Sofi Oksanen berättar om överlevandet

Även om en person eller ett land – som Estland – ur en bestämd synvinkel är ett offer, är det inte offerroller som författaren Sofi Oksanen vill beskriva.
– Jag vill berätta överlevnadsberättelser även om personerna ur någon synvinkel är offer.
Ett ockuperat land är naturligtvis ett offer, men det är inte en status och identitet som är värd att bita sig fast vid.
– På samma sätt tänker jag om mina personer. Det finns överlevare i de mest omöjliga förhållanden.
Det här säger Sofi Oksanen under en enskild intervju som hon ger efter att ha berättat om sin nya bok Kun kyyhkyset katsoivat i stadshusets foajé, där inbjudna gäster samlats.
Före det hade hon besökt visningen av filmen Utrensning på en fullsatt Bio Olympia och kort berättat om boken. Och på kvällen deltog hon ytterligare i ett brett upplagt seminarium om Estland och dess närhistoria – med boken som utgångspunkt.

Duvor blev mat
Hon berättar att bokens titel tar avstamp i att de stora mängderna duvor i Tallinn minskade rejält under den tyska ockupationen.
– Tyskarna fångade in duvor till mat. Det blev för mig en stark sinnebild.
Under den period som boken Kun kyyhkyset katosivat beskriver, från 1930 till 1966, hann Estland uppleva tre ockupationsperioder: två ryska och en tysk.
– Det fanns personer som klarade av alla tre ockupationerna och anpassade sig till den regim som gällde.
Språk och platser
– Tack vare historisk forskning hade jag mycket nytt material att använda. Också språkforskningen har gett mycket intressant för mig som författare, uttrycken och namnen på olika platser har förändrats under åren.
I de gamla tidskrifterna använder man till exempel inte ordet ”nazi” utan ”hitlerist”, berättar hon.

Fiktivt med rollmodeller
På frågan om hur verklighetstrogna personerna i den nya boken är, svarar Oksanen att en roman är en roman och personerna därmed fiktiva. Men för att vara realistiska och trovärdiga har hon använt rollmodeller.
Bokens Edgar Parts, som putsar sin historia och förfalskar dokument, har KGB-agenten Edgar Meos (1901-1974) som förebild.
Oksanen säger att Edgar Meos gav en referensram som gjorde att bitar föll på plats. Hon fick också veta att han haft hela fyra fruar på 1930-talet, men valde att i boken skapa honom en helt fiktiv hustru.
– Meos var verkligen en intressant figur.

Upplever olika
Filmen är Sofi Oksanen inte särskilt intresserad att kommentera, hon vill fokusera på den nya boken. Hon och produktionsbolaget godkände regissören och skådespelarna, men i övrigt har hon inte blandat sig i.
– Jag har velat ge arbetsgruppen arbetsro. Och i fråga om våldet känner jag mig inte förmögen att kommentera då jag själv skrivit boken. Var och en upplever våld på sitt eget sätt. Det som är möjligt för en är för mycket för en annan.

Tar generationer
I Estland har det sedan självständigheten hänt otroligt mycket otroligt snabbt. Mycket positivt har skett, men det som tar oerhört lång tid att förändra är värderingarna och moralen, säger Oksanen.
Beskrivande är till exempel att Estland är det sista landet som lagstiftat om människohandel.
– Och det har skett i år! Efter påtryckningar från andra länder. Om det inte finns lagstiftning mot människohandel, kan man inte heller döma ut straff.