Street dance för mjukisar
En udda nykomling dök upp i den finska streetdance-världen när Topi Tateishi grundade dansstilen Siéva. Han tröttnade på bling bling och aggressivitet och glider numera fram i yllesockor.
– Mjuk, lugn, långa rörelser, och framför allt avslappnad. Väldigt organisk och naturlig, kan man säga.
Så beskriver Topi Tateishi, 36, den unika inhemska streetdance-stilen Siéva som sprider sig bland dansare i Finland och i världen. Tateishi har dansat i 20 år och det syns, handrörelserna är smidiga och huvudet rör sig i takt med musiken som dunkar ur högtalarna på Bar Lucky i Berghäll.
Tateishi tog sina första danssteg som tolvåring, först breakdance, senare street. Han var begåvad men hans sätt att röra sig passade inte in.
– Streetdance är energisk och aggressiv, det ska vara trick och häftiga rörelser vilket inte passade mig, så jag började utforma en egen stil till den lugna, vackra musik jag helst lyssnar på. Efter en tid började jag samla ihop grundelementen i min dans och definiera stilen, säger han.
Tateishi filade på sina idéer i tre år innan han presenterade Siéva. Namnet tog han från det finska ordet för näpen eller söt, sievä, och från det finska kvinnonamnet Siéva.
Det bästa sedan mumindalen
Nya dansstilar är en raritet, och före Siéva lanserades hade streetdance-kretsarna inte sett nya stilar på närmare 20 år.
– Dansens stora problem är att eliten styr och det finns lite utrymme för nya idéer. Vi dansare blir lärda att göra som alla andra och hållas i den egna boxen, säger Tateishi.
Enligt honom ska dans leva, den föds av människor som träffas och gör rörelser tillsammans och ska förändras med tiden och med människorna. Det är så han vill se sin Siéva.
– Jag är inte typen av människa som patenterar, licenserar och säljer min dans åt massan.
Här för att stanna
På FM placerade sig Siéva-gruppen på fjärde plats med stycket "Parasta sitten Muumilaakson", på svenska "Det bästa sedan Mumindalen".
– Det var inte alls självklart att vi ens skulle få delta, danstävlingar håller sig inom vissa ramar och konventioner och man kan inte delta med vad som helst för nummer.
Men enligt Tateishi är Siéva inte ämnat för tävling.
– Man säljer en del av sin själ för att göra publiken och domarna nöjda. Kreativiteten faller bort. Vår filosofi passar inte ihop med tävlingsdansens värderingar.
Siévas hem finns snarare på Kallios gator, på klubbar som Kuudes Linja och Kaiku och på Tateishis dansstudio på Aleksis Kivis gata där dansarna glider omkring i yllesockor.
Dansen i marginalen
Finlands dansvärld är en hård värld, särskilt street-grenarna kämpar för at få stöd och uppskattning.
– Staten tänker att konst ska stödas och sport ska stödas, men dansen? Den är varken sport eller konst. Min generation har gjort mycket bra för dansen i Finland men vi måste lobba mera, säger Tateishi.
Förutom brist på pengar och status tampas streetdance med interna maktkamper.
– Man talar ofta om att de hundra rikaste i världen kan rädda alla hungriga i världen och stoppa klimatförändringen. I dansvärlden är det precis lika. De som har mest makt skulle kunna samarbeta och hitta på fantastiska lösningar, men de gör det inte.
Lär sig med åldern
Tateishi har lagt tävlingskarriären bakom sig och tar inte längre dansen på alltför stort allvar.
– Jag dansar absolut inte varje dag, och om jag går ut och klubbar sitter jag helst i ett hörn och talar med mina vänner.
Sin dansskola Dance.fi och att lära andra är ändå något han tar på största allvar.
– Det viktigaste är att tro på sig själv. När jag var yngre dansade jag tillsammans med min vän Kimmo. Kimmo hade en idé om att göra rapmusik på finska men ingen trodde på honom. Han tog lån, byggde en studio och tränade som fan. Det går bra för Kimmo nu. Han kallar sig Elastinen.
Vid 36-års ålder försöker Tateishi lära sig beatboxa, och drömmer om att bygga en egen stuga. Det är aldrig för sent att lära sig nya saker.
Se Siéva i Don Johnson Big Band:s video och på Tanssin Gaala på Operan