Volontär i skyddande uppdrag på Västbanken
Tre intensiva månader som människorättsobservatör på Västbanken håller på att avslutas. Anna-Maria Nyström, uppvuxen i Ekenäs, har fått erfara hur palestinierna lever och uthärdar på den smala remsa väster om Jordanfloden, som är ockuperad av Israel sedan sexdagarskriget 1967.
Anna-Maria Nyström är volontär i den internationella organisationen EAPPI. Den skickar frivilliga observatörer från hela världen till Västbanken. Där stöder man civilbefolkning och lokala samfund i krissituationer och rapporterar om förverkligandet av mänskliga rättigheter i Palestina och Israel.
Skyddande närvaro är det uttryck som används för att beskriva observatörernas arbete i praktiken. Genom att övervaka och dokumentera skeendet vid gränsövergångar och oroväckande lägen, till exempel vid palestinska barns skolväg genom checkpointar och intill israelisk bosättning, skapar de större trygghet och säkerhet för civilbefolkningen.
– När vårt team på fyra personer är närvarande har det en lugnande inverkan på de israeliska soldaternas uppförande vid en checkpoint, där tusentals människor ska passera under ett par tre timmar, säger Anna-Maria Nyström.
Väckning klockan tre
På söndagar börjar en arbetsdag med tidig väckning klockan tre på natten. En halv timme senare kommer teamets lokala chaufför och kör gruppen till checkpointstationen, som palestinier som arbetar i Israel måste passera. Alla som ska vara på jobb klockan sju väntar på att den öppnas vid fyratiden.
– När vi kommer fram räknar vi dem som köar, det kan vara 1 200 personer, och sedan fortsätter vi med att räkna alla som passerar. Vanligtvis är det 4 500–5 500 personer som kontrolleras mellan klockan fyra och sex, säger Anna-Maria Nyström.
Många av de arbetande stannar i Israel hela arbetsveckan, så därför är människoströmmen allra störst på söndagar. Observatörerna mäter också hur lång tid det tar att passera och alla statistiska uppgifter går vidare till många internationella människorättsorganisationer, så att man får jämförbara data till den information som Israels armé samlar in.
På vissa övergångsställen är det inte armén som övervakar, utan uppdraget har getts till något säkerhetsbolag och då kan man räkna med att vakternas uppträdande är mindre humant än soldaternas. Soldaterna har alltid en förman på plats, som observatörerna kan gå till och fråga eller klaga, till exempel om förseningar och stockningar. Det har inte säkerhetsbolagen och deras anställda får tillsägelse eller till och med sparken om de skapar en personlig relation med palestinierna.
– Kusligt är det ord som bäst beskriver stämningen, när tusentals människor trängs som boskap mellan höga metallstaket. Vakterna sitter i burar bakom glasfönster och talar i mikrofon, ljudet från högtalarna ekar skrämmande över massorna, säger Anna-Maria Nyström.
Observatörerna är också utposterade vid de jordbruksgrindar, som palestinska bönder som brukar sina marker, måste ha tillstånd att passera. Beroende på vilken säkerhetsrisk personen i fråga anses utgöra avgörs på vilken tid tillståndet beviljas. I normala fall brukar det gälla en månad, därefter ska igen en ny ansökan med alla erforderliga dokument lämnas in.
Trygga olivskörden
I den palestinska vardagen ingår en mängd situationer, där hot, våldsdåd och otrygghet hör till bilden. Palestinska olivodlingar som är belägna intill israeliska bosättningar behöver skydd under skördetiden.
– Vi är närvarande för att avvärja israeliska attacker, det kan vara stenkastning, fysiskt våld eller försök att bränna eller förstöra odlingarna. Fast det är fråga om illegala handlingar, blir de skyldiga aldrig ställda till svars. I grunden beror det på att lagen är olika för israeler och palestinier, utgångspunkten är ju att ge Israels medborgare på Västbanken det bästa skyddet.
Avspärrningar och blockader hör också till vardagen. Om en grupp judar vill besöka någon av sina heliga platser på Västbanken eskorteras de av armén som kan stänga av en hel by och ge byborna utegångsförbud medan besöket pågår. Vägspärrar sätts upp utan förvarning och alla passerande måste visa pass och ID.
De israeliska bosättarna i Hebron på Västbanken är kända för sin våldsbenägenhet, och området är ett av de oroligaste. För att trygga de omkring 500 bosättarnas säkerhet finns det lika mycket soldater där. Därtill har israelerna rätt att ständigt bära automatvapen, som de får av armén.
– Till fredagsbönen i synagogan går mannen i familjen med frun vid sin sida, kanske med minstingen i barnvagn och beväpnad med automatgevär. Det är en obehaglig syn, säger Anna-Maria Nyström.
Grupp 49
Det är 35 personer från alla håll i världen som i tre månaders tid är EAPPI:s observatörer i Israel och Palestina. Anna-Maria Nyström ingår i grupp 49, som har en vecka kvar i landet. De sista två veckorna skolar den gamla gruppen in den följande, grupp 50, i arbetet.
Finland har en kvot på tolv personer per år, i praktiken ingår tre finländare i fyra olika team varje år. Det finns åtta olika placeringar för grupperna, Anna-Maria är stationerad i byn Jayyus som hör till distriktet Qalqiliya och de andra medlemmarna i hennes team kommer från Kanada, Schweiz och Brasilien.
– Alla team bor i hyrda lägenheter, min grupp har faktiskt lyxen att alla har eget rum och dessutom finns det ett gästrum.
Tolv lediga dagar är inprickade och alla uppmanas att också besöka andra platser i landet. Att bekanta sig med två andra placeringar med volontärer ingår i programmet, dessutom har Anna-Maria besökt Jerusalem, Döda havet, Hedron, Haifa och Betlehem.
Umgås med familjer
På kvällarna, när arbetet för dagen börjar vara slutfört, är det vanligt att teamet bjuds in på middag hos någon familj i byn. Då tar alla tid på sig och vanligen umgås man i ett par timmars tid. På väg hem till bostaden händer det att någon annan familj ännu vill samtala en stund över en kopp te eller kaffe.
– Vi känner oss mycket välkomna och hela byn känns som ett andra hem. Vårt syfte är också att knyta personliga band till folk, så att det ska vara lätt för invånarna att kontakta oss om tråkigheter inträffar.
Den palestinska gästvänligheten är det som allra mest har gjort intryck på observatörerna. Den aggressiva bild som massmedia ger av det palestinska folket har ingen motsvarighet i verkligheten, tycker de.
– Deras vänliga bemötande stöter vi på överallt, inte bara i byn där vi bor. Så fort man ser litet borttappad ut är det någon som kommer och frågar om man behöver hjälp. Man kan bli bjuden på en bakelse var som helst och när som helst, säger Anna-Maria Nyström.
Mest beundrar hon det enorma tålamod som palestinierna ger prov på i vardagens prövningar i checkpoints, vägspärrar, vid utegångsförbud och nattliga arresteringar.
– Människorna här är trängda in i ett litet hörn utan möjlighet att kunna påverka sin framtid. Trots den förödmjukande behandling som de utsätts för möter man härliga, glada människor på Västbanken.