Kvinnoposer under lupp
Om det varit en kvinna som poserat på porträttet ovan hade du reagerat annorlunda, eller hur?
Mer eller mindre lättklädda kvinnor med en lite utmanande pose och kanske ett finger i munnen får inte längre många att lyfta på ögonbrynen. De syns i reklamer och på alla möjliga omslag så mycket att vi helt enkelt har vant oss vid dem.
Men det som är norm behöver förstås inte vara naturligt och är sällan könsneutralt.
Mimosa Elo (f. 1992) har i sina fotografier bett manliga modeller posera på detta – enligt vår kulturs stereotyp – typiskt kvinnliga sätt.
– Jag tycker att det är både konstigt och orättvist att lättkläddhet, besvärliga poser och ett finger i munnen har blivit norm när en kvinna fotograferas, men att det i manliga porträtt känns totalt främmande, säger Elo som studerar fotokonst ett andra år vid Västra Nylands folkhögskola (VNF).
Konst i fyra rum
Bildserien på tre främlingar i kvinnonormen är ett av många guldkorn på fotokonstlinjens utställning Yeah yeah whatever på Zebra i Karis.
Galleriet känns rentav som en skattkammare, med fotokonst i tre rum och Antti Laitinens videokonst i stora salen. Laitinen förtjänar nog ett eget besök, med tid för betraktaren att bara följa med exempelvis på hans dokumenterade resa med en egenhändigt byggd barkbåt över till Estland. Den seglatsen kan man hoppa på ända till 18 juni medan fotoutställningen pågår till den 14 maj.
Som namnet Yeah yeah whatever antyder kan vad som helst komma emot en, och gör det med 17 unika serier. De studerande har själva planerat, fotograferat, bearbetat, kopierat, skrivit ut och hängt upp sina arbeten.
Det finns både traditionellt på film tagna och på silvergelatinpapper kopierade bildserier och sådana som är digitalt exponerade och manipulerade.
Människor och känslor
Att innehållet känns viktigast och fångar ens uppmärksamhet är ett gott tecken. Många ställer ut porträtt, bland Karisbon Alfons Grönqvist vars svartvita bilder fångar känslotillstånd hos ett flickebarn. Än gråter hon, än skrattar hon och däremellan är hon blyg.
Taru Samola från Fiskars ställer också ut en personlig serie med porträtt som hon byggt grova ramar till själv. Hon spelar med kontrasten förfallen miljö och vackra modeller, men de laddade bilderna når långt förbi de klichéfyllda sfärerna.
Härifrån slungas man till Berlins betongdjungel och så fortsätter den starka kavalkaden i det tyvärr folktomma galleriet.
Livat i skolan
Om det är lugnt på Zebra så är det desto mer liv och rörelse i folkhögskolan denna vecka. Projektet VNF Live lever upp till sitt namn och är mer än en utställning. Det är som en festivalliknande presentation av verksamheten och konstlinjernas slutarbeten – från kläddesign till serieteckningar, från dikter till målningar.
En grupp lågstadieelever tittar förstrött omkring sig. Då Mimosa Elos foton projiceras på väggen stjäl de barnens uppmärksamhet. De skrattar, pekar och skakar på huvudet. En pojke säger "usch", men med ett nyfiket leende. Elos har tydligen rätt i att männen i dessa poser känns främmande.