Med en ciceron in i böckernas värld
Essäboken reskamrater är mycket vid och innehållsrik. Den torde intressera alla med intresse för litteratur och historia.
Ibland kan man intet annat än förundra sig över vad en del människor hinner med. Tag till exempel dagens recensionsobjekt Stig Strömholm (f. 1931) som bland annat varit jurisprofessor, rektor för Uppsala universitet och inspektor vid Norrlands nation. Redan detta torde ha räckt till för de flesta.
Vid sidan av dessa krävande uppdrag har han skrivit ett femtiotal böcker, både vetenskapliga och skönlitterära, massvis med artiklar, essäer och recensioner och behärskar åtminstone tyska, engelska och franska samt klassiskt latin och grekiska och även verkat som översättare. Hur hinner människan?
En mångkunnig herre
Stilistiskt är han ävenså en mästare och hans behandling av vårt svenska språk är i högsta grad njutbar. Nu har han alltså gett ut en ny bok om sina läsupplevelser under de senaste två decennierna med namnet Reskamrater.
Boken omfattar trettioåtta fristående kapitel som behandlar olika mer eller mindre kända namn från skilda tider och områden. Den som i tidigare år avnjutit Frans G. Bengtssons lysande essäistik finner många likheter och Strömholm hänvisar även till denne ett par gånger. Artiklarna är delvis omarbetade recensioner, men det sägs inte när och var de publicerats.
Klassiska namn
Boken startar med de gamla grekerna Thukydides och Plutarkhos, som visserligen levde på 450 års avstånd från varandra och fortsätter sedan ända fram till våra EU-dagar. Andra klassiska namn såsom Alkibiades, Xenofon, Polybios, filosofkejsaren Marcus Aurelius och kung Arthur med flera presenteras.
Om demokratin i Aten påpekas helt riktigt att det var litet tvivelaktigt med den, eftersom rösträtt innehades bara av fria, vuxna, manliga och infödda eller naturaliserade atenare. I Rom levde bara fem procent av befolkningen till över sextio års ålder. Och om man var gammal, fattig och sjuk så var det föga avundsvärt. Men detta gäller för all del även i våra dagar.
Ett brett tidsperspektiv
Andra fascinerande rubriker är medeltidens syn på skrattet, sanningen om germanerna, är demoner eller änglar farligare och så vidare. Man lär sig att Johanniterorden (= Malteserorden) är Europas äldsta välgörenhetsorganisation som samtidigt utgör de sista resterna av kungariket Jerusalem.
En levande myt är äktenskapet mellan gudarna Amor och Psyche. I ett kapitel behandlas arkeologen Carl Nylanders memoarbok Avtryck av liv där denne tidigare föreståndare för Svenska Institutet i Rom klagar över risken för luftföroreningar och jordbävningar för antika minnen i länderna runt Medelhavet.
Om drottning Kristina säger författaren att hon tog med sig sitt stora bibliotek till Rom som sedan inköptes av Vatikanens bibliotek. Drottningen var dock enligt honom ingen lärd kvinna utan snarare en "lärdomssnobb".
Avnjut i portioner
I en annan essä lär vi oss att Goethe levde till 82 års ålder och var mycket begiven på vin i äldre dagar, även med den tidens mått. Strömholm frågar sig också om Goethe någonsin skrattade!
En kria handlar om de svensk-franska militära och kulturella förbindelserna och i en annan får vi veta att de populäraste universiteten för svenska manliga studerande på 1200-talet var Paris, Bologna, Prag, Leipzig och Wien.
I det sista kapitlet rekommenderas den nordiska sommaren som exportartikel för andra EU-medborgare. Detta sagt med glimten i ögat.
Boken kräver inte i och för sig några förkunskaper men i varje fall ett levande intresse för historia och litteratur. För egen del skulle jag rekommendera att läsaren inte läser boken i ett sträck utan i stället avnjuter ett par tre kapitel om dagen. Då varar njutningen längre.