Kaippari i mer än myndig ålder
Den 10 januari 1994 samlades elva personer för att starta upp föreningen Kaippari. Även om åren som följt bjudit på både mot- och medgångar har föreningen bestått.
Den finskspråkiga psykvårdsföreningen Kaipparis 20-årsjubileum firades tidigare i veckan under festliga former på Folkets hus i Karis med EU-parlamentariker Sirpa Pietikäinen som inbjuden talare.
– Initiativet till festen kom utifrån. Själva har vi alltid brukat fira rätt anspråkslöst. Men har man lyckats kämpa på i 20 år är det kanske skäl att ställa till fest, säger ordföranden Anja Karjalainen.
Egna erfarenheter gnistan
Karjalainen är föreningens "barnmorska", en otröttlig förgrundsgestalt som genom åren ställt upp i vått och torrt för den som behövt hennes hjälp.
Erfarenheterna från en allvarlig båtolycka där hon själv nästan fick sätta livet till var det som gav impulsen till föreningen.
– På den tiden fanns det ingen krishjälp att få men jag lyckades gå vidare med hjälp av stöd från vänner.
Anja hade tidigare ägnat sig åt barn- och ungdomsarbete i Pojo och Matti Inkinen, som då var socialterapeut på mentalvårdsbyrån, uppmuntrade henne till att starta upp föreningen som hade sin svenskspråkiga motsvarighet i Ekenäsbaserade Kompis.
– "Du kan ju alltid hoppa av senare", sade Matti åt mig då, säger Anja och småler vid minnet.
Med undantag för en kort period har hon stått vid Kaipparis roder under föreningens alla 20 år.
– Jag försökte pensionera mig 2009 men blev kallad tillbaka efter några månader.
Större tilltro till tredje sektorn
Föreningsstarten skedde under rätt blygsamma former. Eftersom egen verksamhetsplats saknades samlades man inledningsvis i Villa Haga, på Folkets hus eller hemma hos medlemmar.
– Jag hade föreningens alla grejer hemma hos mig i en sopsäck och körde runt med dem på cykel, berättar Anja.
Så småningom kunde man börja hålla sina träffar på Aktivitetscentrets övre våning. Centret fanns då i ett hus vid Nils Grabbegatan. Man fick också in en fot på ungdomsgården Tönö i Stenåker och kunde utvidga sin verksamhet till att omfatta även kurser.
Från stadens sida var intresset för att stöda föreningen inledningsvis inte speciellt stort.
– Så småningom började beslutsfattare ändå inse att även tredje sektorns aktörer kunde vara viktiga.
Gynnsammare kunde inställningen förvisso vara även i dagens läge även om det nog också finns de som ger sitt stöd.
I stadens budget har samarbetsavtalet med Kaippari i år anslagits 24 000 euro.
RAY stöder
Förenings motto alltsedan start har varit att jobba förebyggande.
– Kan vi göra så att ens en person klarar sig utan att behöva bli intagen på sjukhus har vi fyllt vår uppgift och samhället dessutom sparat mycket pengar, säger Anja Karjalainen.
År 2002 ansåg Centralförbundet för mental hälsa, där Kaippari är medlem, verksamheten vara så pass omfattande att föreningen gott kunde söka om pengar hos Penningautomatföreningen, RAY.
I Billnäs hade blombutiken flyttat bort från den gamla spadfabriken och Anja tog tillfället i akt och hyrde in föreningen i det som i dag går under namnet Ruukin tupa.
Det RAY-finansierade projektet Ruukin masuuni omfattande rehabiliterande arbets- och dagverksamhet startade 2003.
I Ruukin tupa som är öppen varje vardag kan vem som helst titta in för en kopp kaffe. Här finns olika hantverksgrupper, en träverkstad och vävsal. Man bakar och pysslar och tillreder lunch två dagar i veckan. Stödgrupperna där personer med liknande erfarenheter samlas är en annan viktig verksamhetsform.
Dagligen besöks Ruukin tupa av 20 till 30 personer och på årsbasis ligger man på cirka 6 000 besök.
– Det här är ingen förvaringsplats utan verksamheten har också gett människor luft under vingarna till att återvända till arbets- och yrkeslivet. Några har till och med startat eget.
Loppmarknad flyttar ihop
I Karis finns loppmarknadsverksamheten som startade 2002 i dåvarande Tex Forums källare. Verksamheten, som också omfattar en syateljé, rullar på med hjälp av frivilliga och en anställd. Vem som helst som vill sälja prylar kan hyra sig ett bord.
