Roope kastar sig mot toppen
Friidrott Sjundeå IF:s slägglöfte Roope Auvinen har gått från klarhet till klarhet denna sommar. Auvinen har putsat SFI-rekordet i H17-klassen fyra gånger och samtidigt förbättrat sin rekordnotering från i fjol med knappa tio meter.
Friidrott Den 17-åriga Ingågrabben klämde till med en mäktig båge vid junior-FM för 16- och 17-åringar i Kalajoki förra helgen. Metallkulan landade nämligen på 74,94 meter – nytt SFI-rekord och alla tiders sjätte längsta kast i Finland med det nuvarande fem kilogram tunga redskapet.
– Det grämer mig en aning att jag stannade 6 centimeter från 75-metersgränsen, men det kommer, säger Auvinen med ett skratt.
Sjundeå IF-kastaren tog hem släggtävlingen i suverän stil och utökade därefter sin medaljskörd genom ett guld i diskus och en bronspeng i kula.
– Efter helgens tävlingar har jag elva FM-medaljer i prisskåpet, av dem är tio individuella. Medaljerna i diskus och kula var trevliga bonusar, för på det stora hela tränar jag nästan enbart slägga, berättar Auvinen.
Står sig internationellt
Anmärkningsvärt i sammanhanget är att Auvinens jättekast i FM även står sig i en internationell jämförelse.
– Kastet hade räckt till en femte plats vid VM-tävlingarna i den egna åldersgruppen. Ett VM-brons där hade krävt en båge på 77,60. Jag vet ju exempelvis inget om förhållandena som rådde i VM, men det sätter ändå ett visst perspektiv, säger tränaren Tommy Söderholm.
Auvinens och Söderholms samarbete är inne på sin tredje säsong, och enligt tränaren har adepten många av de grundläggande färdigheterna som krävs för en eventuell internationell karriär på seniornivå.
– Roope har hyfsade ramar, är snabb och förhållandevis teknisk. Men det säger sig självt att Roope har en lång väg att gå. Det mesta hänger på träning, och ingenting kommer minsann gratis, säger Söderholm.
En starkt bidragande orsak till den goda resultatutvecklingen står enligt Söderholm att finna i Auvinens studier vid idrottsgymnasiet Backasbrinken i Helsingfors.
– Möjligheten att träna vid sidan av skolgången har varit en bra sak. Där kan Roope träna på delmoment som rörlighet, snabbhet och koordination. Kastträningarna sköter vi sedan ganska långt under min övervakning.
Några tusen kast per år
Precis som i mängden av andra grenar är det repetitioner och åter repetitioner som gäller såtillvida målsättningen är att nå den absoluta internationella toppen.
– Jag kan inte uppge någon exakt siffra, men sammantaget blir det några tusen släggkast per år, berättar Auvinen.
Under pågående tävlingssäsong är antalet träningspass per vecka av naturliga skäl aningen lägre än under vinterhalvåret då det blir åtta-nio pass i veckan.
– Vi drar successivt åt skruven mer och mer, utan att ändå köra fruktansvärt hårt. För att vänja sig vid vad ett elitidrottarliv innebär ökar vi på träningsmängden efter hand. Men vi skyndar långsamt, det är fullständigt onödigt att bygga upp några mentala spärrar, säger Söderholm.
Under just vintersäsongerna är förhållandena många gånger allt annat än gemytliga. Under den mörkare årstiden tränar nämligen Auvinen ett par gånger i veckan på en uppvärmd släggring på friidrottsanläggningen i Ingå.
– Släggkastare inte är bortskämda med några varma inomhushallar. Vi kastar nästan i väder som väder, det må då vara femton minusgrader ute, säger Söderholm.
Och tills vidare har Auvinen inte haft några som helst problem med motivationen de stundom hårda förhållandena till trots. Släggkastningen är någonting han brinner för.
– Så länge kastandet löper och jag tycker det är roligt kommer jag att hålla på. Och än så länge har nog tiden räckt till för annat också.
En slump
Får man tro Auvinen själv var han ingen hejare på kastgrenar ännu som knatte. Sakta men säkert började utvecklingen i slägga ta fart och den farten har bara ökat sedan Auvinen och Söderholm inledde sitt samarbete.
– Att jag började med släggkastning berodde på en slump. Den enkla idrottsplanen i Ingå är kanske inte riktigt ämnad för löpare, och därtill har det alltid funnits många duktiga släggkastare i just Ingå. Dessutom är slägga den gren jag alltid klarat mig bäst i, belyser kastaren sitt grenval.
Då det blir tal om förebilder nämner Auvinen omgående finska Olli-Pekka Karjalainen, som avslutade sin karriär år 2013, och japanska veteranen Koji Murofushi.
– Jag brukar titta på gamla klipp på nätet. Kollar särskilt noga på hur de utförde sina kast rent tekniskt.
Siktar långsiktigt
Det rent tekniska utförandet och snabbheten är alltså delområden som Auvinen redan i nuläget behärskar förhållandevis väl. Styrka är däremot en vara som det behövs mer av, inte minst på grund av att Auvinen nästa år i H18-klassen övergår till den sex kilogram tunga släggan och två år därefter till seniorredskapet som väger sju kilogram.
– I en gren som slägga bör du lära dig tekniken och explosiviteten som ung. Sedan kommer styrkan, förklarar Auvinen.
Och utan styrka flyger inte en seniorslägga särdeles långt. Därför är det också mer eller mindre en omöjlighet att tillhöra seniortoppen i ung ålder menar Auvinen.
– Eftersom grenen är så tekniskt krävande samt det faktum att seniorsläggan kommer in i tävlingsbilden först i 20-årsåldern och att det krävs en hel del styrka till innebär att åtminstone jag inte förväntar mig att vara alldeles på topp förrän tidigast i 25-årsåldern.
Härnäst har Auvinen siktet inställt på ungdomarnas Sverigekamp som avgörs i mitten av september på Stockholm stadion. Till landskampen är de två bästa i FM direktkvalificerade.
Lite längre fram är siktet inställt på de riktigt stora arenorna.
– VM och OS för seniorer är vad jag på längre sikt tränar för, säger Auvinen bestämt.