Från en småstad till en annan
I augusti gick flyttlasset från Lovisa till Ekenäs. Kjell Lindblad och Mona Lagerbohm minns den östnyländska rättframheten med värme, men tvivlar inte på att de kommer att trivas och rota sig på sin nya boningsort.
Kjell Lindblad har verkat som författare sedan början av 1980-talet och haft förmånen att bo i Villa Biaudet i Lovisa i två omgångar. Det är ett gammalt hus på Åsen i Lovisa som paret Leon Biaudet och Ulla Bjerne testamenterade till Finlands svenska författareförening och där en författare kan bo som stipendiat i tre år.
Den första perioden var 1998–2001 och under den andra 2011–2014 delade han liv och boende med Mona Lagerbohm. Båda smälte snabbt in i Lovisabornas vardag.
– För mig var orten helt obekant, men jag överraskades av stadens öppna atmosfär och av att allting kändes så behändigt och mänskligt, säger hon.
Den föregående perioden i Villa Biaudet hade gett Kjell Lindblad många bekantskaper och den här gången lockades han med till nya sammanhang. Han rodde med Kyrkbåtsroddarna i Lovisaviken och spelade trummor i Lovisa spelmanslag. Han medverkade i kurser på medborgarinstitutet och var domare i skrivtävlingar för unga.
Mona Lagerbohm, som är en ivrig amatörfotograf, gick med i Lovisa kamerasällskap och utnyttjade närheten till naturen med att stavgå och vinterbada.
Många företeelser och programpunkter i Lovisa blev paret mycket förtjusta i.
– Vi uppskattade det otvungna förhållandet mellan svenskt och finskt med samarbete över språkgränsen i roliga småskaliga projekt. Öppna trädgårdar är ett bra exempel. Det startades av inflyttade Lovisabor, som ville öppna upp privata trädgårdar för allmänheten några sommarsöndagar, säger Mona Lagerbohm.
Småstadsmiljön där man har lyckats bevara gammalt byggnadsbestånd och ta befintliga miljöer i beaktande, då nytt har planerats, får också tummen upp. Kulturhuset Almska gården är en pärla med konstutställningar och kulturevenemang, dessvärre tvingar de ekonomiska realiteterna stödföreningen att flytta verksamheten annanstans nästa år.
Lovisa lockar
När en författare har bott i Villa Biaudet tre år är det möjligt att få förlängning ifall ingen annan ansöker om att få bo där.
– Det märks tydligt att Lovisa har ökat i popularitet. Som mest har en författare kunnat bo i villan i åtta år i följd, om ingen annan har aspirerat på det. Men nu var det många som ville dit. Så vi måste ut, säger Kjell Lindblad.
Strax därpå såg de en tidningsannons om ett hus i Ekenäs, som behövde hyresgäster villiga att ta hand om snöskottning, trädgård och smärre underhållsarbeten. Sådana göromål hörde också till på Villa Biaudet och paret tog sig omedelbart till Ekenäs, tittade på huset och fick hyra det.
Det är första gången Kjell Lindblad har bopålarna på västnyländsk mark, men Mona Lagerbohm har tidigare bott i Ekenäs och har starka släktband till trakten.
– Jag var mycket i Ekenäs som barn på 1950- och 1960-talen och hälsade på hos morfar och mormor och träffade också min mammas syskon med familjer. En viktig del av min barndoms historia finns här.
Hennes mamma var född Rancken och dotter till överforstmästare Torsten Rancken, som var föreståndare för Ekenäs forstskola.
– Jag är uppväxt i Kottby i Helsingfors och var redan som barn van vid att det talades finska. Här i Ekenäs hördes ingen finska och jag hade en föreställning att alla finnar av någon anledning var förvisade till fabriksfastigheten i Formanshagen, den byggnad som nu är Formis.
