Redo för statens sparande
Landets största motionsuppviglare Wau är efter två år i Västnyland ett bekant inslag i regionens skolor, men regeringens sparåtgärder kan slå hål på idyllen.
VÄSTNYLAND Sedan hösten 2013 har föreningen Wau (förkortning av Wapaa-ajan urheilu) fått fart på barn i Västnyland, och verksamheten fortsätter. Föreningen är en icke-vinstdriven organisation som vill att barn i Finland ska få röra på sig utan press, och har sedan starten 2009 växt explosionsartat, och sedan två år tillbaka alltså även i Västnyland.
– Intresset har varit stort hela tiden, mottagandet varmt och utvecklingen och utvidgningen bra, konstaterar motionskoordinatorn Isak Vilander, som startade föreningens Västnyländska falang för två år sedan.
Wau har i regionen verksamhet i Hangö, Raseborg, Kyrkslätt och Lojo, och är alltid öppen för utvidgning. Förutom Vilander jobbar även idrottsinstruktören Joacim Bergman och praktiserande Heidi Hämelin på Wau i Västnyland.
Waus motionsklubbar för årskurserna 1–4, som är den huvudsakliga målgruppen, arrangeras i samband med skoldagarna och är populära, enligt Vilander. Men verksamheten är inte begränsad till de lägre lågstadieklasserna.
– Nu har vi Wauklubbar i 11 lågstadier, och för Ekparkens sjukhusskola. Men vi ska också ordna en innebandyserie för vuxna.
– Dit ryms det ännu lag med. Det kan vara kompisgäng, företag, föreningar. Det kostar lite men alla inkomster går oavkortat till att ge barn möjlighet till motion, säger Vilander.
Plånboken riskerar krympa
Projekt som innebandyserien och motionstjänster för företag fyller också en annan funktion än att få människor i allmänhet att röra på sig. Det handlar om att få finanserna i skick.
– Wau har en så kallad public-private finansieringsmodell. Det vill säga att en del kommer från offentliga sektorn och en annan del från den privata, förklarar Vilander.
– Vi får stöd från staten genom Utbildningsstyrelsen och -ministeriet. Sedan får vi stöd från olika företag, stiftelser och fonder.
– Och förstås betalar kommunerna skolornas räkning, men de får statligt stöd för det.
Då Wau startade i Västnyland fick man stöd från Leaderprojektet genom Pomoväst. Då kunde Vilander jobba ostört i ett år och bygga upp verksamheten innan föreningen började betala hans lön. Föreningens utgifter är huvudsakligen lön och resekostnader.
Det hopar sig ändå mörka moln över Waus och andra motsvarande föreningars resurser. Det stöd som hittills har rört sig om 7 miljoner euro per år sänks nästa år till 2,5 miljoner. Det betyder en sänkning med närmare sjuttio procent, och det lär märkas i framtida budgeter. Vilander försöker ändå vara positiv.
– Om de offentliga medlen nu går ner måste vi helt enkelt balansera finanserna. Vuxenmotionen måste växa, då kan vi använda de intäkterna till klubbarna. Vi kan försöka få fler stiftelser att stödja oss. Och om kommunerna känner att de vill satsa på vår verksamhet kan pengar kanske hittas från idrottssidan, om inte från utbildningen.
Man kan även bli en sponsor för Wau, genom att gå med i den så kallade 200-klubben.
– En klubbtimme kostar 42 euro, men vi tar 35 euro betalt. Det gör att vi i princip går sju euro på minus varje timme. De företag, föreningar eller privatpersoner som vill vara med i 200-klubben kan sponsra oss med 50, 100 eller varför inte 200 euro för att hjälpa oss erbjuda motion till barnen.
Resultaten syns
Vilander tror starkt på Waus uppdrag.
– Staten strävar efter att varje barn ska motionera en timme per dag i skolan. Där tror vi att vi kan vara en pusselbit som kan fylla behovet.
Wau har nationellt fått 7 000 barn att röra på sig i år, men det finns mycket kvar att göra. Vilander är inte optimistisk över folkhälsan i Finland.
– Det ser dystert ut för hälsan i vårt land i framtiden. Dålig hälsa leder till kostnader för samhället och en dålig tillvaro för människorna.
– Vi vill uppfostra barnen till en aktiv livsstil, och det gör vi genom att ha en låg tröskel för våra klubbar, eliminera tävlingselementet och allt med kvalitet.
De barn som deltagit i Waus verksamhet de senaste två åren kan Vilander med gott samvete säga att mår bättre.
– Barnen blir glada när vi kommer på besök. Och man kan se att koordinationen, konditionen och humöret har utvecklats till det bättre hos de som deltagit.