Underhållning med en underton av allvar
Under året som gått har han varit Tarja Halonen, Arja Saijonmaa och Jörn Donner. Under sommaren tänker skådespelaren Christoffer Strandberg varva ner och vara sig själv.
Vi kunde befinna oss i ett vykort, men vi befinner oss i Sjundeå. Så vackert är det på landsbygden en vanlig dag i juli.
Platsen är inte vilken som helst, utan Stallkaféet vid Kehla gård, varifrån det inte är lång väg till Christoffer Strandbergs hem.
Eller hem och hem, det egna hemmet finns i Helsingfors sedan flera år tillbaka, men det är här hans föräldrar bor och hans rötter finns. Hit kommer han alltid då tidtabellen tillåter - vanligtvis är den sträng, men nu har han för en gångs skull lite mer tid.
– När jag kommer hit får jag genast perspektiv på min egen tillvaro och på världen, på ett helt annat sätt än i Helsingfors, där det är lätt att fastna i sig själv. Just nu är det ändå inte aktuellt för mig att bo här, men absolut någon gång senare i livet, säger Strandberg, vars sommarplaner går ut på att vila och bearbeta den senaste tidens händelser.
Tarjas tomflaskor
Ett extremt välorganiserat kaos. De orden använder Strandberg för att beskriva året som gått, ett år som förlöpt i arbetets tecken. Främst är det turnépjäsen Skamlöst som upptagit hans tid, men kalendern har också fyllts av diverse ströjobb.
I Skamlöst gestaltar han kända personer såsom Tarja Halonen, Arja Saijonmaa och Jörn Donner, och avslöjar händelser ur deras liv som publiken inte känner till - exempelvis att Tarja numera livnär sig på att pilka och samla flaskor, och att Arja inte är riktigt tillfreds med att uppträda på bygdegårdar ute på landsbygden.
Han har själv skrivit pjäsen som hade premiär på senhösten på teater Viirus och därefter turnerade runt i Svenskfinland, och han själv som spelar alla roller.
Turnén har också fört honom hit till Sjundeå, men Strandberg menar att det inte är så annorlunda att spela hemma än någon annanstans. Visst känns det lite speciellt om bekanta personer sitter i publiken, men väl på scenen finns det inte tid att tänka på det.
– Det är klart att det varit roligt att få komma hem hit, att sådana som sett mig spela när jag var tio år gammal ser mig göra den här föreställningen. Folk kommer också fram och säger att de minns mig, och ofta har de någon anekdot att berätta.
Vikten av talkoarbete
Under flera barndomssomrar medverkade Strandberg i den lokala Å-teatern, där han lärde sig mycket om att stå på scen. Det förstod han kanske inte där och då, menar han, men erfarenheterna har burit frukt senare i livet.
– Jag vet av personlig erfarenhet hur viktigt det är att det finns någon som orkar ordna, att det finns en bra regissör som tar sig an en grupp barn och unga, för att inte tala om föräldrar som orkar sy kläder och kuska en fram och tillbaka på övningar. Det är just sådant som skapar gemenskap på en mindre ort. Talkoarbete är underskattat, det är synd att det i dag är en brisvara.
Med tiden byttes Å-teatern ut mot Teaterhögskolan och i dag kan han titulera sig magister i scenkonst. Att skriva slutarbete vid sidan om allt jobb var inte en helt lätt process, men det lyckades, genom att hetsskriva nattetid med en Jack Russel terrier som skrivassistent i fötterna.
Strandberg förklarar att det alltid känts självklart att det var skådespelare han skulle bli, även om studietiden tidvis innehållit tvivel - vilket inte är en negativ sak. Dessutom poängterar han att man som skådespelare aldrig är färdig, att det ständigt finns mer att lära sig.
– Jag tror att alla på min kurs nu och då upplevt hälsosamt tvivel. Jag tror att det gör gott att fråga sig vad meningen med hela skådespelandet är och hitta nya orsaker till att man gör det man gör. Det är väldigt utvecklande.
Visst finns det mycket annat som intresserar honom, exempelvis psykologi, filosofi, modersmål och historia, men att ge sig in på en annan bana hade inte varit rätt.
– Det skulle ha varit våld mot mig själv, eftersom mitt intresse och engagemang att vara skådespelare, med allt vad det innebär, är så stort.
Kritiskt tänkande
Ytterligare ett område som intresserar Strandberg är politik.
Intresset är i och för sig inte nytt, men på senare tid har det antagit nya proportioner. Han upplever att vi lever i en tid som är skör, med mycket aggression och frustration i samhället.
– Om jag inte skulle göra något politiskt på scenen, även om det inte alltid är uttalat, så skulle jag säkert vara tvungen att bli politiker.
Enligt honom får man som underhållare aldrig underskatta det förlösande skrattets kraft, men aldrig heller vagga sig in i en illusion om att allt är tryggt och trevligt.
Han sticker inte under stol med sin agenda, som går ut på att få människor att tänka själva och ställa sig kritiskt till sin omvärld, att rubba invanda tankemönster.
– För publiken är det lätt att närma sig komedin och mitt sätt att ta upp viktiga frågor är genom att underhålla.
Men först av allt ska han vila upp sig och njuta av att inget händer, i alla fall på jobbfronten. Han har inlett sommarledigheten med att stapla ved och träffa vänner och ser nu fram emot att åka till sommarstället ute i skärgården.
Och vila behövs, för i höst väntar nya uppdrag. Ett är att regissera tyska kyrkans 150-årsjubileumspjäs, ett annat att agera konferencier på Bokkalaset i Ekenäs och ett tredje är än så länge hemligt. Dessutom fortsätter Skamlöst.
Men först ska sommaren få göra sitt.
- Ålder: 24 år.
- Bor: I Rödbergen, Helsingfors.
- Familj: Stor.
- Yrke: Skådespelare.
- Intressen: Konditionsträning och historia.