Hon vill se och förstå
Kina visade sig vara ett märkligt land som bjöd på många överraskningar. Där lades grunden till Hangöfotografen Sandra Kantanens konstnärskap.
Fotografen Sandra Kantanen ursäktar sig lite över röran i den charmiga trävillan i Hangöby. Hon har nyligen kommit hem från Paris där hon medverkat i den prestigefulla internationella utställningen Paris Photo på Grand Palais.
Men framgången kan man inte alltid ta för given. Sandra Kantanens arbetsprocess framskrider ofta långsamt och i likhet med den färdiga produkten kan den stundvis vara svår att verbalisera. Sällan utgår hon från en färdig plan.
– Man måste stå ut med osäkerheten att det kanske inte blir något. Ibland kanske jag provar tio gånger med en bild och får slutligen slänga den och börja om från början, säger hon.
Har man en deadline gäller det att börja i tid. Sandra Kantanen planerar helst sitt arbete så att hon är färdig en månad innan deadline för att försäkra sig om att det inte uppstår stress i slutändan. Det är förödande för den konstnärliga processen.
Kina kopierar
Sandra Kantanens konstnärskap med den inriktning den har i dag, föddes egentligen utifrån en frustration under studietiden över att konstfotografiet tenderade vara så homogent i västvärlden
– Det har länge varit starkt rotat i det dokumentära berättandet. Få konstnärer ifrågasatte själva mediet. Jag ville slå sönder ytan och det perfekta. Jag gjorde redan då experiment, klippte negativ och mycket annat.
När det blev dags för magisterstudier styrde hon kosan till Kina i början av 2000-talet för att studera fotografering och landskapsmåleri. Kanske skulle ett land med en så totalt annorlunda kultur kunna bjuda på nya perspektiv. Resan ledde i stället till nya frustrationer och till och med besvikelser. Landet som var känt för sitt fina landskapsmåleri överraskade med en natur som på många sätt var förstörd.
Hela den kinesiska konstsynen skiljde sig också på ett specifikt sätt.
– I Kina har man i alla tider utgått ifrån att man kopierar mästarna. I urvalsproven till konstutbildningarna kunde man hitta tusentals identiska bilder. Idén om individualism har saknats i landet. Långsamt har en ny syn på konsten sipprat in i samband med att man börjat studera olika västerländska ismer.
Däremot kunde Sandra Kantanen iaktta att performancekonsten i stället uppvisade många överraskande och ytterst radikala inslag, där man i vissa fall kopierat idéer från 1960-talets USA som sipprat in. Inte sällan med fängelsestraff som följd, eller genom utställningar som förverkligats ”under jorden”.
På heliga berg
Strävan efter att försöka förstå det märkliga landet blev nästan tvångsmässig. Sandra Kantanen började med att utforska landskapen och sökte sig upp på alla heliga berg hon kunde hitta. De första arbetena blev rätt melankoliska.
Ännu i dag botaniserar hon rent bildligt och inte minst mentalt i de outgrundliga landskapen som inte nödvändigtvis måste vara geografiskt förankrade i Kina. I Kroatien upptäckte hon kalkrika sjöar som till sin biosfär påminde om Tibet. Där fotograferade hon under två veckors tid både dag och natt. När Sandra Kantanen väl kom hem vidtog det egentliga konstnärliga arbetet som går ut på att scanna negativen, ett eller flera, och utifrån dem bygga upp nya bilder som läggs i lager på varandra tills en nästan målerisk effekt uppstår.
Lever på konsten
Sandra Kantanen är lyckligt lottad. Hon knackar i bordet några gånger. Ta i trä. Hittills har hon kunnat leva på sin konst. Fotografierna som kan kosta 1 000-6 000 euro, lite beroende på storlek, säljs till privatpersoner och även till museer över hela världen.
Ute i Europa har Finland ett gott rykte som fotoland. Också Tyskland gör väl ifrån sig, medan Baltikum är i antågande. Det största problemet är inte avsaknaden av goda fotografer i området, utan bristen på personer som kan hitta och föra fram nya förmågor. Sandra Kantanen återkommer ofta till galleriernas betydelse i processen. Hennes egen karriär och slutgiltiga beslut att satsa helhjärtat på bildkonsten var ett faktum då Kiasma köpte ett av hennes stillebenfotografier till sin samling. I dag hänger en identisk bild på köksväggen i det nya hemmet i Hangö.
Flyttade till Hangö
För ett år sedan föddes tanken inom familjen att man kunde tänka sig att flytta bort från Helsingfors där fotografen bott hela sitt liv. Hennes man Ilkka Rautio som är filmregissör ville ha ett småhus att bo i.
Blickarna föll på Hangö som var bekant för paret via seglingen. I dag har familjen som också består av ettåriga Axel slagit sig till ro på den yttersta udden. Sandra Kantanen har återgått till sitt konstnärliga arbete efter sin föräldraledighet. Det är ett steg som inte varit helt enkelt att ta. Nytt hem, ny stad, ett nytt litet barn att sköta om.
Ännu har inte Hangös omgivningar hunnit sätta sina tydliga spår rent konkret i bilderna, men Sandra Kantanen är övertygad om att det är på väg. Hon har redan hunnit undersöka möjligheterna att ha en egen utställning i Hangö, men utbudet av utställningslokaler har som bekant visat sig vara begränsade. I synnerhet för en konstnär som arbetar med förhållandevis stora verk.
Ett av de beställningsarbeten hon just nu står i beråd att avsluta har hört till de större projekten hon gjort. Uppgiften gick ut på att fylla en hundra meter lång korridor i Stockholms sjukhem som är en privat institution inom den palliativa vården.
Väggarna fylls nu av tjugotvå fotografier som är arrangerade utifrån tematiken från ljus till mörker.
– Fotografierna är inbyggda i väggarna och de kommer att bli kvar där.
Mycket på gång
Sandra Kantanen arbetar för tillfället med sina kommande utställningar. Till den hör en separat i Korjaamo i Helsingfors i april.
Konstmässan Arco Madrid 2014 har Finland som sitt tema under nästa år, vilket bland annat kommer att synas genom elva medverkande finländska gallerier. Sandra Kantanen är en av de konstnärer som kommer att synas på utställningen som ordnas i februari nästa år. Nästa höst väntar London.
I hennes arbetsrum är väggarna fyllda med de harmoniska landskapsliknande bilderna som samtliga utgår från samma kärna. Utanför vindsfönstret avtecknar sig några spensliga grenar i det låga novemberljuset. Inramningen påminner mycket om de ”kinesiska” fotografierna som hänger inomhus. Hangö och Kina flyter ihop. Inre och yttre bilder. Fantasi och verklighet.
– Det känns som om jag arbetar med samma sak hela tiden. Men det är också min avsikt. Jag vill att liv och arbete skall flyta ihop.
- Född: 1974.
- Bor: i Hangö sedan ett år.
- Yrke: konstfotograf.
- Studier: Studerat två år på Västra Nylands folkhögskola (konst och fotografering), utbildad från Konstindustriella högskolan i Helsingfors, konststudier i Beijing.
- Utställningar: ett tiotal egna (bland annat i London, Moskva, Oslo, Frankfurt, Berlin etc) samt medverkat i ett sjuttiotal samutställningar.
- Intressen: segling och natur.
- Just nu: Har nyligen medverkat i utställningen Paris Photo. Förbereder nya utställningar. Försöker hitta tillbaka till arbetsrutinerna efter vårdledigheten.