Lugn boendemiljö
Minnena från småstaden var en orsak till att Mona Lagerbohm bosatte sig i Ekenäs i början på 1990-talet. Hon hade i åratal lidit av konstiga sjukdomssymptom och kände att en lugn boendemiljö skulle göra henne gott. I fyra år bodde hon i ett litet hus på dåvarande Mikaelskolans gård intill torget.
Först 2003 kunde läkarvetenskapen ställa rätt diagnos på hennes sjukdomsbild. När det kom fram att hon hade Sjögrens syndrom, som ger inflammerade körtlar, kronisk trötthet och muskelsmärtor, ledde det till sjukpensionering. Att vara mycket utomhus, röra på sig och motionera är viktigt för hennes hälsa. Vinterbad, vattengymnastik och stavgång håller kroppen i gång.
Viktigt med arbetsro
Kjell Lindblad är född och uppvuxen i Tölö i Helsingfors, flyttade bort 1995 och har sedan dess bott där två år i kortare repriser. Förutom i Lovisa har han också bott i Åbo och på Kimitoön. Så värst stora krav ställde han inte på den nya boningsorten, viktigast var att få arbetsro, leva i en trivsam omgivning och att ha möjlighet att motionera.
I somras beviljades Kjell Lindblad statens konstnärspension, men det betyder inte att han skulle ha lagt skrivandet på hyllan.
– Jag har alltid något under arbete. Just nu har jag ett par grejer på gång, men har inte bestämt mig vilkendera jag kommer att arbeta vidare på. Jag måste känna mig för var isen håller, säger han.
Ända sedan debuten för trettio år sedan har han skrivit noveller, romaner, en barnbok och dramatik i sitt eget tempo.
– Jag har aldrig känt press på att jag måste komma ut i snabb takt. Tack vare vårt stipendiesystem har jag haft möjlighet att arbeta som det passar mig.
För honom är både skrivprocessen och språkdräkten det väsentliga i författarskapet. Han säger sig leta efter det rätta uttryckssättet för just den skildring han håller på med. Skrivandet börjar med att han har en svag aning om vad han vill säga och gräver fram berättelsen ur det.
– Texten ska kännas lätt och jag älskar att stryka för att komma till den stilart som jag eftersträvar. Jag tror inte att jag skulle kunna skriva en episk roman på flera hundra sidor för vuxna, men min barnbok, Resan till mitten, som utkom 2000 blev ändå 300 sidor lång.
Författarens vanor upprepas från dag till dag. Efter en tidig väckning tar skrivandet vid och pågår hela förmiddagen. När lunchen är avklarad är det olika praktiska bestyr som präglar dagen. Motion i form av cykling, simning, rodd och paddling tar en stor del av tiden.
– I Lovisa brukade Kjell först cykla till Pernå kyrkby när han skulle till butiken. Här tar han en avstickare via Västerbyskogen på väg till centrum, säger Mona Lagerbohm.
I de två småstäderna ser de båda sympatiska likheter, småskaligheten är ett varumärke som förenar. Ekenäs är Västnylands Lovisa och Lovisa Östnylands Ekenäs. Därför tycker de att planerna på ett köpcentrum i Norra hamnen i Ekenäs sticker ut.
– Projektet är alltför massivt och överstort. Det skulle ta död på affärerna vid Kungsgatan och omkring torget. Ekenäs blir aldrig en bra metropol, staden har andra kvaliteter att satsa på, säger de med en mun.
Gillar blues och soul
I skrivarlyan i husets andra våning står trumsetet uppriggat. Kjell Lindblad låter inte färdigheterna rosta och sätter sig regelbundet bakom trummorna.
Att trumma i Lovisa spelmanslag gillade han fast musikstilen inte var hans egen. Under åren i Kimito trummade han i flera band, det halvproffsiga bandet Blues Condition och i orkestern som kompade Baltic Gospel Singers. Han var aktiv i Bruksteatern, en av författarna till tre revyer, och där hanterade han också trummorna i revyorkestern.
– Här i Ekenästrakten skulle det vara roligt att hitta musiker i min ålder och börja spela med dem.