Basisten och gitarristen. Stig Udd, 46, och Kari Sundberg, 47, har spelat rock tillsammans sedan 1980 och tänker fortsätta med det. Foto: Johan Kvarnström

De personifierar Hangö som rockstad

Det börjar med en öl på krogen och slutar med en spya. Däremellan hinner Blackmaid bygga upp en vardaglig rockvärld med riv och känsla på nya skivan.

Bandet firar 25-års jubileum med åtta nya låtar som håller liv i favoritsinnesstämningar och situationer där de känner sig hemma.
Hemmastadda är de även på Grönan där vi träffas för ett snack om nya skivan och Hangös rockprägel.

Sångaren och gitarristen Kari Sundberg tar en öl tillsammans med basisten och bakgrundssångaren Stig Udd. På pubben där de verkar känna hela klientelet lystrar de främst till smeknamnen Sumppu och Stigge.
– Vi hade bara en liten paus då vi stack till varsitt band en tid, men har spelat tillsammans sedan 1980, berättar Udd.

Låtarna på nya albumet Be My Guest berättar om det vardagliga livet. Det handlar om musik, några öl på pubben, brudar och arbete.
För den vanliga arbetstagaren och vardagsgnataren finns det mycket att relatera till. På Be My Guest On Friday sjunger Sundberg en vädjan om att bli väckt först när det är fredag, gärna med en whiskey nära till hands för att påskynda uppiggandet.


Arbetarmusik

Varför rocken fallit i så god jord i Hangö tror de kan hänga samman med att staden är ett hamn- och industrisamhälle.

En passande utstickare på skivan är en tolkning av John Lennons Working Class Hero.
– Många har gjort cover av den förut så vi funderade mycket på hur vi skulle göra, säger Udd som är nöjd med slutresultatet, precis som sin vän.
– Ja, vi tycker förstås att vår version är den bästa, säger Sundberg.

Arbetarklassens hjältar tycker de det finns gott om i Hangö, och de kommer båda från arbetarklassfamiljer.


Läs fortsättningen och mer om Hangö som rockstad i fredagens VN/eVN.