Att ömsa skinn

Hur skall det gå med ett så stort projekt? undrar hon. Han är ändå tio år gammal.

Uppdateringen leder mig in på tankar som Mikael Wiehe formulerat i sången "När ormen ömsar skinn". Det är en tragisk beskrivning av en tillvaro där all existens av gammal trygghet sätts på spel, där det som återstår är en skalbagge som ligger på rygg med förlorad glans på Livets autostrada, den som nu omvandlats till en dammig byväg som inte leder någonstans. Tryggheten har ersatts av en längtan efter ordning, en ordning som inte längre finns.

"De´e så, det brukar kännas när ormen ömsar skinn", skriver Wiehe.

Rent nationellt och internationellt ser vi just nu en utveckling där man på olika sätt verkar genomgå en form av skinnömsning. Men det kan också drabba en på individplan och behöver inte alltid vara förknippad med så mörka framtoningar som den Wiehe gestaltar. I djurriket är ömsning av skinn en högst tillhörande aktivitet, rentav nödvändig för att djuret skall överleva och för att tillväxt över huvud taget skall vara möjlig.

Det handlar om att djuret helt enkelt gör sig av med en del av sin gamla klädnad som blivit för trång. För fåglarnas del kallas det ruggning, för insekter benämns det metamorfos.

Av leopardgeckons process att döma är händelsen inte alltid förknippad enbart med lust. Ormar kan också rent fysiskt må väldigt illa av själva processen. Men samtidigt är den en förutsättning för att våren skall kunna spricka fram. Alla dessa tankar flödar genom mitt huvud där jag sitter och tittar ut över en nykrattad grusgång. Ser ett hav av sten så stilla och tillrättalagt. Berörs knappt alls av vinden. Det verkliga havet så mycket mer svårhanterligt.

Tankarna för mig vidare in i diktens värld, och den välkända strofen av Karin Boye flimrar förbi. "Ja visst gör det ont när knoppar brister, varför skulle annars våren tveka". Och så Wiehes röst igen som tränger sig in. Ofrivilligt. "Världen störtar samman. Livet går i kras. Marken börjar skaka och ingenting står kvar. Fördämningarna brister. Vargen slipper lös. Gamla stjärnor faller".

Där står man sedan, en liten människa, och blickar upp mot skyn där några starka stjärnor kanske ännu hänger kvar, medan man själv befinner sig krälande på marken. Det är då det är bra att känna till åtminstone lite om de biologiska processerna och naturens lagbundenheter. Att minnas att när skinnömsning sker, så är det bara som det skall. Det måste helt enkelt till för att livet skall. Och för att fjärilar skall flyga, fler skall få flyga.

Samtidigt kommer man inte ifrån att en orm är en orm är en orm hur många gånger den än ömsar skinn på sin väg. Och det är det som gör våren lite komplicerad.