En musikal där alla blommor flätas in
På fredagkväll brakar det loss för Schacki!. – Gud vad de är taggade. En del har varit här redan i två timmar, säger regissören Jenny Eliasson.
- Regissör: Jenny Eliasson
- Manus: Annette Ström och Sanna Lindholm (mentor, stödperson Monika Fagerholm)
- Centrala roller: Tika Sevon-Liljegren, Maximilian Björkstam, Julia Hellén, Anna Hellberg, Oscar Nyholm, Josefine Fri.
- Övriga roller: Patricia Hällfors, Emilia Gustafsson, Jessica Tunn, Jenny Mäenpää, Nia Wikström, Lisa Theman, Victor Mattsson, Yvonne Valtonen, Patricia Korenius, Göran Wadenström.
- Dansare: Sara Lagerström, Sabina Olin och Sofia Rönnblad, Emilia Jyrkkänen (danskoreografi)
- Musikansvarig: Kristoffer Holmberg
- I husbandet: Max Salomaa, Dick Blommendahl, Mathias Broman, Emil Friman
- Låtskrivare: Sanna Lindholm
- Producent: Annette Ström (Sara Avdi, produktionsassistent)
- Ljud & ljus: Ford Avdi, Niilo Paipainen
- Samarbetspartners: Hurja Piruetti, Lärkkulla musiklinje.
Det är minuterna strax innan generalrepetitionen av ungdomsmusikalen Schacki! på kulturhuset Karelia. Spänningen är påtaglig.
– Nervöst. Det är en helt ny situation för mig att stå bredvid och inte på scenen, säger Sanna Lindholm.
Hon har varit med från början och bidrar bland annat med ett antal nyskrivna texter. Annette Ström medger att det är skönt att ha kommit så här långt på väg. Det har varit en oerhört dryg arbetsprocess. Ungdomarna och övriga medverkande har varit engagerade nästan alla veckoslut sedan hösten.
– Den viktigaste målsättningen med Schacki! har varit att ge ungdomarna i Raseborg en chans att vara med om hela processen ända fram till färdig föreställning, säger Annette Ström.
Energin smittar
Göran Wadenström som hör till de mer mogna på scenen är redo för premiär.
– Här är fullt av en massa härliga typer. Energin smittar av sig. Det är skojigt att ha fått vara med och se hur ungdomarna utvecklats.
Arbetsprocessen varit annorlunda på många sätt.
– Här har det inte bara varit en regissör utan kanske fjorton, femton stycken, skrattar han.
När ungdomarna började arbeta med musikalen, fanns det ännu inget komplett manus. I synnerhet hela akt två har vuxit fram under arbetets gång. En verklig utmaning medger regissören Jenny Eliasson.
– Det hade varit lättare med ett färdigt manus, men inte bättre. Ungdomarna tvingades nu gå in och förstå sin roll på ett helt annat sätt och kanske också utveckla den.
Storyn i storyn
Det hörs några rytmiska ljud i salongen, musiken accelererar och mynnar snart ut i musikalens signatursång Drumsholmen. Det är här handlingen utspelar sig, på en folkhögskola långt borta.
Läsåret skall börja och till skolan anländer en yvig skara ungdomar, bland dem popstjärnan Zara (Tika Sevon Liljegren) som tagit ett års paus från sin karriär. Ingen vet att det är hon. Eleverna tas snart om hand av lärarna som är starka karaktärer och varandras motsatser till humör och tempo. Rektor Per (Victor Mattson) är en släpig men kul karaktär.
Nu börjar olika mindre storyn byggas upp i den stora berättelsen. Det finns ett underliggande hot, musiklinjen som plötsligt blir indragningshotad. Man måste nu tillsammans finna en utväg.
I centrum finns också skolans vaktmästare Viking (Göran Wadenström) som gör sitt bästa för att ta hand om sina två yviga tonåringar parallellt med arbetet på skolan. Det lyckas så där. Mer skall inte avslöjas. Själv tampas han med ensamheten, söker sin lycka på olika sätt.
Över åldersgränser
Musikalen som räcker hela två timmar och femton minuter kännetecknas inte av någon stark dramaturgisk kurva, även om berättelsen finns där som en underström. Det handlar mera om små scensekvenser där lösa trådar också tillåts bli liggande. Dialogen avbryts av musikuppträdanden, soloinslag eller sådana där hela gänget uppträder tillsammans.
Sammanlagt hinner man avverka över tjugo sånger, vissa med inslag av dans som ger ett fint lyft och variation till helheten som är rätt omfattande. Av sångerna är cirka en tredjedel nyskrivna, en tredjedel är covers och resten bekanta melodier som fått nya texter.
I de gemensamma framträdandena är energin påtaglig och medryckande. Låten Let me entertain you, gör ungdomarna riktigt riktigt bra. De äldre verka smälta väl in i sammanhanget. I synnerhet i akt två, där i synnerhet slutet bjuder på lite tätare dialoger och monologer.
Det här är en av styrkan med musikalen, initiativet att låta unga och lite äldre samspela, men på ett sätt där det ändå inte råder några tvivel om att det här är ungdomarnas musikal rakt igenom. Inslagen och tematiken är hämtade från ungdomarnas egen värld.
Många fina blommor
Som motvikt till det energiska flödet blir Fosterlandspsalm med musik av den avlidne Henrik Otto Donner ett stämningsfullt inslag. Han var med när idén till musikalen kläcktes, men fick aldrig se den förverkligas. Hans musik flätar sig behändigt in i helheten.
En trevlig enskild scen som ungdomarna själva i huvudsak står bakom är "Pyjamaspartyt". Visuellt tilltalande och lite avvikande jämfört med de övriga som till sin karaktär är mer likartade.
Det är onödigt att lyfta fram enskilda stjärnor. Visst kan man se vissa skillnader mellan olika insatser på scenen, men ingen tillåts dominera alltför mycket. Det är också ett av de teman som musikalen behandlar. Stjärna eller inte? Vem? På vilka villkor?
– Här finns enstaka individer som gjort fantastiska blomningar, säger Sanna Lindholm.
Bättre än skolan
Det finns saker som är betydligt viktigare än att bli en musikalstjärna. Det är gemenskapen, alla nya vänner man hittat i sin närregion, förmågan att samarbeta och våga tro på sig själv.
– Jag kom med för att få träffa lite nya människor säger Patricia Hällfors som går i Ekenäs gymnasium.
Hon sneglar mot Jessica Tunn som går i Karis svenska högstadium. Före musikalen kände de inte varandra. Flickorna kramar spontant om varandra. Det går inte att ta miste på deras vänskap.
– Folk borde börja mera med teater. Världen skulle bli helt annorlunda då, säger Jessica Tunn.
Ungdomarna är båda överens om att dagens skola helt enkelt blivit för teoretisk. Utanför skolan är möjligheterna för den som vill utveckla sin kreativitet och syssla med kultur också betydligt mer begränsad än för de sportintresserade.
– De skulle behövas mera kreativitet, säger de.
Kvällen går mot sitt slut, på scenen börjar saker reda upp sig. Kärleksgnabb, oegentligheter, intriger och hotbilder försvinner. På Drumsholmen lider läsåret mot sitt slut.
För de nyländska ungdomarna återstår ännu ett dussin föreställningar som det är skäl att gå och titta på. Det är ungdomarna och alla eldsjälar som offrat så mycket tid på ett lovvärt arbete verkligen värda.
Premiären är på fredag (7.3) klockan 19 i kulturhuset Karelia i Ekenäs.