Spel för regniga sommardagar

När regnet smattrar mot fönsterrutan kan du greppa handkontrollen med gott samvete. Du kan krossa tyngdlagen, segla mot horisonten eller klappa Bulbasaurs lök. Detta är tio digitala mästerverk att njuta av i spelsoffan.

Pokémon Blue
(Gameboy)
När den japanska spelutvecklaren Satoshi Tajiri var liten samlade han på insekter. I dag samlar en hel värld på hans supergulliga fickmonster Pikachu, Bulbasaur och Snorlax. Men det var här – under den första, svartvita vandringen över kontinenten Kanto – som allting började. En vandring där drömmar blev verklighet, skolkamrater förvandlades till slutbossar och hjärtat bultade i takt med den bitterljuva chipmusiken.

Okami
(Playstation 2, Wii)
Okami slungas ständigt fram som ett idiotsäkert argument i ”spel är konst!”-debatten. Det är inte svårt att förstå varför. Solgudinnan Amaterasus kamp för att återbörda färgen till ett demoninfesterat Japan är en audiovisuell orgasm där tuschstreckad sumi-e-kalligrafi möter ett episkt äventyr av The Legend of Zelda-mall. Att pila fram bland chockrosa körsbärsträd och böljande risfält är som balsam för en krigsärrad gamersjäl.

Gravity Rush
(PS Vita)
Att spela Gravity Rush känns som att stiga in i en surrealists hjärna. Inte nog med att Silent Hill-pappan Keiichiro Toyamas senaste skapelse ser ut som en psykedelisk LSD-tripp, det försöker också vända den bärbara PS Vita-konsolens dystra försäljningssiffror – genom att vända på världen. Resultatet är en tyngdlagstrotsande odyssé där du promenerar längs husfasader, faller in i himlavalvet och av bara farten raserar allt Isaac Newton trodde på.

Fez
(Xbox Live Arcade)
Det ser ut som en 8-bitsrelik. Det låter som Blade Runner-kompositören Vangelis på julaftonsmorgonen. Det är Fez – indieälsklingen Phil Fishs dimensionskrossande pixelkonstverk som låter dig vrida verkligheten kring sin axel. Och som vrider dig kring sin.

A Boy and His Blob
(Wii)
Timon och Pumba. Helan och Halvan. Coldplay och Jay-Z. Popkulturhistorien är full av exempel på osannolika vänskaper, men A Boy and His Blob tar ändå priset.  I denna hjärtevärmande pastellremake av det kultförklarade NES-spelet med samma namn ska en liten pojke hjälpa sin bästa vän – en slemklump från yttre rymden – att återvända hem till stjärnorna. Tänk ET, men med mer ... slem.

Tales of Vesperia
(Xbox 360)
Tales of Vesperia är en stilstudie i animeflosklig narration, slentrianslakt av grodyngel och hårsvall i regnbågens alla färger. Men vad spelar det för roll när rebellen Yuri Lowells kamp för frihet, jämlikhet och broderskap är så genommysigt att alla sinnen lindas in i rosafluffigt bomull? Och så snygg att du går ned på knä – och friar till din Xbox 360?

The Legend of Zelda: Wind Waker
(Gamecube)
Zelda-serien har alltid varit synonym med vidsträckta fält, dunkla grottor och grönskimrande trollskogar fulla av oknytt. Men i alven Links Gamecube-debut dränkte Nintendo sitt magiska fantasy-rike Hyrule i en syndaflod värdig självaste Noa. Kvar blev en böljande ocean där pirater och pratglada fiskar målades upp med haktappande vacker Disney-estetik som än i dag får Ekenäs skärgård att kännas grådaskig.

Theatrhythm  Final Fantasy
(3DS)
Försök inte uttala drömfabriken Square Enix:s senaste titel, du kommer bara att vricka tungan. I stället ska du greppa 3DS:ens pekpenna, ladda upp med näsdukar och ge dig ut på en nostalgitrippande steppdans längs minnenas allé, där musik från Final Fantasy-serien möter Guitar Hero-pepprande som kräver jedireflexer.

Slender
(Pc)
Har du hört om Slenderman? Inte? Var glad för det. Den magre mannen som visar sig på lekplatser och skolutflykter ögonblicket innan katastrofen inträffar är nämligen en av skräckhistoriens mest gastkramande gestalter. I Slender – gratisspelet som får zombieattackerna i Resident Evil att framstå som våffelkalas hos lilla spöket Laban – tvingas du möta honom. Och när du väl har gjort det kommer han alltid att stå där, alldeles i utkanten av ditt synfält.

Journey
(Playstation Network)
Journey är mer än ett spel. Det är en digital stjärna. En hoppets nebulosa som strålar i skyarna, klar och bländande, med löften om en spelvärld som inte domineras av gråmurrig testosteronaction, av ultravåldsamma ultravåldsorgier, av död, död, död. Det är även en perfekt orkestrerad ökenvandring med upptakt i gnistrande sanddyner och ett crescendo som lämnar spelaren liggande i fosterställning, kippande efter andan.