Här smakar hobbyn humle och malt
Hembryggning av öl har blivit en allt hetare trend, det vittnar i alla fall mikrobryggeriboomen i landet om. Vi har träffat två ölkännare från Lojo som berättar om ölbryggandet som hobby.
Juhani Palttalas källare är något mer än en förvaringsplats för verktyg, frysta bär eller fjolårets juldekorationer. Egentligen finns det föga utrymme för krimskrams, golvytan och hyllorna ockuperas nämligen av noggrant numrerade ölbackar, öltunnor, jäskärl, och prydligt uppradade dryckesglas.
– När vi flyttade hit med frun var det avgörande att källaren var tillräckligt stor. Jag behöver ett visst utrymme för min hobby, säger Palttala som nu varit Lojobo i ett år.
Ölbryggning har varit Palttalas hobby i cirka fyra år. Under denna tid har han tillverkat 113 olika ölsorter.
– I regel brygger jag två gånger i månaden, kärlet jag använder rymmer bara 50 liter per sats. Jag har prövat tillverka allt möjligt, egentligen är det bara lageröl jag inte brygger.
I källaren finns också något som gör gemene ölentusiast grön av avund: tre fullt fungerande ölkranar.
– Egen öl på kran var helt enkelt ett måste, förklarar Palttala.
Förmånligt och njutbart
Varför just ölet blev Palttalas hobby har flera förklaringar.
– Jag tycker om att själv tillverka saker, och visst är det trevligt om kompisarna gillar det man själv skapat. Faktum är också att gott öl är dyrt i Finland, och färskt öl kan man inte vara säker på att få i affären. En lyxigare amerikansk pale ale till maten kostar lätt fem euro glaset.
I jämförelse med butiksölen är det hembryggda relativt billigt. Produktionskostnaderna varierar mellan ölsorterna, men i regel ligger literpriset på 0,50–2 euro, uppskattar Palttala.
Palttalas vän Juhani Wallendahr, öl- och ciderbryggare sedan fem år tillbaka, håller med om att hemtillverkning är både roligt och förmånligt.
– Man väljer själv hur mycket pengar man satsar på sin hobby. I princip behöver man bara dugliga kärl, en spis, malt, humle, jäst och vatten. Det är förstås sällan man nöjer sig med det enklaste möjliga. Det här är som vilken hobby som helst, ibland spårar det ur, säger Wallendahr.
För honom är bryggandet något av en konst.
– Jag tycker att hemmalagat alltid är bäst. Det är en form av hantverk, och man blir ju stolt när man lyckas skapa något gott.
Inga trollkonster krävs
Hur lätt är det egentligen att brygga gott öl hemma? Enligt Palttala behöver själva bryggprocessen inte alls vara komplicerad.
– Jag blev chockad när jag insåg hur enkelt det är att brygga gott öl hemma. Man kan likna hembryggning vid matlagning: att tillreda egen mat är enkelt och smakar ofta bättre än butikens dyra färdigmat. Allt man behöver är lite utrustning och råvarorna.
Smaken beror på ett antal saker: bland annat typen av malt och humle som används, mängden socker som uppstår i processen, temperaturen vid jäsning och hur länge ölet får stå.
– Alltid blir det inte perfekt, men man lär sig ganska fort genom att pröva sig fram. Vi använder också ett program som räknar ut mängden av olika ingredienser för olika sorters öl, säger Palttala.
Som hembryggare kan man fritt experimentera med olika smaker, något Palttala gör när han har möjlighet.
– Jag har bland annat använt maskrosblomma, bladen från svartvinbärsbuskar och syren som smaksättning. I julöl har jag använt klassiska julkryddor som kanel, nejlika och pomeransskal.
Ciderbryggningen är också den enkel att uträtta, berättar Wallendahr.
– På gården har vi cirka 25 äppelträd, så jag beslöt att göra något fiffigt av äpplena. Allt som krävs är att man låter pressa äpplena på saft, tillsätter rätt mängd jäst och låter drycken jäsa, och vips har man äppelcider. I fjol använde jag bara en bråkdel av hela skörden och fick ändå uppemot 100 liter cider.
-
1. Hoplite (Top Fuel Beer Company)
-
2. IPA (Maku Brewery)
-
3. Kesäkolli (Rekolan Panimo)
Vill starta eget
Som hobby har hembryggning av öl blivit allt vanligare, och under de senaste åren har en boom av mikrobryggerier svept över landet. Till bryggning för hemmabruk behövs inga tillstånd, men vill man göra affärer och starta ett mikrobryggeri bör man ha koll på byråkratin.
– Jag har tidigare tillverkat ett kommersiellt öl i samarbete med bryggeriet Hiisi. Som regelverket ser ut nu skulle det ta mig omkring sex månader att starta ett kommersiellt bryggeri, säger Palttala som planerar starta ett mikrobryggeri under namnet Kosoolan panimo.
Helt enkelt eller billigt skulle det inte bli.
– För att få alla tillstånd ordnade och registrera företaget måste man först ha utrymmet och alla redskap man kan behöva. Om jag vill ha helt ny utrustning och utvidga verksamheten behöver jag investera omkring 100 000 euro i projektet.
Att tillverka öl på kommersiell basis skulle också hämma kreativiteten, menar Palttala.
– Om jag vore helt fri från önskemål och marknaden skulle jag satsa på Imperial Stout och göra riktigt speciella öl. I dag är det dock IPA och olika typer av pale ale som efterfrågas.
Han får medhåll av Wallendahr.
– Mikrobryggerier pressas till att brygga mellanöl för att kunna sälja sina produkter i vanliga mataffärer. Vill man brygga starkare och speciella öl är det bara Alko som gäller.
Om och när Kosoolan panimo blir verklighet kan Palttala inte säga.
– De flesta hobbybryggare har säkert tänkt tanken att starta ett mikrobryggeri. Mina planer är nog seriösa, men tidpunkten är fortfarande lite oklar.
Ölsällskap och ölfestivaler
Både Palttala och Wallendahr är medlemmar av Lojos ölsällskap Lukulasit, en förening vars medlemmar träffas en gång i månaden till ölprovning.
– Vi är omkring 20 stycken aktiva medlemmar som deltar i träffarna. Det är riktigt roligt att samlas kring ett gemensamt intresse och pröva på olika hembryggda öl, säger Wallendahr.
I jakten på nya upplevelser brukar männen också besöka nationella småbryggerifestivalen Suuret oluet pienet panimot och ölfestivaler som Olut Expo och Helsinki Beer Festival.
– En vacker dag ska jag besöka den enorma ölmässan i Köpenhamn. Biljetterna till evenemanget brukar ta slut på några minuter, berättar Palttala.
När männen ombeds välja ett favoritöl följer en lång tystnad.
– Det här blev svårt, men jag väljer att flagga för det norska bryggeriets öl #100, säger Wallendahr.
Palttalas väljer den mytomspunna amerikanska pale ale Pliny the Elder, av bryggeriet Russian River.
– Det är praktiskt taget omöjligt att få tag på ölet utanför Kalifornien där bryggeriet verkar. Jag hade en bekant på besök där och han lyckades få med sig en flaska hem, och det var nog bland det bästa ölet jag någonsin druckit.