Han stöpte Svartå slott i en ny form
Sommarens utställning på Svartå slott berättar om dess närhistoria. I lekstugan stekte Magnus Linder plättar och lekte med brukets barn. På 1980-talet gick en av hans livsdrömmar i uppfyllelse.
Det är inte alla barn förunnat att bo i ett hem som består av 800 kvadratmeter fördelade på 22 rum. Slottsherre Magnus Linder (född 1929) levde sina första elva år i Svartå slott, ett unikt gustavianskt träslott med anrik historia.
Rummet till vänster om huvudingången som numera rymmer en butik var hans pojkrum. Eller egentligen hade han två stycken, ett sovrum och ett lekrum. I det ena sov han själv, i det andra sov barnflickan.
Magnus Linder kan blicka tillbaka på en minst sagt ovanlig uppväxtplats som med tiden kom att bli ett av hans stora livsverk.
– När du är liten och bor i ett stort hus ser du inget märkvärdigt i det. Jag minns min barndom som rolig. Det var en vanlig barndom även om den var ovanlig.
Många ägarbyten
Magnus Linder sitter i solskenet och blickar ut över ägorna som under de senaste decennierna väckts ur sin Törnrosasömn. Invid huset främre fasad blommar gulsipporna som hans mor Dolly Linder (född Fazer) planterat.
Föräldrarna skilde sig emellertid och 1940 såldes Svartå gods till Svartå bruk som förutom herrgårdsbyggnaderna bestod av 310 hektar jord samt tillhörande park. Redan följande år donerades slottet samt flygelbyggnaden och ett mindre markområde till Föreningen Norden i Finland.
Under fortsättningskriget fungerade slottsbyggnaden inledningsvis som en tillflyktsplats för evakuerade Ekenäsbor. Från 1944 och några år framåt fanns här i stället ett tillhåll där "krigsblinda" kunde vistas, rehabiliteras och lära sig nya praktiska sysslor som till exempel borstbinderi och korgflätning. Detta skedde i Röda Korsets regi och är en bortglömd tidsperiod i slottets historia som nu lyfts fram i sommarens utställning som öppnade i går.
Föreningens knappa ekonomi bidrog till att slottet sakta men säkert förföll och redan 1949 returnerades egendomen till bruket där den nedre våningen användes främst för representation under de följande decennierna.
Åren gick. Slottet blev i allt sämre skick. Taket läckte in på sina ställen och det ledde till stor förstörelse, speciellt i övre våningens matsal.
Drömmen blev sann
Magnus Linder bar på en dröm att en dag kunna köpa tillbaka gården och förverkliga sin vision.
– Tänk om man skulle köpa tillbaka gården. Tänk om, tänk om... säger Magnus Linder att han tänkte de gånger han vandrade förbi.
En dag ringde telefonen. Erbjudandet kom, men det gällde att fatta ett snabbt beslut. Magnus Linder sade ja och blev ägare till den forna släktgården. Nu följde en arbetskrävande och mycket kostsam process, att låta återställa slottet med omgivningar till sin forna prakt. Möbler och olika konstföremål återfördes, den fasta ursprungliga inredningen konserverades och restaurerades med hjälp av stor expertis.
Redan sommaren 1986 öppnades dörrarna för allmänheten, även om slottet kom att återfå sin huvudsakliga glans först på 2000-talet efter omfattandes restaureringar i olika perioder.
Magnus Linder medger att processen var långt mer tidskrävande och kostsam än han på förhand trott. Men inte för en sekund har han ångrat sig.
– Det var en räddningsoperation som med tiden ledde till en verksamhet. Det fanns tidigare alla möjliga underliga förslag på vad man kunde göra av byggnaden, bland annat en nattklubb, säger Magnus Linder och skakar på huvudet.
Barndomsvänner
Bland de ting som inte gick att återställa finns Magnus Linders lekstuga som flyttades till en helt annan gård där den tyvärr inte bevarats. Den finns i stället återgiven på ett väggstort fotografi inne i slottet och är en del av sommarens utställning som i år fokuserar på slottets närhistoria. Invid fotografiet står en liten gjutjärnspis och en minimal plättpanna som hörde till lekstugans köksutrustning. Den användes på riktigt med hjälp av någon vuxen som fanns i närheten.
Om det inte var alla barn förunnat att bo på ett slott, så var det knappast heller alla barn förunnat att ha en sådan lekkompis som Magnus att vistas hos.
En av dem som omnämns på utställningen var författaren Göran Schildt, som visserligen var betydligt äldre än Magnus Linder, men som blev en av de barndomsvänner som ännu fanns kvar när döden skiljde dem bägge åt. På årets utställning finns bland annat ett brev som Göran Schildt skrev till sin vän där tant Dolly omnämns.
– Göran var hygglig. Jag minns att vi byggde en igloo av snö tillsammans där ute, säger Magnus Linder och pekar över gräsmattorna som snart kommer att skimra i grönt.
Sämre minns han däremot flera av de barn från bruket som regelbundet vistades hos honom. En av dem var Anita Ekqvist, numera bosatt i Lojo men uppväxt i Svartå bruk. Hon minns tydligt sin lekkamrat Magnus Linder och hans rum där de lekte tillsammans med bland annat tennsoldaterna som nu står snyggt uppradade i en monter på utställningen.
– Dem stöpte vi här på gården. Det är fruktansvärt enkelt, men brandfaran är stor, säger Magnus Linder.
Förutom lek inomhus skidade man mycket under vintrarna. Det minns både Magnus Linder och Anita Ekqvist.
Sommarens utställning är i sig ganska blygsam och består i huvudsak av fotografier, tidningsartiklar och enstaka föremål. Däremot ståtar själva slottet med omgivningar som en beundransvärd symbol för en vision som förverkligats.
– Det var en form av mission. När man ser sitt barndomshem falla ihop blir det nästan som ett tvång att göra något åt det, säger Magnus Linder.
- Sommarutställningen Svartå renässans på Svartå slott är gjord i samarbete med Museiverket. Den är öppen för allmänheten den 23 april till den 19 maj på beställning och lördagar klockan 16-18.
- Under tiden 20 maj till 15 september ordnas guidningar varje heltimme under tiden 11-17. Måndagar stängt.