Tillbaka där det började
Sedan mars är Ingåbon Björn Wallén direktor för Lärkkulla i Karis. Det var också här han för snart för 30 år sedan inledde sin arbetskarriär.
Anställningen som lärare för Lärkkullas u-landslinje var det första riktiga jobbet för den då nyutbildade politices magistern som med 15 olika ämnen på undervisningsschemat genast fick mycket att bita i.
– Kommer man till en folkhögskola ska man vara mångsidig, det lärde jag mig genast. För mig var det en bildningsväg som var unik, säger Björn Wallén.
Han blev senare ansvarig för Lärkkullas kurs- och konferensverksamhet innan han efter tolv år gick vidare mot nya utmaningar som rektor för Svenska studiecentralen.
Hela världen samlad
Som direktor har han hand om stifts- och kursgårdens ekonomi och förvaltning, personalfrågor och kontakter utåt medan kollegan Juhani Jäntti är rektor för Folkakademin.
– Det jag lite saknar från den gamla tiden är den direkta kontakten med de studerande. Jag gillar att undervisa, säger Björn som kallats för folkbildare av själ och hjärtat.
Hade Lärkkulla förut främst finlandssvenska studerande är platsen i dag en mikrovärld med studerande från så gott som alla världsdelar.
– Det är intressant att se skillnaden, som bara är positiv. Världen har förändrats. Själv är jag en varm anhängare av det mångkulturella tänkandet. Hos oss har detta skett tack vare Lärkkulla Languages som utvecklats otroligt under de senaste åren.
På vilka andra sätt skiljer sig Lärkkulla från senast du var här?
– Vi har båda blivit lite äldre men är ändå i någorlunda god form. En del saker har förnyats liksom också jag förändrats en del.
Egen anda
Lärkkulla hör till de folkhögskolor som sett till antalet studerande klarat sig bra. Liksom andra utbildningsinstanser har den fria bildningen ändå tuffa ekonomiska tider framför sig, men Björn Wallén misströstar inte.
– Det är klart att det kommer att bli tajt men det kan också vara hälsosamt och leda till ökad kreativitet.
Lärkkullas linjer för språk och pop och rock är populära. Ett resultat av dels långsiktigt arbete, dels det han kallar Lärkkullaandan.
– Jag tror kombinationen hemtrevlig miljö och nyttiga studier är ganska oslagbar. Det märks också i resultaten.
I enlighet med det community-tänkande han förespråkar är det ändå inte bara prestationer som är viktiga utan också resan man gör tillsammans.
– Många av de studerande blir vänner för livet och brukar intyga att året på folkhögskolan varit det bästa i deras liv. Utmärkande för den fria bildningen är den självkänsla studerande får, vilket är ett mervärde som inte kan mätas i pengar.
Behov av tystnad
Överlag ser han stora möjligheter för Lärkkulla. Det gäller inte minst Snoan, den av Lärkkulla administrerade retreatgården i Lappvik som nyligen firade sitt 40-årsjubileum.
Själv har han besökt Snoan regelbundet även under åren han varit borta från Lärkkulla, men tror att platsen kan vara obekant för en del västnylänningar.
Han beskriver Snoan som ett andligt kraftcentrum där man kan ta ett steg tillbaka från stressen och vardagshetsen, stänga av mobiltelefonen och pekplattan och gå in i tystnaden.
– Vi har tappat förmågan att varva ner. Jag tror att vi måste lära oss det på nytt.
– Det finns ett behov som jag tror att retreaten med sin totala kravlöshet kan bemöta. Var och en väljer själv vad den gör av tystnaden. En del kommer för att vila medan andra kanske aktivt söker Gud.
Också på Lärkkulla kommer det att hållas retreater.
– Vi försöker hitta ett koncept som fungerar för dagens människa, med respekt för vars och ens erfarenheter.
Körsångare
Ett pedagogiskt koncept han håller på att utveckla för Lärkkullaförhållanden är litterära reträtter under vilka man fördjupar sig i ett författarskap.
– Vi "håsar" med böcker också. Vi har tappat det begrundande läsandet.
En annan verksamhetsform under planering är körläger.
– Tanken är att körer kommer hit under ett veckoslut för att öva på en repertoar och uppträda i till exempel kyrkan.
Står litteraturen nära hjärtat brinner han också för musiken. Efter en paus på 20 år sjunger han även själv i kör, närmare bestämt Taborkören i Ingå.
– Jag tycker det är väldigt givande. Man blir så glad när man sjunger.
Skärgårdssuccé
Sedan några år tillbaka driver Lärkkulla det som tidigare gick under namnet Houtskärs Kyrkliga Folkhögskola, numera Lärkkulla skärgård. Där hade man i år en rekordsommar med 7 000 övernattningar.
– Det har varit skriftskolsläger, fotbollsläger, konstläger och mer. Verkligt livlig verksamhet som vi tänkt fortsätta med. Sommaren har blivit något av en tredje termin. Också i Karis har vi mycket verksamhet under sommaren och försöker hålla huset i gång.
Kursgården står till förfogande även för annan än egen verksamhet.
– Vill man ordna dagskonferens kan vi erbjuda ett nyrenoverat auditorium med tipptopp utrustning samt husmanskost från det egna köket.
Utbildning för lekmän
Domkapitlet tog för några år sedan över planeringen av utbildningen för kyrkans svenskspråkiga personal, något Björn Wallén ser som naturligt.
– Vi saknar de teologiska resurserna, domkapitlet har en helhetssyn. Kurserna hålls ju ändå till stor del fortfarande här.
Stiftsgården ska i stället gå tillbaka till rötterna.
– När Lärkkulla grundades efter kriget var det en lekmannainstitution som utbildade frivilliga. Nu är kyrkan igen i samma situation. Man tappar inkomster och behöver aktivera frivilliga krafter.
Inom ramarna för stiftsgården försöker Lärkkulla tillsammans med Kristliga Folkhögskolan i Karleby och Evangeliska folkhögskolan utveckla en lekmannaakademi. Det handlar om utbildningsmoduler för frivilliga som kan tas ut till fältet och utföras lokalt.
– Drivkraft är inget man kan läsa sig till. Den ska tas till vara. Annars tar man bort av människors motivation att hjälpa eller göra en insats.
Pedagogisk optimist
Också inom det västnyländska kulturlivet finns det bra drive tycker Björn Wallén och vill se Lärkkulla som en aktiv del av det.
– Jag tycker att vi ska haka på där det finns naturliga möjligheter till samarbete, säger han och nämner pop- och rocklinjens medverkan i produktionen av ungdomsmusikalen Schakki som exempel.
Även om han säger sig känna klockarkärlek för Lärkkulla betonar han vikten av att röra sig ute på fältet och hämta impulser utifrån. Lärkkulla ska inte isolera sig. Man har mycket att erbjuda olika människor.
– Om jag själv kan bidra med något är det väl pedagogisk optimism. Jag har inte tappat tilltron till att människan hela tiden lär sig nytt på bildningens väg.