En kväll full av värme
Vilket fantastiskt bibliotek ni har, säger poeten Jenni Haukio. På tisdagskvällen besökte presidentmakan Svartå bibliotek. Det blev en ovanligt varm och värdig kväll.
Det visar sig vara svårt till och med för en presidenthustru att göra en elegant entré. Tom golvyta saknas. De sjuttiofem framställda stolarna i det lilla biblioteket i Svartå är redan upptagna. Nya stolar lyfts in och resten får nöja sig med ståplatser.
Kulturjournalisten Gungerd Wikholm inleder samtalet på finska som är planerat att vara kvällens språk. Poeten Jenni Haukio slår spontant om till svenska, för att sedan övergå till finska.
– Biblioteken är kärnan i den finländska bildningstraditionen. Utan dem skulle vi inte vara det vi är i dag, säger Jenni Haukio.
Ny samling på gång
Poetens eget litteraturintresse går tillbaka till tidig barndom då hon flera gånger i veckan besökte biblioteket i Björneborg. Där bekantade hon sig med Rasmus Nalle och lärde sig läsa. Lyriken kom tidigt in i bilden.
– I mina morföräldrars hem fanns hyllor fulla med lyrik. Redan som barn läste jag mängder med barnpoesi.
Läsandet följdes av lyrikskrivande.
– När jag var liten dikterade jag mina dikter för mamma som skrev upp dem. Det egentliga skrivandet tog fart under tonårstiden. Då skrev jag främst för skrivbordslådan.
I vuxen ålder har Jenni Haukio låtit publicera tre egna diktsamlingar. Under kvällen läser hon några av dem högt, stämningsfulla texter som ofta uppehåller sig kring hennes passion för skärgården. Ett litet urval av dikterna finns redan översatta till svenska av poeterna Tua Forsström och Claes Andersson.
– När kommer nästa diktsamling? frågar Gungerd Wikholm
– Jag har skrivit endel texter som skiljer sig från mina tidigare och hoppas kunna ge ut en ny samling inom ett par år, blir svaret.
Jenni Haukio producerar sällan mängder med material. När en dikt väl skrivits ner, är den i princip klar. Hon föredrar inspirationsskrivande framför ett disciplinerat skrivande.
– Jag kan bli inspirerad var som helst och när som helst. Alltid har man inte anteckningsblocket till hands och det gör att mycket går förlorat.
Hittar en upptagen presidentmaka tid för att läsa och skriva?
– Visst skulle det vara roligt att få vara heltidsläsare om någon i dag skulle betala för en sådan syssla. Men jag upplever att man hittar tid till det man gärna vill, svarar Jenni Haukio.
Hur är det då med diktjaget? Är det poeten själv som skymtar fram?
– Varje människa har så många olika liv och roller inom sig. Det finns så många ”jag” i varje människa. Diktjaget kan också var en person man följt väldigt nära, säger Jenni Haukio.
Sauli och dikter
En man i publiken kan inte motstå en fråga av mer privat karaktär.
Sitter du hemma och läser dikter för Sauli?
Jenni Haukio intygar att Finlands president ofta får ta del av hennes nya texter. Han har även läst hennes diktsamlingar.
– Men inte ofredar jag honom hela tiden med dikter därhemma.
Själv läser hon främst nyutkommen finsk skönlitteratur och till viss del facklitteratur. Hon botaniserar gärna på antikvariat för att hitta äldre lyrik.
Kvällen överraskar
Poeten Mary Kuusisto från Raseborg står efteråt i den långa ringlande kön med besökare som önskar få sina böcker signerade.
– Jag har varit bekymrad över om presidentmakan alls har möjlighet att gå in i sin egen värld som man kan behöva göra när man skriver lyrik. Hon verkar ändå ha tid. Saker är inte alltid som vi tror när vi ser på dem utifrån, säger hon.
Biblioteksfunktionären Diana Turunen är mer än nöjd efteråt. Kvällen är ett resultat av det arbete som en grupp entusiaster gjort som arbetar för bibliotekets fortlevnad.
– Jag hittar inte orden. Jenni var så hjärtlig, så varm, så okonstlad. Det här kvällen överträffade alla mina förväntningar.