Janne Grönroos sväljer åldersångesten
För många är han sinnebilden för den kaxiga, manliga programledaren. I dag är Janne Grönroos bland de äldsta på Radio Extrem och nöjd över de uppmärksammande genusdebatterna.
Det heter att tiden går snabbt när man har roligt. I Janne Grönroos fall har tio år försvunnit på nolltid. År 2005 började han jobba som programledare på Radio Extrem, varav de fyra senaste som värd för morgonshowen Succémorgon – kanalens flaggskepp. Livet före tiden i radion minns han knappt.
– Och ändå känns det som om jag inte jobbat på Extrem så länge.
I början av sin morgonkarriär var det Grönroos roll att ställa de dumma frågorna, vara killen som skakar om och provocerar. I dag är han 30 och äldst i gänget. Åldersskillnaden till yngre kollegan Fredrika Lindholm är 8 år.
– Hennes populärkulturella referenser är helt andra än mina. Jag menar, hon var två år när Jurassic Park kom.
Har du åldersångest?
– Lite. Fredrika är energisk på det där sättet som bara 20-åringar orkar vara. Hon lär mig snapchat och att hänga med i snacket, haha.
I våras kom beskedet att kollegan Ted Forsström lämnar morgonshowen. I stället ansluter sig skådespelaren och komikern Christoffer Strandberg.
– Han är en fantastisk person så det ska bli spännande! Att manskapet på kanalen byts ut är vardag. Det känns synd samtidigt som förändring alltid innebär nya möjligheter, vilket är nödvändigt. Utan nytt blod blir det upprepning, trist och svårt att överraska.
Hur länge planerar du själv att stanna på kanalen?
– Ingen aning. Om jag hade ett klart mål skulle det kanske vara enklare, nu känns framtiden rätt skrämmande. Men ännu har jag inte hittat något som slår det här jobbet.
Hur ser Svenskfinland ut i dag, sett från din radiostudio?
– Det värsta jag vet är finlandssvenskar som tycker att vi borde dela upp oss i ännu mindre grupper. Jag menar: Svenskfinland är litet nog som det är. Okunskapen om varandra är stor. Visst, dialekterna isolerar i Österbotten och de som vuxit upp i Helsingfors stannar ofta kvar i stan. Men vi har fortfarande mycket som förenar, oberoende av hemort eller livssituation. Det är värt att ta vara på.
Hur skulle du beskriva Extrem som kanal i dag?
– Till att början med är vi betydligt färre anställda än för tio år sedan. Uppdraget, då liksom nu, är att provocera och testa gränser. Men jag tycker att vi har blivit mer sakliga. Alla gånger vi gjort övertramp – till exempel i samband med "kaktusgate" – har vi diskuterat och utvärderat. Kvalitetsdiskussion förs på ett annat sätt i dag, både hos oss och i resten av samhället. Vad håller måttet, hur fungerar bra underhållning? Värderingar förändras.
För många är du sinnebilden av den kaxiga, manliga programledaren. Vad betydde genusdebatten kring Radio Extrem för dig?
– Jag tycker att det är en viktig diskussion. Man måste lära sig när man gjort fel. Men det är svårt, gamla mönster sitter i hos de flesta av oss. Sedan är det viktigt att vi i radion snackar också om exempelvis mäns ätstörningar och skönhetskomplex. För att behålla balansen.
I fjol fick du skarp kritik efter att ha fotograferats tillsammans med fotomodeller och supersnabba bilar som en 30-årsgåva av kanalen. Hur tänker du kring det i dag?
– Att kanalen gärna får kolla min önskelista innan de överraskar mig nästa gång. Nu togs jag ju bokstavligen på sängen.
Halvvägs in i intervjun joggar flickvännen Krista Sigfrids förbi uteserveringen där vi sitter. Något stundande sommarbröllop lär det inte bli i sommar, trots Marry Me och stora förlovningsrubriker.
– Fast man vet ju aldrig med henne.
En konkret framtidsplan finns i alla fall: att göra mer standup – på finska. Fast det är svårt, också för Grönroos som är uppvuxen i Ekenäs med en finskspråkig mamma.
– Jag har lång väg kvar. Mina ordvitsar kopplar ofta fel, vissa skämt går helt enkelt inte att översätta. En humorfavorit är just språkfel. Jag skämtar ofta om Kristas och min knaggliga finska, men även om vår relation eftersom folk förväntar sig det. Den finskspråkiga publiken vet däremot sällan att vi är ihop. Av dem får jag inget gratis.