"Vilket liv det är i dem"
Bä, bä vita lamm. Alice Tegnérs sångskatt förenar ung och gammal. I Tenala firar man hennes 150-årsdag med buller och bång.
– Nämen titta vilken gammal gåbbe som kommer där.
Spontaniteten är stor när femårsgruppen från Snicknäs daghem tågar in för att ha en unik sångstund tillsammans med de äldre på Tenala servicehem.
Hur skall det här sluta? kanske någon tänker. Men det slutar bra. Efter en inspirerande halv timme fylld av sång och dans i Alice Tegnérs anda kan också musiklekskolläraren Monica Henriksson pusta ut. Hon är märkbart berörd. Det är den här typen av förenande möten mellan generationer som hon vurmar. Den förenande länken utgör den här gången en gemensam sångskatt.
Dolly och Tage
– Alice Tegnér heter damen som gett oss alla kära barnsånger. Den här veckan skulle hon ha fyllt hundrafemtio år om hon fått leva.
De gamla lyssnar lite undrande. Det är först när de livliga barnen klämmer i med sången Bä, bä vita lamm som de lyser upp. Några gör trevande försök att sjunga med. Försiktiga leenden börjar sprida sig i salen.
Det är dags för namnstafetten. Barnen sjunger sina namn. Sedan är det dags för de äldre. Dolly, Signe, Cecilia, Tage.
– Men var är Snicknäs? Var bor egentligen alla det här barnen då, undrar en av dem.
Dansa min docka
Sångstunden förvandlas snart till en dansstund.
– Jag är ingen dansare, säger en farbror diplomatiskt.
– Och jag hålls inte på benen, inte ens med hjälp, säger en av damerna.
Men det går bra att dansa när man sitter också, säger Monica Henriksson och visar hur det kan gå till. Fler och fler hakar på, och snart en försiktig gungning genom salen där rullstolarna står i rad.
Tage Schönberg är snart på benen och träder in i ringen tillsammans med barnen. Sakta går den runt, tempot anpassas.
"Dansa min docka medan du är unger, när du blir gammal blir du så tunger".
Men en halvtimme går snabbt. Snart är det roliga slut.
– Ja nu är de ändå så pigga de här barnen. Vilket liv det är i dem, säger en dam.
– Vi kommer på nytt på måndagen, då blir det vårsånger, säger Monica Henriksson.
Slaginstrumenten samlas in i korgen igen. Vardagen tar vid. Men Tage Schönberg vill byta några ord med besökarna
– Det finns inte så mycket att arbeta med på det här stället. På andra ställen har man fått laga fågelholkar. Bottnen upp och fyra spikar. Så går det till.
Hemskt roligt
Dolly Stenman var en av dem som deltog med stor entusiasm i alla sånger. Orden kom som rinnande vatten. Det är bara den nästsista meningen i Ekorr`n satt i granen som skiljer sig från den hon är van att sjunga.
– Jag kunde alla sånger. Det var hemskt roligt och inte alls störande med alla livliga barn. Jag har sjungit i många körer, både damkören och kyrkokören, säger hon.
Daghemsbarnen tågar ut. Tystnaden lägger sig igen. Av personalen syntes bara sporadiska spår under själva sång- och musikstunden.
Bakom den korta stunden ligger många timmar av arbete. För Monica Henriksson är konstellationen med riktigt småbarn och gamla människor en relativt oprövad variant. Hon har satt ner mycket arbete och tid på förberedelserna.
En pionjärdam
Alice Tegnér som i år jubilerar 150 år är en kär dam som följer oss från vaggan till graven, även om vi inte alltid tänker på det. Mors lilla Olle, En sockerbagare. Listan kan göras lång.
– Alice Tegnér är ett stort kulturarv som vi skall värna om. Hon är en pionjär inom barnsången och är den sångskatt vi alla bär med oss, säger Monica Henriksson.
Men kommer den gamla damen att överleva?
– Jag tror det. Det är mer osäkert med många nyskrivna sånger. Föräldrarna vill ge sångskatten vidare till sina barn. Till och med treåringar bär sångerna med sig när det kommer till mig i musiklekis.
Vad är det som gör att hennes sånger överlevt?
– Det har jag också funderat mycket på men har inte hittat något entydigt svar. De är melodiösa. Bä bä vita lamm, har en rar text, men melodin är faktiskt inte alls lätt. Kanske hela hennes västen genomströmmar sångerna.
Monica Henriksson drömmer om att åka till Kungliga biblioteket där originalmaterialet ligger förvarat bakom lås och bom. Tänk att få botanisera där och kanske upptäcka små pianostycken eller rentav sånger som ännu inte nått den breda allmänheten.
– Jag har gått med i Alice Tegnér sällskapet. Där blev de mycket glada. Jag är säkert den enda medlemmen de har från Finland, säger Monica Henriksson.