Små steg mot ett sundare liv
Det trösterika är att små gärningar har stor betydelse. Också att motionera litet grand ger positiva effekter. Om du delar upp dagens halvtimmes motionspass i tre tio minuters bitar är nyttan lika stor.
Det säger Nina Eränpalo, gymnastiklärare med särskilda insikter i konsten att få soffpotatisar att röra på sig – i synnerhet unga sådana.
Under sin tjänstledighet från jobbet vid Kisakeskus idrottsinstitut i Pojo andra delen av fjolåret jobbade Nina Eränpalo vid idrottsväsendet i Helsingfors. Där var hennes målgrupp de 18–29-åriga unga vuxna som omfattades av samhällsgarantin för unga, som alltså varken hade jobb eller en utbildningsplats. Samhällsgarantin skall garantera dessa unga sysselsättning eller utbildning inom tre månader.
I Helsingfors kopplades motionsrådgivning till det utbud av tjänster som staden riktade till målgruppen.
– Vårt syfte var att finna sådana unga som på grund av sin inaktivitet och stora övervikt löpte en ännu större risk än andra att drabbas av utslagning. Då viktindexet BMI stiger över 30 är också risken för diabetes och andra livsstilssjukdomar uppenbar, säger hon.
Helsingfors personalcentral har startat Respa, en stödjepunkt för dem som omfattas av samhällsgarantin. Via den fick de unga chansen att prata med en expert om sin livsstil. Ingen tvingades till det och rådgivningen gällde alla, inte bara personer med viktproblem. Därför var de som kom inställda på att fundera över sina vanor och sin livsstil.
– När vi träffades började vi med att gå igenom hur den ungas vardag och vanor såg ut, vilka stressfaktorer och vilka utmaningar där fanns. Det vanligaste var att den unga saknade någonting att göra och att de ekonomiska begränsningarna kändes frustrerande. Också de sociala relationerna var i många fall haltande.
När personerna fick bedöma sitt eget hälsotillstånd och sin fysiska kondition och ställa dem i relation till sina jämnårigas, kom det ofta fram att de kände sig sämre och hade ett dåligt självförtroende.
– Känslan att ha misslyckats och blivit nedtryckt för att man inte hade klarat av olika utmaningar, var ett utmärkande drag.
Oregelbundna vanor
På en skala från noll till tio fick de unga bedöma hur deras vanor beträffande sömn, mat och motion såg ut och hur de upplevde sin kroppsbild.
– Det var lätt att se en gemensam nämnare. När man inte måste stiga upp på morgonen, för att man inte har jobb eller skola att gå till, blir livsrytmen oregelbunden, säger Nina Eränpalo.
De fördriver tiden på sociala medier, med datorspel och på internet långt in på natten och har inte någon fast tid för att gå och lägga sig. Matvanorna blir därefter och de leder lätt till övervikt. Tre månaders sysslolöshet med oregelbundna vardagsvanor får in människan på fel spår. Greppet om tillvaron försvinner och hälsotillståndet försämras.
Nina Eränpalo säger att det viktigaste för att få en ändring till stånd är att man har motivation för det. Ingen annan än man själv kan bryta mönstret. Men att prata med en motionsrådgivare ger behövlig vägledning och uppmuntran.
Hon brukar ställa frågan ”Hur tror du att du orkar ett helt liv i arbetslivet om du redan som ung är allvarligt överviktig och inte alls rör på dig?” Hon ber också den unga säga i vilken bransch man inte behöver ha någon kondition alls.
För många öppnar de här frågorna ögonen för att göra någonting åt sin situation.
Små steg
Att ändra på vanorna börjar med små steg, det är att gå i trappor i stället för att ta hissen, att stiga av bussen några hållplatser tidigare och att hitta en motionsform att komma i gång med.
Rekommendationen att man ska motionera en halv timme dagligen kan spjälkas i delar så att man promenerar tre tio minuters pass. Hälsoeffekten är lika stor och har betydelse för blodsockervärden och blodtryck.
