Hjälpen ska fram med lägre tröskel
Vår svaga ekonomi gör familjernas problem allt mer komplexa. Ett nytt team ska försöka se behoven och hjälpa i tid.
KYRKSLÄTT Den nya socialvårdslagen som trädde i kraft vid årsskiftet förpliktar kommunerna att ge alla invånare sådant stöd som de behöver för att trygga nödvändig omsorg, försörjning och barns välbefinnande. Kyrkslätt kommun förverkligar lagens anda inom familjearbetet med ett pilotteam, vars syfte är att kartlägga hjälpbehövande familjers behov och koordinera hjälpinsatserna.
Det nya i det här arbetssättet är att familjerna inte behöver vara klienter inom barnskyddet för att kunna få stöd från kommunen.
– Lagen ska sänka tröskeln för att söka hjälp. Tanken är att alla kan gå igenom svåra livsskeden och behöva stöd ibland. Vårt mål är att få familjerna att fungera så att de klarar sig i vardagen, säger socialarbetare Veronica Lundqvist.
Saknar nätverk
Processen kan startas av familjen själv eller av rådgivningen, dagvårdspersonal eller hälsovårdspersonal som ser oroande drag hos sina klienter. Det kan handla om utmattning, problem med familjedynamiken, uppfostringsbekymmer eller ekonomiska problem.
– Ibland kan det räcka med att få prata igenom sin situation och kartlägga de resurser familjen har, säger familjehandledare Catherine Bäckström-Hiltunen, som är en av familjeteamets medlemmar.
Hjälpen kan också vara konkret barnpassning eller hjälp med hemvård för att bryta en utmattningsspiral. Men det kan också handla om ett mer allmänt stöd i föräldraskapet genom stödpersoner eller rådgivning.
– Oron för ekonomin tynger många familjer och arbetslösheten är ett stort problem. Många familjer har flyttat till Kyrkslätt på grund av jobbet och saknar helt nätverk här på orten. Min uppgift är att gå vid föräldrarnas sida och ge dem konkreta modeller för hur man ska fungera med en trilskande treåring eller vad det nu kan handla om.
Delade erfarenheter hjälper
Vikten av nätverk är något som mammor på orten känner igen. Annika Matintupa har flyttat tillbaka till sin hemort Kyrkslätt för att vara närmare sina föräldrar och systrar.
– Vi får mycket hjälp av dem.
Också Sabina Mattinen är återflyttare - hon kommer från Sjundeå och ska inom kort flytta till Kyrkslätt.
– Där vi bodde i Esbo hade jag inte på samma sätt något nätverk. Om jag inte hade haft turen att ha några kompisar som var gravida samtidigt och som jag kunde träffa så hade jag varit ganska ensam.
För just att träffa folk i samma situation kan vara allt som krävs för att orka vidare.
– Det är viktigast att få prata om saker innan de blir för stora. På rådgivningen uppmuntrar de också till att göra saker och bekanta sig med andra barnfamiljer, säger Matintupa.
För lite tid
Varken Matintupa eller Mattinen har själva behövt kontakta kommunen för att få hjälp i vardagen, men de känner sådana som har behövt stöd.
– Det behövs verkligen, säger Matintupa.
En som konkret sett behoven hos barnfamiljer i Kyrkslätt är Marina Rapo. Hennes familj har i många år fungerat både som stödfamilj och som fosterfamilj.
– Barnfamiljerna mår dåligt i dag. Det märks när jag följer med hur barn beter sig, till exempel vid skolan. Jag brukar ofta stanna upp och säga till om de gör något tokigt, och de kan svara ganska uppkäftigt, säger hon.
– Familjerna har antingen fallit helt utanför välfärdssamhället och har stora problem, eller så är de mycket karriärinriktade. Få familjer har tillräckligt med tid för sina barn.
Samma tendenser ser också Annika Matintupa och Sabina Mattinen.
– Speciellt de som jobbar inom företagsvärlden har en stor press på sig att göra karriär. Det är lättare för oss som jobbar inom social- och hälsovården, där kraven inte är lika stora, säger Mattinen.
– De ska hela tiden vara nåbara, och då blir familjen lätt i kläm, säger Matintupa.
Kan förebygga problem
De hjälpformer kommunen har att erbjuda har funnits redan tidigare men den nya lagen ger alla invånare rätt till tjänsterna. Åtminstone måste kommunen nu kartlägga familjens stödbehov och sedan sätta in de stödåtgärder som behövs. Målet är intensivt stöd under en kort tid. I bästa fall innebär den här verksamheten att problemspiralen bryts och barnskyddsåtgärder aldrig behöver sättas in.
– Familjerna upplever snabbt att hjälpen har varit till nytta och är ofta förskräckta då vi avslutar vårt arbete med dem. Men visst finns också de familjer som tycker att de inte kan ta emot hjälpen, för att de tycker att det finns sådana som behöver den mera än de, säger Bäckström-Hiltunen.
Behövs mod att satsa
Veronica Lundqvist efterlyser mod hos beslutsfattarna att satsa tillräckligt mycket på förebyggande åtgärder även om det känns tomt i kassan.
– Det förebyggande arbetet lönar sig på lång sikt och det borde beslutsfattarna våga lita på. Men man måste våga satsa stort först för att kunna kamma in nyttan.
I dagens läge är resurserna alldeles för knappa.
– Kommunen borde absolut ha flera stödfamiljer och mera tid för förebyggande arbete. Men resurserna räcker inte till, säger Marina Rapo.
Informationen om kommunens familjearbete sprids i stor utsträckning ryktesvägen. Veronica Lundqvist uppmanar alla som upplever att de behöver stöd att ta kontakt.
– Det är det enda sättet att synliggöra behoven, säger hon.