En film föddes i Ekenäs

Det är inom ramen för Artist in Residence som Mikel Bisbee Durlam vistas i Ekenäs. Han kom i början av oktober och ska i slutet av december resa vidare till Mellaneuropa innan han återvänder till USA.
Möjligen gör han ett nytt besök i Ekenäs under filmfestivalen som pågår från den 8 till 10 februari nästa år.
– Det har varit tal om att min film ska visas då, men helt säkert är det ännu inte. Möjligen kommer jag då hit ett varv för att också berätta om filmen och mitt sätt att arbeta.

Samarbete med VNF
Han är i full färd med att filma de sista scenerna. I filmen agerar sex olika karaktärer som görs av studerande från danslinjen vid Västra Nylands folkhögskola.
– Alla kommer att tala på sitt eget språk, det betyder åtminstone svenska, finska, franska och afrikansk kreol. Men vi har ingen egentlig dialog utan allting är mera visuellt.
Innehållsmässigt tar den fasta på hur olika karaktärer reagerar på att misslyckas – hur somliga övervinner sig själv och hittar sätt att gå vidare medan andra fastnar i misslyckandet.
Det finns alltså något slags manus, men berättande bygger på ett visuellt språk. Hur lång filmen blir vet Mikel inte ännu, möjligen en och en halv timme.
Vanligen jobbar han med videoinstallationer och performance på gallerier. Filmen ska däremot inte visas i gallerier.
– Det känns bra att gå en annan väg nu. Gallerier framstår tyvärr ofta som ställen där man bara når folk med samma intressen, det känns ganska smalt. Och besökare har för sig att verken bör uppfattas och läsas på något visst sätt, det vill säga att deras eget sätt att se och uppleva är mindre värt.
Själv är han trött på att hela tiden förklara.
– Jag brukar fråga: Vad ser du själv? Det du ser kan vara minst lika intelligent och kreativt som det jag tänkt när jag gjort ett verk. Med musik, dans och biografer är det annorlunda än med konst på gallerier. Det finns liksom en större vana att ta in det man ser på en filmduk.