Psykologen och den kreativa leken
När psykologen och psykoterapeuten Hannu Malinen uttrycker sig själv genom att skapa konst flödar associationerna.– Det är också så jag dagligen har jobbat, det vill säga med folks associationer.
Hannu Malinen har nyligen gått i pension efter 35 år som psykolog inom psykvården i Hangö. Samtidigt ordnar han utställningen Nu, som består av trä- och stenskulpturer och målningar, i bibliotekets utställningsrum.
Att utställningen och pensioneringen sammanfaller är ändå ett slags sammanträffande, säger han.
– Men kanske det också symboliserar att något nytt börjar i mitt liv.
Samtidigt speglar utställningen också det som har varit. Några av namnen på verken skvallrar Malinens livsverk som psykolog till exempel Oidipus i samhällsplaneringen, Spegelneuron, Kämpa på Hippocampus och Vårdteamet.
Nåt nytt kommer in
Det visar sig att den sista och första målningen på utställningen tangerar temat. Den första målningen gjorde Hannu som 17-åring, där ett annorlunda triangelformat fält med helt nya element tränger in från ena kanten.
Så också i målningen Uni tulee (Drömmen kommer) från 2012. En triangelformation tar plats vid målningens kant, det ologiska och intuitiva ges en tydligare plats i livet.
– Den limbiska hjärnan, säger Malinen.
Samtidigt som han har förklaringar till sina associationer vill han lämna mycket osagt, otolkat. Det som händer får hända.
– Emellanåt vet jag inte själv heller, och jag vill inte söndertolka bilderna. Framför allt handlar det här om att experimentera och leka.
I den kreativa leken är associationerna en utgångspunkt, de må vara tankar eller känslor. Och ibland handlar det om rent visuella uttryck.
Överraska sig själv
Att låta associationerna bubbla fram kräver frimodighet, för att inte säga frigörelse från olika föreställningar om ett givet resultat.
På den punkten har Hannu inga problem, han låter processen leva sitt eget liv. Han upplever den som spännande och tillfredsställande – och gillar även att överraska sig själv.
– Mitt i allting kan temat förändras och ta sig nya vägar.
– Att göra konst är inte bara givande och överraskande – det är också beroendeskapande. Samtidigt är det ett äventyr som tar på.
Cortex och limbiska hjärnan
Konst och psykologi är två områden som intresserade Hannu redan när han som ung skulle välja studieinriktning.
Psykologin framstår som mera intellektuellt inriktad än både psykoterapin och konsten, där de emotionella delarna av hjärnan är starkt framme.
Hannu talar om å ena sidan cortex, hjärnbarken och å andra sidan det limbiska systemet, känslohjärnan.
– När man uttrycker sig genom konst, tar man i bruk sådana sidor i hjärnan som inte är så styrda. Därmed öppnas möjligheten för nya kopplingar, säger Hannu.
I målningen Kämpa på Hippocampus knyter han direkt an till detta med hjärnan och hur den fungerar. Det är nämligen bilden av en hjärna där det börjar hända en massa saker när ett gammalt trauma pockar på. Bland annat svämmar det över av stresshormonet kortisol.
Se balans
I stenskulpturen Idealisering hanteras också ett yrkesrelaterat fenomen, nämligen att folk som söker stöd hos en psykolog kan genomgå en fas där denna idealiseras.
En betraktare som inte känner till bakgrundstanken kan emellertid se på verket också enbart som ett visuellt uttryck för sökandet efter balans.
– Var och en ser och upplever olika saker. Det jag har tänkt när jag gjort dem är inte viktigt – annat än för mig själv.
Visualisering och allegorier
I sitt jobb som psykoterapeut har Hannu använt bilder på olika sätt.
– Jag brukar uppmuntra dem som är intresserade att verbalt beskriva inre bilder, eller att använda allegorier eller att visualisera händelseförlopp och känslor. Det här förutsätter ett tryggt förhållande mellan terapeuten och klienten.
Det finns också klienter som tyr sig endast till ett normativt sätt att se på världen och inte är vana att utmana de ramar av trygghet som byggts upp.
Samhällelig betydelse
Konstens roll i samhället är också en sak Hannu Malinen gärna betonar.
För många innebär konst i huvudsak en möjlighet att njuta av skönhet, av det estetiska som påverkar betraktaren på ett positivt sätt. Endorfin och dopamin utsöndras och skapar en känsla av lugn och välbefinnande.
Men också konst som kanaliserar annat än skönhet kan ha positiva följder för betraktaren, även om den omedelbara reaktionen kan vara ångest.
Det kan vara nödvändigt att våga möta också ångest för att komma vidare med sig själv. Nya kopplingar kan äga rum och nya vägar öppnas.
– I bästa fall befriar konsten oss från kvävande uppfattningar och öppnar för mänskligare möjligheter. När normsystemen ifrågasätts rör sig konsten ofta på politiska diskussionsfält.
Ger mening
– Vem som helst kan skapa konst: Unga, arbetslösa, högt utbildade, amatörer, professionella, äldre. Till postmodernismen hör öppenhet, man behöver inte följa dogmer och normer utan kan göra konst utifrån sitt eget liv och personlighet. När man lyckas befria sig från behovet att följa olika läror eller att jämföra med andra, kan man nå mycket belönande känslor.
Hannu hänvisar till den engelska psykoanalytikern Donald W Winnicott som säger att en skapande perceptionsförmåga mera än någonting annat får en individ att uppleva sitt liv värt att leva.
-
Går i pension efter 35 år som psykolog i Hangö.
Visar målningar och skulpturer i bibliotekets utställningsrum. - Utställningen heter Nyt - Nu
- Den pågår till den 22 mars.