Hot och straff ger grund för mobbning
Många av de uppfostringsmetoder som fortfarande används passar de facto in på definitionen för mobbning, säger utvecklingspsykologen Sara Hellsten.
Mobbning är inget isolerat fenomen. Det ligger djupt i vår samhällsstruktur och sociala mönster, säger Sara Hellsten.
Hon påpekar att uppfostringsmetoder som är allmänna ännu i dag stämmer in på olika aspekter av den vedertagna mobbningsdefinitionen.
När vuxna hotar barn eller straffar med uteslutning ger de samtidigt handlingsmodeller.
Om en vuxen hotar med att barnet inte får komma med på familjeutflykten, och kallar barnet för fånigt och överkänsligt, är inte steget långt för barnet att hota ett annat barn i skolan med att inte få komma med på hemdiscot eller kalla hen för nörd.
Metoder som bygger på hot och straff påverkar naturligtvis barnen, de ger resultat. En del av barnen lär sig "lyda" medan andra blir trotsiga. Empati lär sig barnen däremot inte med dylika uppfostringsmetoder.
– När vi bemöter barnen empatiskt och lyssnar till dem, lär vi dem empati, säger Sara som föreläser om kommunikation.
Forskning behövs
Sara, som för sin pro gradu om mobbning läste ett hundratal rapporter om fenomenet, berättar att mobbningsforskningen till en början fokuserade på mobbade personer. Syftet var att granska om det finns gemensamma nämnare. Men man kom fram till att vem som helst kan bli mobbad.
Sedan intresserade sig forskningen för mobbarna. Har de gemensamma drag, handlar det om dåligt självförtroende och våldsamma hemförhållanden? Igen kom man fram till att det inte entydigt går att definiera hurudana de som mobbar "är".
Därefter fäste forskarna uppmärksamhet vid mobbningen som gruppfenomen.
– Jag skulle vilja se forskning på ännu en fjärde nivå och granska mobbning i förhållande till de uppfostringsmetoder som ännu används helt allmänt. Jag har inte stött på forskning som tittat på kopplingen till uppfostringsmetoder som innehåller manipulation, konfiskering av egendom, hot, uteslutning och straff.
Hon tycker också att det är skäl att titta på mobbarens mänskliga behov, vad hen försöker kommunicera med sitt beteende.
Handlar om behov
Utgångspunkten i Saras syn på barn - och även vuxna - är nämligen att det alltid handlar om att uttrycka behov. Ofta räcker det att någon lyssnar till behoven för att samarbetet ska löpa smidigare.
– Barn är små människor med samma behov av till exempel integritet, respekt och hänsyn som större människor.
Att behandla barnen med respekt och hänsyn för deras integritet är inte alls detsamma som slapphänt gränslöshet, betonar hon, medveten om att många tolkar det så.
Gränser är viktiga, men vi ska markera våra egna gränser - inte definiera andras. När de vuxna har tydliga egna gränser kan barnen på ett tryggt sätt hitta sina egna konturer.
Bli lyssnad till
Sara talar mycket om socioemotionell kompetens - en betoning som också kommer att finnas i allt högre grad med i den nya läroplanen för skolorna.
– Vi är i regel så väldigt osäkra inför känslor. När barn blir arga eller ledsna, sårade är det inte ovanligt att vi med olika medel försöker få bort de besvärliga känslorna i stället för att lyssna till dem och de behov som barnen uttrycker.
– Om vi inte lyssnar på oss själva, kan vi inte heller lyssna på andra, säger Sara.
En lyssnande och respekterande attityd och empatisk kommunikation är inte alls enbart "snällt" och "mjukt" - tvärtom krävs mod, tydlighet och medvetenhet om egna gränser.
Sara har tack vare många klasslärarvikariat egna erfarenheter av skolvärlden, också av så kallade bråkiga grupper, och hon visar stor förståelse för lärarnas verklighet.
Hon är också fullt på det klara med att skolan just nu lever i ett brytningsskede, där nya infallsvinklar får plats. Man vet till exempel att barn lär sig bäst när de själva får upptäcka.
– Men det finns också ett hierarkiskt system som lever kvar.
Stenig väg
Vare sig Sara talar om barn, mobbning eller vår allas längtan att få våra behov bekräftade sker det med en inlevelse som visar att hon inte enbart har läst sig till insikterna.
Hon har kämpat både med egna rädslor och prestationsångest, genomlevt utbrändhet och fått hjälp av många års psykoterapi och andra stödåtgärder.
Hon har mött sig själv på ett sätt som gett både mod och mognad. Och öppenhet: Hon har inga behov att flagga med perfekta fasader.
När sonen Benjamin föddes för sju år sedan flyttade hon till Ingå, där också hennes mor är bosatt. Livet som ensamförälder kan vara ganska tufft och det är bra att ha närstående att ty sig till. På moderns gård finns också hästarna som är viktiga för henne.
Numera försöker hon att inte tvinga sig till någonting av yttre skäl. Allting - eller åtminstone det mesta - får födas inifrån. Det gäller även hennes musik, som utgör en ny brinnande drivkraft i hennes liv.
– Att lyssna på mina djupa behov är viktigt. Jag tror att saker och ting kunde se rätt annorlunda ut - både för barn och vuxna - om vi lärde oss att känna igen vilka behov som driver oss i alla lika situationer.