spela tillsammans med orkestern som består av 120 musiker.
Någon nervositet kan inte skönjas, tvärtom.
– Jag bara väntar på konserten för jag har övat färdigt, jag är redo, säger Karvonen som i stycket han ska spela kan höra Heino Kaskis musikspråk och Rachmaninov-influenser.
Det är ett stycke som växer i intensitet; som vattnet börjar rinna allt starkare under våren.
– Naturen har blivit mycket viktig i kinesisk musik på grund av miljöförstörelsen, säger Karvonen.
"Varför just jag?"
Han har besökt Kina fyra gånger förut.
Senast i december 2012 turnerade han i landet tillsammans med Qiu Li Zhang som är solist vid Paris opera. Redan då frågade han sin agent varför just han har blivit utvald trots att det finns 20 miljoner pianister i Kina.
– Då gällde det att spela Schubert och Sibelius och de sade att jag har rötter när jag spelar deras musik, medan kinesiska pianister endast har stammen.
– Jag minns att jag satt i bilen när jag fick samtalet om den turnén. Jag var cool och frågade om de kunde ringa om en timme så att jag kunde kolla min kalender. Det var den längsta timmen i mitt liv.
Då han fick förfrågan i år svarade han genast ja, men kunde inte låta bli att även denna gång fråga varför de bjuder in just honom. Nu gäller det ju musik av en kinesisk kompositör.
– Just därför blir det intressant att se hur du spelar det sade de!
Älskar sitt jobb
Musiken är både hans jobb och hobby, ja nästan hans hela liv.
– Jag lever och andas musik, är så glad att jobba här. Kyrkan har så bra akustik. Jag får många olika impulser och mångsidigheten är det bästa för min musik, säger Karvonen.
Under skoltiden i Lappland hade han inte haft någon inspiration alls att lära sig svenska, övertygad om att han aldrig skulle behöva språket.
Vid flytten till Sjundeå för 15 år sedan kom han på andra tankar.
Första året kunde han inte svenska och under första begravningen i Sjundeå sade han bara säga "jag beklagar" till de svenskspråkiga.
I dag talar han svenska flytande.
– Jag tycker att den tvåspråkiga kulturen är bland det finaste här, en viktig sak.