Svart jord är som en människa utan kläder

Omkring 70 olika växter odlas i dag i Långötorps trädgård, många av dem är exotiska och mindre kända men alla är enastående delikata.

Kungstanken bakom odlandet är uttryckligen att allt från minipurjo och bladkål till de små orangefärgade tomaterna i växthuset ska smaka utsökt och därför vara begärliga för kunderna. Det är Merja Nieminen som tillsammans med sin livskamrat har nischat odlingen.

– Vi säljer örter och grönsaker direkt till välrenommerade restauranger i Helsingfors, till exempel Ask och Olo. Det mesta som vi odlar är sådant, som inte finns att få någon annanstans. Dessutom ska alla produkter ge en sällsam smakupplevelse, förklarar Merja Nieminen.

Förutom till restauranger levereras grönsaker också i boxar direkt till konsumenter i Ekenäs, Hangö och Helsingfors. Det sker två gånger i veckan till huvudstaden och en gång i veckan till Ekenäs och Hangö.

I boxen finns olika grönsaker från gång till gång, och med finns alltid också några knippen örter och blommor, som kan användas i matlagningen.

– Samtidigt med leveransen får mottagarna mejl från Långötorp, där jag berättar om innehållet i lådan och förklarar hur man kan använda det. Annars skulle folk ju inte begripa vad de kan göra med mindre vanliga grönsaker och rotfrukter, för att inte tala om främmande örter. Till sist blir det några ord om vad vi håller på med här på torpet.

En ny bekantskap är Seaweed on Land, också kallad okahijiki, som är en mycket använd ört i det japanska köket. Bladen påminner till utseendet en aning om barr, de är ljusare gröna och litet tjockare.

– Utseendet på anrättningar är jätteviktigt. En delikat sallad ska också vara en njutning för ögat. Den här örten gör maträtten till en liten överraskning, säger Merja Nieminen.

Potatis från Storbritannien

I år har hon två hjärtebarn, potatis och tomat. En resa till New York förändrade hennes syn på potatis.

– Där serverades så läcker potatis att man ville föräta sig på den och jag började fundera att det någonstans i världen måste odlas av just den sorten.

Det ledde till import av tre olika potatissorter från Storbritannien. För säkerhets skull kontaktades livsmedelsverket Evira för en koll att inga bestämmelser om import, odling och försäljning skulle sätta stopp för det hela. Rödskaliga Arran Victory är nu en av nykomlingarna på Långö, som särskilt som ugnsbakad kommer till sin rätt.

Årets andra satsning är på olika sorters tomater, som växer i långa rader i växthuset. De orangefärgade plommontomaterna smakar gudomligt av sol och sommar.

– Egentligen är det vansinnigt att odla tomater. De ska ha en temperatur på minst 21 grader på dagen och 18 på natten, så våra breddgrader är inte särskilt lämpade för dem, säger Merja Nieminen.

Tomaterna, liksom allt annat som odlas, drivs upp av frön importerade från utlandet. I Finland är utbudet av frön från ekologiskt odlade arter begränsat.

Egenhändigt byggt

Växthuset uppförde Merja Nieminen nästan helt och hållet ensam i fjol. Det har en stomme av träbågar, som förenas av tvärgående ribbor – en konstruktion som också används för förvaring av båtar.

– Ibland måste man bevisa för sig själv att man går i land med något nytt. Det här var min utmaning i fjol somras och jag är stolt över vad jag fick till stånd. Det behövdes bara litet hjälp med att resa bågarna, det andra fixade jag enligt principen försök och misstag.

I trädgårdsskötseln är ett speciellt redskap till stor nytta. Det är en uppfinning som går tillbaka till 1700-talet och den kallas på engelska för broadfork. Som namnet säger ser den ut som en bred gaffel med skaft.

Bänkarna på Långötorp är beständiga och de grävs inte upp årligen. Men eftersom mullen packas och blir hård måste den luckras upp. Då sticks broadforken ner i marken, man bänder litet på den så att mullen luftas. Nyttan är att de olika lagren inte blandas och att mullen bevarar sin struktur.

När skörden har tagits upp i höst är det meningen att så litet höstråg i bänkarna.

– Svart jord är som en människa utan kläder. Marken behöver skydd så att mikroorganismerna under ytan kan fungera, säger Merja Nieminen.

Staket håller hjortarna borta

Odlingarna på Långö breder i dag ut sig över 2 000 kvadratmeter, ingärdat med högt staket för att hålla hjortarna borta. Målet är att så småningom utöka till 6 000.

– Den storleken borde två personer vara kapabla att sköta och också få sin utkomst ifrån.

I år inleddes odlingssäsongen den 5 mars, då de första fröerna såddes i växthuset. Första leveransen gjordes 1 maj och sedan dess har trädgårdsprodukter varje vecka förts i väg. I oktober väntas skördetiden gå mot sitt slut.

Den gamla jordkällaren på Långö har kommit väl till pass, numera utrustad med ett kylaggregat. I den förvaras varorna, som är på väg till mottagarna, kortare tider.

– Det betyder att vi inte behöver plocka in allt samma dag som leveransen är, utan kan dagen innan börja med det. I den svala källaren går det ingen nöd på produkterna.

Mycket att rusta upp

Alla byggnader på Långö var i tämligen uselt skick 2010, då Raseborgs stad sålde torpet. Arbetet att röja upp och sätta i skick har pågått sedan dess, i dagarna blev den gamla förrådsboden färdig. Förr användes den för att förvara matvaror i, men vilket ändamål den kommer att ha är ännu öppet.

– På de här breda golvplankorna skulle det säkert vara skönt att sova. Kanske den blir en liten gäststuga, vi får se.

Bastun med bastukammare, som går i gammal finsk stil, är helt nybyggd. Merja Nieminen, som har arkitektstudier i bagaget, bekantade sig med Hvitträsk, Halosenniemi och Gallen-Kallelas ateljéhem Tarvaspää för att få impulser till byggnaden.

Den är uppförd enligt gammalt mönster och gamla byggnadsmetoder. Det är bara terrassen, som har en nutida utformning. Taket är gjort av tjärade bräder, som ligger på ett lager björknäver.

– Vi använder bastukammaren som sovplats och ville ha ett tyst tak. Det kravet fyller det här taket och man sover ostört i smattrande regn och vinande blåst.

Hobbyn blev näringsfång

När Långö köptes var tanken att torpet bara skulle tillfredsställa ägarnas odlingsiver. De hade redan länge experimenterat med växter på en odlingslott i Vik i Helsingfors. När trädgårdslandet växte och odlingarna bredde ut sig så att de själva inte hade användning för allt, tog hobbyn en ny vändning.

– Jag ringde en bekant cateringsföretagare, Anna Sörensson, som lovade köpa allt vi hade. Sedan kom restauranger in i bilden. På den vägen är vi, säger Merja Nieminen.