Det är på mittfältet som matchen avgörs
Det är svårt att vinna utan ordentliga anfall. Långbollar är från helvetet. Jörn Donner ser samma brister i finsk fotboll som många andra.
Jörn Donner har aldrig gjort sig till för någon. Det finns ingen jävla orsak. När han lämnar stugan i Bromarv för att se på fotboll på Centrumplanen i Ekenäs gör han det i fiskejackan, en vindtygsjacka med småstadens fotbollslags färger. Grönt är grönt fast det skulle finnas lite fiskfjäll på ärmarna.
Det är nästan bara braxen i nätet nu.
– Men jag lagar spad av det och sparar i frysen. Finns massor nu, säger han.
Många på läktaren känner igen författaren och journalisten som ser sin första match i år i fotbollens herretta. Bekanta och vänner hälsar på, och försöker slinka undan överenskomna tennislektioner. Ekenäsnejdens kanske kändaste sommargäst är – känd på Centrumplanen.
I en utomståendes ögon är 82-åringen i gott skick. Han klagar lite på ryggen och knäna men säger i samma andetag att han ska återuppta gymmandet med en instruktör och, som sagt, plocka fram tennisracketen igen. Sedan är det funderingar kring när det är lämpligast att hämta grillkorven. Det dummaste är att vänta till pausen för då ska alla köpa korv och nu är det mycket folk på läktaren.
Jörn Donner flyttade ut till stugan i slutet av april för att läsa på och småningom skriva klar Sverige: Resor i ett främmande land som kommer ut i oktober på Bonniers förlag och på finska på WSOY. Mycket har hänt i vårt västra grannland sedan dess, men kungen är densamma. Deadline är i augusti. Just nu är det research som gäller. Datorn startar åtta på morgonen och stängs av vid tre fyra-tiden på eftermiddagen. Arbetet avbryts förutom av fiske och fotboll också av en kort resa till filmfestivalen i Moskva där Donners betraktelse av Armi Ratia, Marimekkos grundare, förevisas. När han återvänder till västra Nyland gör han det via konstgräset i Kottby. Sonen Daniel spelar fotboll i tredje divisionen och hans lag SaPa har hamnat i bottenstriden precis som Ekenäs IF högre upp i divisionerna.
– Daniel skulle kunna ta för sig lite mera på planen, men han har drabbats av många skador. Och inte lyssnar han på en gammal gubbe. Varför skulle han? Han är ung och det är inget som ungdomar gör, lyssnar på gamla gubbar.
Det lär däremot en del kollegor som utsattes för Jörn Donners observationer ha gjort efter att ha läst hans bok om åren i riksdagen, Lilla Mammuten. Arkadiabackens rutiner gjorde Jörn Donner både trött och grinig. Telefonen gick het när partidignitärer ringde och undrade vad det är som pågår.
– Jo, nog kan det vara att någon blev lite sur.
Donners lag
Bland alla fotbollslagen i Finland är det kanske IFK Mariehamn som Jörn Donner känner mest för.
– Nja, jag har nu följt med dem en tid … det är lustigt att det är en sådan lite håla och att de ändå klarat sig. Mariehamn spelar ganska bra fotboll, det lilla jag har sett.
Jörn Donner har sett flera matcher i Mariehamn. Och för flera år sedan körde han 200 kilometer till Björneborg för att se IFK Mariehamn kvala till fotbollsligan.
Annars är han imponerad av Allsvenskan. Besöken i Stockholm kryddas med fotbollsmatcher inför stora och ofta slutsålda läktare och sång på stan. Men varför är det inte så hos oss? Fotboll är en stor sport också i Finland sett till antalet licensspelare.
– Det är en helt annan kultur. Vi har 4 000 åskådare på en bobollsmatch, säger Donner och svär så att det säkert hörs flera bänkrader upp.
Naturligtvis hade han parkerat framför teven och såg landslaget åka på spö mot Ungern och tacka för sig i EM-kvalet. Jörn Donners recension är densamma som de flesta andras. Det var en skitmatch till och nu är laget utan chefstränare.
– Vi hade ju inte ett enda anfall! Spelarunderlaget är vad det är men det måste vara någon med auktoritet som tar över.
Donner går inte regelbundet på EIF:s matcher, inte nu längre när lokalderbyna saknas. Hicken har rasat i divisionerna och även BK från Karis håller till i en annan serie. På Centrumplanen gör Raseborgs stolthet både 1–0 och 2–1 och till slut även 3–2 mot IFK Vasa, men det räcker inte. Den vackra aftonen får ett dystert slut när hemmalagets målvakt från nästan nollvinkel sparkar bollen i egen bur via en motståndare. Vasa vinner med 4–3 efter vad som bäst kan beskrivas som märkliga vändningar. Knäckande är ordet. Jörn Donner skakar på huvudet.
– Med det försvaret klarar EIF inte division 1.
Slutvisslingen är nästan förlösande. Äntligen. På stugan ska det blandas ihop till en Dry Martini.
– Jag kan ändå inte sova.