En fåordig smedsson från Svartå
Att den egna berömmelsen aldrig nådde några höga höjder passade antagligen Gunnar Forsström som beskrivs som en tyst och tillbakadragen person.
Karisbon Gunilla Lindblad har vaga barndomsminnen av Forsström som var hennes morfars bror.
– Jag kommer ihåg hur han satt och sög på sin pipa i hemmet på Mannerheimvägen i Helsingfors. Han var en försynt person som inte sade så mycket.
Bilden av en tystlåten och anspråkslös man som hellre ville bli kallad hantverkare än konstnär är också den som målas upp av andra släktingar, bland annat Lars Nyberg som var syskonbarn till Gunnar och i Västnyländsk årsbok skrivit artikeln "Gunnar Forsström - en glömd konstnär från Svartå".
– Hans arbeten finns officiellt och offentligt men det är sådana som man går förbi, säger Gunilla Lindblad.
För egen del tycker hon att det är roligt att släktingen via Come to Finland fått ett omnämnande. En kvalificerad gissning är att han själv inte skulle ha varit så förtjust i uppmärksamheten.
Född i bruket
Forsström föddes 1894 som nästsista barn i en syskonskara på tio. Pappa Gustaf Wilhelm var smed i Svartå bruk och skulle ha velat se någon av sönerna följa i hans fotspår. Försöken gick om intet också vad gällde Gunnar. "Han grät när pappan ville att han skulle ta till släggan och tängerna", skriver Nyberg.
I stället förde studier vid Ateneum Gunnar till Helsingfors där han bodde tillsammans med hustrun Ella och sonen Ove fram till sin död 1958.
Något glamouröst konstnärsliv var det aldrig fråga om. Han etablerade sig som konsthantverkare och startade egen byrå med dekorationsmålning som den egentliga födokroken. Arbetstillgången kunde ändå vara usel och äldre brodern Alvar fick bidra med att bekosta boendet.
Den gamla hembygden besöktes då och då och under bombningarna av Helsingfors sökte familjen tillflykt till Svartå. Svartåvyer pryder också flera av de målningar som Gunnar delade ut som gåvor bland släkt och vänner.
Det forsströmska huset står fortfarande kvar i Svartå.
Jobbiga julkort
Av listan över gjorda arbeten att döma var Forsström en mångsidig och produktiv man. Till de större dekorationsarbetena hörde bland annat golvinläggen på Svenska teatern och takmålningen på Sparbankernas centralbank.
På lokal plan har han ritat monumenten som står vid hjältegravarna i Karis och Svartå. Även dopfunten i Svartå kyrka är av Forsströms design liksom vapnet för tidigare Karis landskommun.
Affischuppdragen begränsade sig inte enbart till resereklam. I en historik över finländsk affischkonst omnämns hans vinjett för föreningen Hem åt hemlösa barn (senare Rädda barnen) som Forsströms och kanske hela 20-talets mest betydande affisch.
Den ymniga produktionen av julkort var enligt släktingarna ett nödvändigt ont, något som Forsström av ekonomiska skäl var tvungen till. Om han kände ovilja inför uppdraget syns det i varje fall inte på korten som blivit populära bland samlare.
Han arbetade också som barnboksillustratör och bildsatte bland annat folksagan Skrapabullen, samt gjorde omslag till barnboksklassikern Tummeliten.
Gillade glas
Av alla konstformer han ägnade sig åt tyckte Forsström antagligen bäst om glasmåleriet. Är han i övrigt något av en doldis är han i glasmålarkretsar ett känt namn.
I en tävling för glasmålningar till Uleåborgs domkyrka 1932 vann Forsström både första och andra pris före Lennart Segerstråle. Hans glasmålningar finns också i bland annat Sandudds kapell, kyrkorna i Tölö, Esbo, Vörå och Svartå.
I Karis sockenhistorik finns en beskrivning av kyrkfönstret som beställdes av Forsström 1948. Bildfältets mitt upptas av Karis kyrka, i bakgrunden skymtar den gamla landsvägsbron vid Landsbro och i ena hörnet en ljus gestalt som är kyrkans skyddshelgon Sankta Katarina.
– Fönstret är en viktig del av vår kyrka och omtyckt av karisborna också i och med att det finns lokala vyer. Jag tycker att det sitter bra med en fönsterglasmålning i en medeltida kyrka, säger kyrkoherde Pentti Raunio.
Fönstret var tydligen inte det enda Forsström framställde för kyrkan. I sockenhistoriken nämns också en mässkåpa av mönstervävt, naturfärgat linne som Forsström komponerade 1951.