Terapi med tuffare tag
Skulle man tidigare vara försiktig och inte anstränga sig för mycket är det i dag det motsatta som gäller inom fysioterapin.
En som har bra perspektiv på fysioterapins utveckling är Ekenäsbon Siv Ekholm. På grund av sin MS har hon gått i fysioterapi i tjugo års tid, i snitt två gånger i veckan.
Tillsammans med sin fysioterapeut Christel Artzén tränar hon kondition och styrka, stretchar och tänjer.
Målet är att upprätthålla den egna funktionsförmågan och Siv Ekholm tycker att man lyckats rätt bra.
– Jag har lite gångförmåga kvar och styrka i någon mån.
Fortsättningsvis klarar hon också av att då och då jobba som timlärare på yrkesskolan Axxell.
Behövs någon som sporrar
Till det hon tycker är bra med fysioterapin hör att man får råd av någon som har en helhetssyn på den egna situationen.
Till exempel byttes kryckorna hon tidigare gick med ut mot en rollator som en mer ergonomisk lösning också med tanke på de spänningar i nacke och axlar som lärarjobbet kan ge.
En bra fysioterapeut tycker hon ska vara vänlig men också bestämd.
– Det är viktigt att ha någon som säger åt en att göra en övning en extra gång. Annars är det lätt hänt att man inte får ut allt man orkar.
Dagens fysioterapi utgår från andra premisser än den gjorde ännu i mitten av 90-talet.
– Då hette det att man skulle vara ganska försiktig och undvika ansträngningar och skakningar. Nu ska man göra så mycket man kan.
Hur känns det efter en behandling?
– Man blir ganska trött. Så det gäller att ta i det beaktande och planera sin dag efter det.