Goda nyheter för alla revyälskare
Evitskogsrevyn levererar i år igen. Hårda tider är en skrattfest med allvarliga undertoner.
De hårda tiderna är tacksamma att skämta om. Trots att det förstås handlar om hemska saker för dem som drabbas av uppsägningar och permitteringar har de dåliga nyheterna haglat så tätt de senaste åren att effekten blir, om inte komisk, så åtminstone tragikomisk.
Det här tar den artonde Evitskogsrevyn fasta på. Under nästan tre timmar bjuds det på sketcher där vi bland annat får följa en visstidsjobbare som bor i en soptunna, ett gäng gubbar som försöker ge sig in i knarkbranschen för att tjäna ihop sitt levebröd, och en skola som permitterar sina elever. Det här vävs samman av ett soundtrack som enbart består av Beatles-låtar.
Bandet rockar
Den stora nyheten i årets revy är satsningen på musik. I år har det gått ett halvsekel sedan Liverpool-gossarna gav ut albumet A Hard Days Night och det här celebrerar Evitskogsrevyn genom att till publikens förtjusning bjuda på många gamla pärlor, från Hello Goodbye till Rock and Roll Music.
För första gången någonsin har revyn också ett eget band, bestående av fyra killar från pop- och rocklinjen vid Lärkkulla. De kommer från Ekenäs, Jakobstad, Åland och Vasa och därmed är hela Svenskfinland representerat. Killarna har en otrolig scennärvaro och spexar runt med sina instrument. Deras medverkan ger musiken en ytterligare dimension och några åskådare blir så tagna att de sitter och sjunger med i nästan varje låt.
Publiken kissar på sig
Musiken är ändå ett tveeggat svärd. Under den första kvarttimmen känns det som att den får stå i fokus nästan lite onödigt mycket. I stället för att byggas upp till en humoristisk poäng avslutas de flesta sketcherna med att någon säger något som leder in i nästa låt. Smidigt, förvisso, men samtidigt resulterar det i att de värsta fnitteranfallen uteblir. Men det här släpper snart.
För trots att manusförfattaren Ulf Westerholm sade att han inte har satsat alltför mycket på buskis när jag intervjuade honom inför premiären trevar Evitskogsrevyn sig under bältet flera gånger – och det är då den till en början svårflörtade salen slappnar av och frustar till av skratt. Säga vad man vill om intelligent humor, men vare sig vi vill erkänna det eller inte är det sexskämten som går hem bäst. Speciellt den porriga karaktären Sirkka-Liisa från Nummi-Pusula (Marika Kinnunen) som bryter på finska får publiken att kissa på sig lite. Den mustaschprydde sprattelgubben Anders Sandelin är också alldeles självlysande på scenen, likaså Olli Arokari som den hjärtekrossade estgossen Lolik Kulli.
Raseborg får en känga
Det dröjer inte länge förrän skrattfesten är ett faktum. Smockor delas ut till höger och vänster – man rådissar Raseborg, driver med Radio Vegas programvärdar och sjunger en serenad om hur fult Kyrkslätts kommuncentrum är. Vissa av skämten kräver att man har följt med medierna de senaste åren, men det blir ändå sällan så elitistiskt att det flyger över huvudet på gemene man. Skämten kräver inte heller alltför mycket lokalkännedom.
Tiderna må vara hårda, men så länge vi kan skratta åt dem finns det hopp. Och skratta får man i Övidsborg. Jag kan inte göra annat än ge en sliten redaktörstumme upp åt det glada gänget bakom årets Evitskogsrevy. Nästa år kommer de att ta en vilopaus, men 2016 – när den ansträngda ekonomin förhoppningsvis har dragit efter andan – kommer de tillbaka med en pjäs som heter Stjärnsmällen.
- Text: Ulf Westerholm.
- Regi: Svante Martin.
- Musikansvarig: Pia Nygård.
- På scenen: Camilla Bäckman-Soinio, Roberta Eskola, Robert Holmberg, Sanna Holmberg, Simon Karlsson, Anna Keto, Marika Kinnunen, Lenita Lehtonen, Anton Lindholm, Bodil Lindholm, Jessica Lodenius, Sixten Malmström, Axel Mellberg, Pia Nordström, Roger Nordström, Johan Nyberg, Anders Sandelin, Joel Schultz, Vera Strandberg, Mats Söderlund, Ulf Westerholm, Olli Arokari.
- Premiär: Fredag 25.1 kl. 18 på Övidsborg i Evitskog. Nu följer sexton föreställningar.