Slit och släng kan vara hållbart
För snart tre år sedan tog Nina Kopola över rodret på bolaget Suominen. Nu är det etta inom sin marknad.
Slumpen. Det är det som förde Nina Kopola från Skåldö till Åbo Akademi, från Åbo till Neste och från Dynea till bolaget Suominen. Nu leder hon bolaget från åttonde våningen i kontoret vid Östersjötorget i Helsingfors. Hon är den enda kvinnliga vd:n i Finland på ett börsnoterat bolag.
– I intervjuer brukar de lyfta upp att jag är den enda kvinnan i börsvärlden, men det känns som om de gör en grej av det. Jag brukar tacka ja till intervjuer för att visa att kvinnor finns, men varför lyfter de inte upp vad jag åstadkommit i stället? säger Kopola.
- Ålder: 54.
- Familj: Mannen Sture Carlson och två vuxna barn, Matilda och Patrik.
- Utbildning: Åbo Akademi, Kemisk- tekniska fakulteten, teknologie licenciat.
- Karriär: Började på Neste 1991. Efter det Dynea som forskare, kontroller, marknadsförare och europachef. Sedan 2011 vd på Suominen.
- Hobby: Motionerar, reser. Har nyligen tagit jaktkort.
- Motto: "Men framför allt, var ärlig mot dig själv! Av detta följer liksom natt på dag att du omöjligt kan bli falsk mot andra." (ur Hamlet)
Uppväxt på Skåldö
När Kopola var fyra år gammal flyttade familjen till Skåldö där hon växte upp med sina två systrar.
– Jag tycker fortfarande om Ekenäs, det är en vacker sommarstad. Nu för tiden har jag inga släktingar kvar där, men vi åker till Skåldö varje sommar till en stuga som vi samsas om med mina systrar.
När det i gymnasiet blev aktuellt att välja studielinje valde hon att söka in till kemisk-tekniska fakulteten vid Åbo Akademi.
– Jag hade inte en aning om vad en diplomingenjör egentligen gör. I gymnasiet kom en från fakulteten och berättade om studielinjen för oss och det lät intressant så jag bestämde mig för att ha studierna vid ÅA som första val.
Raka spåret
År 1991 började Nina Kopola arbeta på Neste.
– Före min tid på Suominen har jag egentligen alltid jobbat på samma ställe men med olika uppgifter. När Neste senare blev Fortum sålde de ut kemiavdelningen som bytte namn till Dynea. Där har jag jobbat som forskare, controller och marknadsförare före jag blev Europachef.
Till Suominen kom hon 2011. Bolaget strukturerade om och behövde en ny vd för att styra upp verksamheten.
– Jag blev headhuntad till posten som vd. Suominen var i ett intressant läge så jag lämnade mitt jobb som Europachef på Dynea.
Trots att Suominen har långt över hundra år på nacken är bolaget i sin nuvarande form bara två och ett halvt år gammalt.
– Det har varit två år med ständig utveckling. Vår nya strategi är något jag arbetat mycket med. Vi har nu definierat vilka vi är och vad vi gör. Tidigare var bolaget inte helt lönsamt, men vårt mål är att vara störst och bäst.
Och bolagets förändring har inte gått förbi obemärkt. Steget mot en ny organisation och nya satsningar ledde till att Suominen i fjol vann ett stort pris inom entreprenörskap.
En stor fiberkaka
Efter förändringen är Suominen nu ett nischat bolag som producerar fibertyger.
– Om vi ser på marknaden som helhet är hela kakan värd ungefär 15 miljarder euro. Vi talar om icke vävda tyger som mattor under sandstränder, filter, tepåsar med mera. I den här marknaden satsar vi på wipes, icke vävda textilier för hygieniskt bruk, som är ungefär 10 procent av kakan. Där är vi globalt ledande.
I dag är Suominen verksamt på tre kontinenter och har 1 200 anställda. Den största marknaden är den amerikanska, och bolaget satsar nu stort på hygieniska wipes. Till det hör olika icke-vävda tyger som blöjor, bindor och engångsartiklar som används i sammanhang där något ska rengöras.
Har ekoboomen påverkat marknaden med engångsvaror?
– Inte särskilt. Tvättbara blöjor är ett bra exempel, de blev aldrig en storsäljare. Engångsblöjor är mer populära eftersom de är bekvämare att använda. Och engångswipes är praktiska att använda och slänga bort.
Kopola berättar att återanvändning inte alltid betyder att en produkt är mer ekologisk. Visst kan återanvändbara wipes användas flera gånger, men bomullsproduktion har en stor inverkan på miljön.
– Man måste ta produktens hela livscykel i beaktande för att se på hur den påverkar miljön. Engångsartiklar är ofta mer hygieniska än material som används flera gånger. Ta sjukhusbakterier till exempel, dukar och kläder som man tvättar biter inte nödvändigtvis på dem. Använder man engångsartiklar kan man bränna dem efteråt. Det är en fördel som inte alla ser.
– Suominen är i ett bra läge, tänk bara på hälsovården som har ett allt större behov av våra produkter.
Det lilla extra
Den största utmaningen inom marknaden med icke-vävda tyger är enligt Kopola konkurrensen. Hon säger att Suominens styrka är bolagets unika produktsortiment. För att hålla sin position satsar man mycket på produktutveckling.
– Vi kan inte bara satsa på att vara bäst, vi måste också vara bäst i kundens ögon. Det här har We love wipes hjälp oss mycket med.
We love wipes är en webbplats där konsumenter direkt berättar vad de använder produkterna till och ger respons. Sociala nätverk används i stor utsträckning och i stället för att responsen går genom Suominens kund får de nu responsen direkt.
– Kampanjen hjälper oss enormt i produktutvecklingen, och vi har även fått ett omnämnande i en innovationstävling tack vare sidan.
Nästa steg
Nina Kopola tror att framtiden kommer att föra med sig fler användningsområden för wipes.
– Trenden är svår att se, men hela tiden ser vi nya användningsområden för våra produkter. Till exempel såg jag nyligen wipes gjorda för att tvätta hundars tänder. Utvecklingen går mot ett håll och vi kan inte ångra utvecklingen som skett.
Nu gäller det för bolaget att anpassa produktionen till utvecklingen i samhället och erbjuda ändamålsenliga produkter till sina kunder.
– Frågan är närmast hur vi får det bekväma att bli mer hållbart i det långa loppet.