– Det är trösterikt att små insatser betyder så mycket. Redan den första dagen man rör på sig har det en omedelbar inverkan. Jag vill också få de unga att inte känna sig stämplade för sin livsstils skull. Det är inte fel på individen, det är motionsvanorna det är fel på, säger hon.
Under de personliga samtalen med klienterna kom det också fram att många saknade modet att ensamma gå till en motionssal. Men om de fick en puff att ta med en kompis eller om instruktören var ombedd att demonstrera hur apparaterna fungerar, kändes träningen genast lättare och roligare.
Puberteten riskfylld
Det är i vissa skeden av livet som det är lättare att tappa vardagsmönstret och glömma allt vad motion heter. I puberteten tappar många intresset för att röra på sig och lever livet sittande.
I sin doktorsavhandling vid Jyväskylä universitet undersökte Kati Kauravaara, magister i gymnastik och idrottsvetenskaper, vilka värderingar som styr livet för unga män som går i andra stadiets yrkesutbildning. Fysiska vardagsaktiviteter eller motionsinriktade hobbyer bryr de sig inte om, och omgivningens åtgärder för att främja sådan sysselsättning når inte fram. I stället vill de unga männen uppleva frihet och känna sig uppskattade. Det gör de tillsammans med kompisar, med sina bilar och vid datorn. För dem är livets salt att leva i stunden utan stress, att ha mycket fritid och att inte anstränga sig för mycket. Det är en period i livet när blivande bilmontörer, rörmokare och byggare eftersträvar en sådan livsstil och inrättar sin vardag därefter.
– Att förstå deras attityd hjälper oss att inte lägga mera stenar på deras börda, att inte fördöma de unga som människor, säger Nina Eränpalo.
Med på uppbåd
Vid militäruppbåden i Helsingfors har Försvarsmakten tagit stadens idrottsverks motionsexperter till hjälp för att bedöma de unga männens fysiska förutsättningar för militärtjänstgöringen. I fjol då Nina Eränpalo deltog var det årgång 1995 som kallades till uppbådet.
Hon betonar att den största delen av 18-åringarna mådde bra, hade sunda vanor och motionerade regelbundet. Men i åldersklassen fanns en liten grupp som kämpade med stora problem.
– Det fanns unga män med så stor övervikt att BMI var över 30, vilket kan betyda att man inte duger till militärtjänstgöring. Hälsoriskerna med en så stor kroppshydda i ansträngande övningar är alltför stora. Att inte godkännas till armén blev för de flesta en väckarklocka för att ändra på livsstilen och försöka gå ner i vikt. Det positiva i sammanhanget är att motivationen att ändra på vanorna infinner sig bums.
Försvarsmakten vill också underlätta inträdet i armén och har ett eget träningsprogram på nätet med namnet Marsmars med syftet att förbättra de blivande beväringarnas kondition. Där kan de mata in uppgifter om sig själva och sedan få ett skräddarsytt träningsprogram med ishockeyspelaren Mikael Granlund som personlig tränare.
Hemmets vanor
Själv har Nina Eränpalo rört på sig alltsedan barnsben och hon säger att det är hennes pappas förtjänst.
– Han tog mig med ut i naturen, vi har alltid skidat, vandrat och cyklat. Jag blev tidigt intresserad av redskapsgymnastik, men också av många andra grenar. Att jag utbildade mig till gymnastiklärare berodde på att jag tyckte om så många olika idrottsgrenar, säger hon.
Intresset för motion och idrott har gått vidare och de tre barnen i familjen Eränpalo är alla idrottsligt aktiva. Nikke tränar på gym och spelar golf, Nora rider och Nea dansar och simmar.
Nina Eränpalos erfarenhet är att familjens motionsvanor har en avgörande betydelse för barnen. De aktiviteter som man lär sig i unga år är det lätt att återuppta också efter en paus i tonåren eller under studietiden. Det behöver inte alls vara fråga om tävlingsidrott, vanlig vardagsmotion fyller ett viktigt syfte.
– Familjerna kunde satsa på någon gemensam motionsform en timme i veckan. Det kan vara cykling, skidåkning eller simning, vad som helst som alla tycker om. Det har effekter, som går långt in i framtiden.