På Skåldö finns tid för familjen
I arbetet möter Julia Korkman barn som varit med om svåra saker. Under sin semester njuter hon tillsammans med sina tre barn av den västnyländska skärgården.
Rättspsykolog Julia Korkman är född och uppvuxen i Helsingfors. Stora delar av sommaren brukar hon dock tillbringa på familjens holme strax utanför Skåldö.
Hon säger att familjen köpte sommarstället för tjugo år sedan och att de flesta somrarna efter det tillbringats i Västnyland.
– Stället är ett verkligt sommarparadis där vi i lugn och ro får umgås med storfamiljen. Det finns inget roligare än att få se barnen springa omkring tillsammans med sina kusiner, säger Korkman.
Ännu under utveckling
Trebarnsmamman Korkman – som sedan år 2007 arbetat vid det rättspsykiatriska kunskapscentret för barn och unga vid Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt (HNS) – har inte alltid vetat att hon vill bli rättspsykolog.
När hon var liten ville hon bli arkeolog, men insikten om att man sällan får gräva efter gamla mumier fick henne att tänka om.
– Eftersom psykologi är ett väldigt allmänt och brett ämne började jag studera det. Jag var redan då väldigt intresserad av den kognitiva psykologin, hur människan tänker och hur vårt minne fungerar.
Det var under en praktikperiod i Västnyland - närmare bestämt på den barnpsykiatriska enheten i Ekenäs - som Korkman för första gången stötte på ett rättsfall av misstänkt övergrepp mot ett litet barn. En misstanke som senare visade sig vara falsk.
– Rättspsykologin som ännu i dag är under utveckling var då ett väldigt nytt ämne. Efter min praktikperiod hölls den första kursen i ämnet av Pekka Santtila, numera professor vid Åbo Akademi.
Hon blev väldigt intresserad av hur barnens intervjusvar lätt kan tolkas av den intervjuade. En sak som påverkar tolkningen är ifall den intervjuade känner en stor oro för barnet.
Då blir det lätt att man intervjuar barnen suggestivt, det vill säga ställer frågor som styr barnens svar för att stärka misstanken, även om den råkar vara falsk. Detta kan leda till att oskyldiga personer blir dömda för övergrepp mot barn.
– Jag drevs därmed även av de vuxnas rättsskydd. När oskyldiga föräldrar blir dömda lider både barn och föräldrar, säger Korkman.
Vill försnabba förhörsprocessen
Korkman medger att rättsväsendet som borde vara uppbyggt för människan ännu inte fungerar helt felfritt. Något som hon önskar förändra inom rättsväsendet är tidtabellerna vid förhör.
Hon säger att nyckeln till att få barn att berätta om misstänkta övergrepp är att barnen får komma till tals så fort som möjligt efter det att den misstänkta händelsen skett. Tidigare tog det väldigt lång tid innan hon fick intervjua barnen.
– När misstanken ältades en lång tid hos socialmyndigheter och poliser innan barnintervjun ägde rum innebar det att vår uppgift försvårades. Under den tiden kan barnet glömma saker, men den kan även råka ut för påverkan av inblandade personer.
En tredje sak som kan hända är att barnet - som anser att socialarbetarna och polisen inte lyssnat på den - känner att det inte är någon vits att berätta något eftersom ingen ändå lyssnar.
Även med andra än barn borde processen med förhör försnabbas. Ibland kallas poliser till förhör där de ska kunna återge vad den person som de förhört för tre år sedan har sagt.
– Det är helt absurt att en människa som under de tre åren kunnat förhöra upp till 300 personer ska komma ihåg detaljer från ett enskilt förhör. Människans minne har inte kapacitet att hålla kvar alla små detaljer i all evighet.
Hon säger även att alla polisförhör i allvarliga fall borde videofilmas. I dag filmas endast förhör med barn under 15 år. En orsak till att samtliga förhör inte videofilmas är att alla personer inte känner sig naturliga när de får en kamera framför ansiktet.
– Det är sant att vissa spänner sig framför kameran, men faktum är att om intervjuaren själv känner sig naturlig i situationen får de även de intervjuade att känna sig avspända. De som vant sig vid videoförhör med barn känner väl till detta och många poliser som vant sig vid att intervjua barn på video vill gärna intervjua även vuxna.
Den västnyländska sommaren
Raseborgs sommarteater, en kopp kaffe på något av de mysiga kaféerna i Ekenäs samt ett besök till Fiskars brukar höra till sommartraditionerna.
– Mesta tiden av sommaren tillbringar vi dock ute i skärgården. Vi fiskar, paddlar och ordnar skattjakt för barnen. Det är nog den mest omtyckta händelsen under barnens sommar.
Korkman har alltid gillat musik. Hon sjunger i kör, i band och har tagit sånglektioner sedan hon gick ut skolan.
– Jag är så lyckligt lottad att många i min bekantskap och släkt är musikintresserade. Här i Skåldö brukar vi sitta och sjunga tillsammans på kvällarna.
Ett av de allra starkaste minnena från sommarstugan berör den tid då hon gjorde sin praktik i Ekenäs.
– Jag och min kollega Jonna Brunnsteiner bodde ute på holmen då. På kvällarna lade vi ut fiskenäten. Nästa morgon plockade vi upp dem innan vi satte oss i båten igen som tog oss till fastlandet. Det var verkligen uppfriskande att inleda arbetsdagen så.