Ingen kan lösa mysteriet med den försvunna gösen
Det finns inte gös i Pickalaviken. Det kan de flesta enas om. Men är orsaken sälar, skarvar eller yrkesfiske? Här går teorierna isär – och känslorna svallar.
– Jag är jäkligt orolig men det är inte jag som har tagit upp den. Jag förmår inte göra det, säger yrkesfiskaren Klaus Berglund.
Han är den som av sina belackare utmålats som roten till att gösstammen i Pickalaviken minskat radikalt under de senaste åren.
Teorin är att de ryssjor Berglund använder för reduktionsfiske av braxen samtidigt fångar in ekonomiskt värdefull fisk – främst gös – i alltför stora mängder.
Släpper gösen tillbaka
Den teorin har många anhängare. En av dem är professorn i fiskerivetenskap, Hannu Lehtonen.
– På andra håll längs kusten har gösen inte minskat i motsvarande grad. Reduktionsfisket har också varit intensivast just i Pickalaviken, så det ser starkt ut som att reduktionsfisket är orsaken.
Det är ingen annan än Berglund som idkar reduktionsfiske på Pickalaviken. Kan en enda yrkesfiskare verkligen vålla en hel fiskstams undergång? Enligt Eljas Rahikainen, ordförande för De gröna i Sjundeå och initiativtagare till en debatt kring Pickalavikens fiskbestånd i torsdags, är svaret jakande.
– I det här fallet, ja. Effekten på ryssjorna har ökat nästan tiofalt under de senaste tio åren. Det har också rått oklarhet om vad Berglund gör med den gös han fångar.
På den punkten har kritikerna ändå fått direkt svar på tal av Berglund själv, som var på plats på torsdagens möte.
– 2012 släppte jag ut enorma mängder 20–30 centimeter stora gösfiskar. Det kommer jag att fortsätta med, liksom att sätta tillbaka stora honor med mycket rom, säger han.
Livsutrymmet växer
Och samtidigt, om reduktionsfisket är orsaken, hur kommer det sig att bara gösen drabbas? För övriga fiskarter verkar inte lida i samma utsträckning. Tvärtom, menar Berglund.
– Vi har sett många goda resultat av reduktionsfisket. Flundran är tillbaka, siken är tillbaka och abborrarna är fetare.
Den huvudsakliga orsaken till detta är enligt Berglund att levnadsmiljön för de övriga fiskarterna har förbättrats tack vare att Pickalaviken är 350 ton fattigare på braxen.
– Om du tar den mängden gånger tio får du mängden bottendjur som de har ätit. Vi har åstadkommit mera livsutrymme åt fiskarna och ynglen.
Nya lov behandlas
Det finns också andra källor som talar emot reduktionsfiskets effekt på gösstammen. Enligt en rapport från vilt- och fiskeriforskningsinstitutet avviker situationen i Pickalaviken inte från situationen längre västerut. Det är också den rapport som NTM-centralen stöder sig på när det gäller att bevilja nya tillstånd för ryssjefiske.
– Det är vår främsta informationskälla. Enligt den är reduktionsfisket inte orsaken till att gösen försvunnit. Ja, gösstammen har minskat, men det har den gjort också på andra håll, säger gruppchef Markku Marttinen vid Nylands NTM-central.
För tillfället behandlar NTM-centralen ansökan om nio nya tillstånd för ryssjefiske, fem av dem för Pickalaviken. Den sökande är Klaus Berglund, och fiskeriområdet har förordat tillstånd för fyra ryssjor. Fram till den tionde april har intressenter en möjlighet att göra sin röst hörd i frågan.
– Det var ytterst viktigt att tillställningen i Sjundeå ordnades och mycket respektingivande att Berglund själv var närvarande. Det var rakryggat gjort, säger Marttinen.
Han påminner också om att vem som helst inte är intressent i tillståndfrågan men vill inte definiera vems åsikt som på tas i beaktande vid beslutet.
– Vi tar emot alla åsikter men alla väger inte lika tungt. Åtminstone vattenägarna är givetvis berörda.
Fredning ett alternativ?
Motståndarna till ryssjefisket hävdar att det finns för lite forskningsmaterial om just Pickalaviken för att man entydigt ska kunna utesluta reduktionsfiskets andel i gösstammens nedgång. De talar för en total fredning av gösfiske på Pickalaviken.
– I första hand borde man minska drastiskt på fisket. Plantering av gös har ingen större effekt, naturen sköter nog sitt bara det finns tillräckligt med honfiskar i stammen, säger professor Lehtonen.
En partiell fredning av gösen är redan nu i kraft under sommaren, och Markku Marttinen ser ingen orsak att utvidga det.
– Att totalförbjuda gösfiske känns överdrivet i nuläget. Men fiskeriområdet har möjlighet att freda området om det så önskar, och vi motsätter oss inte ett sådant beslut.
Inte heller Berglund utesluter totalfredning av Pickalaviken men ifrågasätter nyttan. Enligt honom skulle det bara ge större utrymme för det egentliga problemet: sälar och skarvar.
– Då har vi också alla sälar där inne och frossar. Jag har tagit bort fyrtio sälar från Pickalaviken de senaste åren och mycket tyder på att det finns för mycket säl.
Tydliga sältecken
Professor Hannu Lehtonen ger inte mycket för säl- och skarvteorin.
– Det verkar inte alls sannolikt. Vi har haft mycket mera säl och skarv tidigare men då fanns det gös. Skarvarna äter dessutom i första hand mörtar.
Men Berglund stöder sig på empiri.
– Vissa dagar kan upp till 90 procent av gösfångsten vara huggna av sälar. De har tydliga tecken på att de har varit inne i en sälmun men kommit loss.
– Skarvproblemet är oerhört stort och blir bara större. På fiskarhåll befarar vi att det är de som äter upp fisken. De äter inte bara småabborre och mört, finns det yngelstim av gös så ryker de nog med. Skarven klarar också av att äta mycket stora fiskar.
Skarvarna har det både forskats och debatterats mycket om, men tolkningarna av resultaten går isär, precis som i fallet med gösstammen i Sjundeåvattnen.
– Men vi måste göra något. Vi måste få rätt att skydda vår fisk, säger Klaus Berglund.