Sex, fasanjakt och Jarl Boström
Degerbys nya revy – Fart i flanellen – ska få Ingåborna att föröka sig.
Den första revyn som Sven Sid regisserade i Degerby hette Den röda näsan.
Med Fart i flanellen vill han i stället få publikens kinder att skifta i rött.
– Grundidén är att Ingås befolkning ska föröka sig till 20 000. Vi måste bli fler i Ingå – och det snabbt, säger Sid och kluckar av skratt som en liten pojke som precis har hittat storebrors porrtidningar.
Han fortsätter:
– Det är sex. Brännvin. Det är fart i flanellen, lite erotik ...
Det sägs att sexdriften avtar med åldern. Men trots att flera av skådisarna som har samlats i Degerby ungdomsförenings klubblokal Furuborg har en anstrykning av silver i håret verkar de lika uppspelta som maestro Sid.
Kommer revyn att få publiken att ta en svängom i sänghalmen efter föreställningen?
– Vi hoppas det, säger Sid, fortfarande fnittrande.
– Ofta blir det som vi skriver om i revyn verklighet, säger producenten Marianne Forsman.
Bengt Wikström, som har varit med i alla sexton av Degerby ungdomsförenings revyer, tittar ned i golvet med armarna i kors och en gravallvarlig min.
– Det har ju varit strömavbrott. Och långa.
Degerby ungdomsförenings nya revy är ändå inte bara en stilstudie i under bältet-skämt. Den kommer även att bjuda på ett underliggande allvar.
Bland ämnena som avhandlas i sketcherna finns härvan kring fasanjakten i Snappertuna, den eviga kommundiskussionen, mögelproblemen i Merituulen koulu och Ingås alldeles egna kommundirektör Jarl Boström.
Även bristen på ett BB i trakten luftas – i Fart i flanellen finns en drive in-BB.
– Det är lite humor, lite allvar. Kolkraftverket är en annan sak som tas upp, säger Sid.
Ibland kan revyer vara en kavalkad av insiderskämt som flyger alla utom lokalbefolkningen, och de mest nitiska Västis-läsarna, förbi. Men den här revyn kan avnjutas av hela Finlands befolkning, inte bara Degerbyborna, lovar Sid.
Något som är kännetecknande för revyerna i Degerby brukar vara musiken. Också den här gången har det satsats stort på sångnumren. Mikael Schönberg och Bengt Wikström är två av dem som har tolkat populära låtar på västnyländskt tungomål. Som kapellmästare fungerar återigen Pekka Ristola, flankerad av basisten Janne Luuppala.
– Det är mycket musik i revyn. Är det mer än tidigare? Det känns så, säger Barbro Backman.
Hon är en av veteranerna som återigen kliver upp på scenen. En annan är Karl-Göran Karlsson.
Tycker du om flanell?
– Jag sover helt naken i sängen, avslöjar Karlsson.
En comeback gör också den uppskattade karaktären Knappa Einar, som dyker upp mellan sketcherna. Han spelas av Åke Lindfors.
Det märks att gänget bakom Fart i flanellen har roligt tillsammans. När vi träffas en dryg vecka före premiären märks nervositeten inte alls, utan i stället skojar de med varandra som en enda stor lycklig familj.
– Nytt för i år är att ensemblen innehåller ovanligt många barn. Det bådar gott med tanke på återväxten, säger Mikael Schönberg.
Bengt Wikström säger att han egentligen inte hade tänkt vara med i år.
– Men sedan blev en sjuk. Jag kom med alldeles de senaste dagarna.
Han suckar resignerat.
– Jag säger alla gånger att det här är den sista revyn, det här är den sista revyn. Nu tänker jag inte säga det fler gånger.