Unikt gille fick mersmak
Hangögillet har länge varit den enda lokala studerandeföreningen vid Åbo Akademi. Efter höstens 50-årsjubileum är motivationen starkare än någonsin.
Hangögillet vid Åbo Akademi grundades år 1964. Alltsedan dess har gillet levt vidare och under hösten kunde föreningen fira ett halvsekel av verksamhet.
Nu är gillet inne på sitt femtioförsta verksamhetsår och det med besked. Jubileumsfesten gav ingen baksmälla.
– Nej, tvärtom. De senaste åren har evenemangen ökat och även 2015 blir det flera evenemang, säger Oscar Cavonius, gillets nuvarande ordförande.
Lyckad fest
Jubileumsfesten i november blev dessutom en succé. Över 100 personer möttes för middag och digert program på Brankis i Hangö. Mathilda Råberg, jubileumsårets ordförande, ser inte heller någon orsak till att gillet skulle tagga ner.
– Det var så fint att ordna jubileumsfesten. Och när den dessutom lyckades så bra kan man inte vara annat än nöjd.
Redan från början var det självklart att även tidigare medlemmar i gillet skulle delta.
– Det var ju de som var med i början då Hangögillet var stort. Det var roligt att så många som studerat i Åbo genom åren kunde komma, säger Råberg.
Att gillet dessutom lyckades locka föreningens initiativtagare och första ordförande Kaj Grundström var en viktig detalj.
– Hans inlägg under kvällen var helt otroligt, säger Råberg.
Hur fungerar det?
Nu blickar föreningen framåt med 50 år i bagaget. Trots det har man inte helt och hållet lämnat de femtio åren bakom sig. En historik skulle ännu vara en önskan.
– Det skulle vara fint. Vi har en hel del information i gamla papper, säger Råberg.
Redan inför festen hade Oscar Cavonius hoppats på en historisk återblick i form av en dokumentär. Någon mera kreativ form av historik skulle vara på sin plats.
Historiken skulle kunna svara på en viktig fråga om gillets verksamhet. Hur en så liten stad kan ha upprätthållit en så stark förening under alla år är nämligen något av ett mysterium.
"Inte kan vi sluta nu"
Råbergs och Cavonius förklaring är en blandning av plikt och gemenskapskänsla.
– Vi sitter i styrelsen för tredje året och det blir säkert ett fjärde. Det vanliga är att man sitter ett år. Man känner sig delvis förpliktigad, säger Cavonius.
Råberg inflikar att kompisbanden i en liten stad gör att även föreningsaktiviteten genomsyras av vänskap. Arbetet blir lättare.
Cavonius oroar sig ändå för vem som ska ta över då den nuvarande styrelsen drar sig tillbaka. Han sätter hoppet till Hangös abiturienter som söker in till akademin inför nästa höst.
– Det finns nog potential. Det skulle vara synd om föreningen upphörde nu, efter femtio år. Vi måste lyfta fram att vi har ett helt eget gille och väcka initiativet.
Avskildheten driver
Hangögillet har dessutom ett viktigt utrymme att fylla. Hangöborna är nämligen en säregen art.
– Hangöborna har roligast på Hangöbornas fester. Vi är väl lite avskilda där ute på udden, säger Cavonius.
Under studietiden i Åbo vill de unga bevara den känslan. Föreningen har ett konstant medlemsantal på 30-40 aktiva medlemmar, men till exempelvis julfesten kan det komma 80 personer.
– Nu för tiden är vi allt öppnare för att även Hangöbor som inte studerar i Åbo får vara med. Därför ordnar vi också flera evenemang i Hangö, säger Råberg.
Att få röra sig med bekanta och uppleva de tillfällen där gemenskapen är som starkast utgör motivationen för Cavonius.
– Den där känslan när Hangövalsen spelas säger allt.
Finns ingen annan
För Hangögillet gäller dessutom ensam är stark. Bland specialföreningarna vid Åbo Akademis Studentkår har gillet länge stått ensamt bland de avsevärt större regionala föreningarna, de så kallade nationerna.
– De har hundratals medlemmar, medan en lokalförening kan ha mellan tjugo och trettio, säger Carl-Erik Strandberg, inrikesansvarig vid Åbo Akademis studentkårs styrelse i Åbo.
Strandberg är imponerad av att en lokalförening som Hangögillet kan upprätthålla en officiell status. Femtio år är en merit. På sistone har gillet ändå fått sällskap.
– I nuläget finns det två officiella lokalföreningar Nykarleby Compagniet och så givetvis Hangögillet. Hangögillet har förstås en lite längre historia, säger Strandberg.
Gemensam sak
Nykarleby Compagniet grundades 1999, men har legat på is i flera år. I år satsade man på en nystart.
– Överlag är det väl även i Pampas så att hembyn är bäst, säger ordförande Erika Julin.
Än så länge har Nykarleby Compagniets verksamhet inte kommit i gång på allvar, men den unika statusen man delar med Hangögillet har redan diskuterats.
– På styrelsemötena har tanken om att ordna något gemensamt med Hangögillet dykt upp eftersom vi är likadana, säger Julin.
Regiongränserna kan därför mycket väl överbyggas genom att man känner tillhörighet genom sin kärlek för det lokala.
Det lokala förankrar
Personligen skulle Carl-Erik Strandberg gärna se flera lokalföreningar.
– Det skulle vara roligt. Jag tror dessutom att det är mycket lättare för en studerande att tas upp i gemenskapen där. Identiteten är så starkt förankrad i det lokala.
Strandberg är själv medlem i Närpes inofficiella gille. Sådana liksom föreningar för alumner finns det flera, även i Västnyland, men att göra lokalföreningen officiell redan under studietiden kräver mera arbete.
– Det finns nog intresse, men den praktiska viljan tryter, säger Strandberg.
Den begränsade studietiden är en orsak.
- Gillet var en medeltida sammanslutning av människor, ett brödraskap där medlemmarna lovade varandra ett visst skydd.
- I dag kan gillet liknas vid föreningar, men har fortfarande en prägel av starka band medlemmarna emellan.
- Gillena har även varit kända för att hålla fester, under medeltiden så kallade gillesdrickningar.