Ny skrattfest utlovas i Tenala
Succékonceptet från tidigare år kommer igen. På Bygdegården i Tenala övar man fars för fulla muggar.
– Skojigt.
– Jätteroligt.
– Fascinerande.
Det är idel lovord som hörs när det hurtiga gänget samlas i Tenala bygdegård för att repetera inför årets stora satsning. Om exakt en vecka är det premiärdags för farsen Titta inte i kassen.
Förväntningarna hos skådespelarna och publiken är höga. I Tenala ungdomsföreningen har man redan tidigare visat prov på sin förmåga att skapa skrattfester som lockat stor publik.
Den senaste farsen Funny Money visades under slutet av 2006 och början av 2007. Den sågs av nästan 3 000 personer. Den låg snäppet under Det stannar i familjen som några år tidigare bidrog till publikrekord med sina drygt 4 100 åskådare.
I soffan
Regissören Tapio Laasonen, som nyligen varit aktiv med Prästkullarevyn, har kunnat iaktta vissa svårigheter med att locka publik till olika teaterevenemang på senare år.
– Utbudet är så stort. Kanske många också blir sittande hemma i soffan framför tv:n, säger han.
För de nio skådespelarna som övar friskt finns ingen tid att sitta i någon soffa. Ja, utom på scenen förstås. Enligt uppgift kommer en Super-soffa att spela en mycket speciell roll i sammanhanget.
Kim Snygg kalkylerar och kommer fram till att det i medeltal handlar om sammanlagt cirka 250 arbetstimmar. För Tapio Laasonen som innehar en av de större rollerna gäller det att memorera 650 repliker.
Arbetsmängden har inte avskräckt Bettina Rönnblad från Prästkulla. Efter en väldigt lång paus står hon igen på scenen och skall gestalta rollen av en adoptionsfröken.
– Visst är det lite stressigt när man samtidigt skall hinna med jobb och barn. Men när man väl är här är det enbart roligt. Vi tycker om det vi gör och vill ge allt till publiken. Om den också gillar samma sak, får man ju sedan tillbaka allt man gett ut, säger hon.
Radarparet
Carola Rosenqvist som tidigare koncentrerat sig på styrelseuppdrag i ungdomsföreningen, står nu för första gången på scenen. I egenskap av polis.
– Det finns en beprövad arbetsmetod att luta sig tillbaka på, säger hon.
Radarparet Laasonen & Elf nämns flera gånger i sammanhanget. Även under flera tidigare uppsättningar har Tapio Laasonen och Stefan Elf samarbetat.
– När vi började titta på den här pjäsen fanns det ännu ingen svensk översättning, säger Stefan Elf.
Farsen är relativt färsk och publicerades så sent som 2007, då under titeln Tom, Dick and Harry. Texten är skriven av far och son, Ray och Michael Cooney.
På albanska
Taapio Laasonen är lite förtegen om innehållet. Lite smuggling, invandrarpolitik, adoption. Men av scendekoren att döma blir det också den här gången en del dörrspring.
– Men det här är inte en utpräglad dörrsmällare.
Jag ber att få se en snutt och får nästan hålla i mig i stolen. Hjälp. Här händer det saker. Mats Lindberg som också hör till dem som gjort comeback på scenen, hötter med en stor och farlig kniv. En pistol kommer fram. Det är dramatik som heter duga.
Inte heller replikerna avslöjar i det här skedet handlingen. Den går tidvis på kosovoalbanska.
Lisbeth Ryhänen skrattar:
– Alla mina repliker är på albanska. Jag hoppas verkligen att det inte finns några albaner i publiken. Det rätta uttalet är en utmaning.
Jag känner mig plötsligt överflödig. Skådespelarna in action har nog med sina egna uppgifter. Ännu råder traditionsenligt kaos en vecka före premiär. Enligt regissören är det högst sannolikt också Finlandspremiär. En sak är skådespelarna säkra på: skrattfest utlovas.
Premiären för Titta inte i kassen är torsdagen den 16.1 klockan 19 på Bygdegården i Tenala. Därefter följer drygt tjugo föreställningar.