Sedan 2009 finns loppmarknaden i två separata lokaler i anslutning till Bio Pallas. Inom nära framtid kommer de ändå att flytta in under ett och samma tak, i den av byggnaderna som har ett förflutet som Bio Star, och där man nu får mer utrymme till sitt förfogande.
En av fördelarna med flytten är den underlättade övervakningen.
– Det gör det också möjligt för oss att ha längre öppethållningstider, utlovar Anja Karjalainen.
Tvingades sälja boende
Verksamhet man varit tvungen att upphöra med är boendeservicen samt samfundsrehabiliteringen som man uppmuntrad av bland annat Karis dåvarande grundtrygghetschef Bjarne Bolin startade upp i Pojo kyrkby. I och med Raseborg förändrades verksamhetsförutsättningarna och samfundsrehabiliteringen, vars utrymmen för tillfället står tomma, såldes till företaget La Rosette.
– Genom bidrag och tiggeri kunde vi satsa 100 000 euro på boendet men var sedan tvungna att sälja till underpris. Det är ett tråkigt minne, säger Anja Karjalainen.
Samlingsplats
Med åren har Kaippari profilerat sig som en Billnäsförening och i bruket vill man gärna stanna kvar.
– Som tur är har vi en trygg hyresvärd i Byggnadsapoteket.
Ruukin tupa har blivit något av en samlingsplats för hela byn. Till de hemmastadda i stugan hör Sepi Sundman.
Genom sitt engagemang i Kelmu, föreningen för levande musik, brukade han tidigare hålla till på andra sidan Bruksvägen, i Övre snickeriet där Kelmu hade sin klubblokal Verstas.
– När vi gjorde oss av med klubblokalen kändes det tomt att inte längre ha ett eget vardagsrum i Billnäs så jag började hänga i Kaipparis knutar i stället. En dag märkte jag mig vara medlem även i den här föreningen, säger han.
Under perioden då han med hjälp av sysselsättningsstöd var anställd av föreningen hade han paus från styrelseuppdragen. Som arbetslös har han nu återkommit i styrelsen i egenskap av sekreterare. Anja Karjalainen berättar att hon spänt ögonen i honom som lämplig efterträdare på ordförandeposten.
Känns det som stora skor att fylla?
– Ganska så, säger Sepi Sundman.
Anja räknar med att han ska klara uppgiften med glans.
– Som musiker har Sepi rätt sorts empati.
Sundman tror att behovet av föreningar av Kaipparis slag kommer att bli allt större.
– Den psykiska hälsan utsätts för hård prövning i dagens värld.
Som pengar på banken
Förutom RAY har föreningen de senaste åren också fått bidrag av bland annat von Julins stiftelse.
– Också de lokala företagarna har gett oss sitt stöd vilket jag är verkligt glad över. En företagare tog själv kontakt med oss och gav oss ett underleverantörsjobb som tillverkare av mätkäppar, säger Anja Karjalainen.
Penningautomatföreningen RAY har varje år beviljat föreningen de pengar man ansökt om. Skulle man få önska sig något i 20-årspresent vore det någon form av understödsgaranti från staden. Som det nu är får man i stället tigga om pengar "med gråten i halsen" varje år.
– Det skulle underlätta verksamheten om man fick göra sitt jobb utan att hela tiden behöva fundera på pengar, säger Päivi Mykkänen som är verksamhetsledare för Ruukin masuuni.
– Att satsa på förebyggande åtgärder är som att sätta in pengar på banken. Hälsa är lättare att sköta än sjukdom, påpekar Anja Karjalainen.
- Konstituerande mötet hölls den 10 januari 1994. Jarl Theman från den svenskspråkiga Ekenäsföreningen Kompis samt Päivi Pärnänen från Centralförbundet för Mental Hälsa medverkade.
- Första styrelsen bestod av Anja Karjalainen (ordförande), Yvonne Westerlund (vice ordförande), Matti Inkinen (sekreterare), Irma Tanskanen (kassör), Satu Helle (medlem) och Tuula Lindholm (medlem). Suppleanter: Matti Inkinen och Eila Lindblad.
- Medlemsantalet ligger i dag på cirka 230.
- Bedriver rehabiliterande och förebyggande psykvårdsarbete på frivillig basis.
- Målet är att förena och aktivera personer som återhämtar sig från psykisk ohälsa, att göra förebyggande arbete samt att fungera som intressebevakare.
- Belönades för sitt arbete med Centralförbundet för socialskydd och hälsas nationella pris 2005.