Sångstund skiner upp avdelningen
Vad finns kvar då skimret av Professor Bluffos besök gått upp i rök? I Raseborg börjar man satsa också på dagliga kulturinslag i vården.
Kirsi Ala-Jaakkola, chef för omsorgstjänster, säger att man är i startgroparna med en nysatsning på kultur i vården. Grundtanken är att göra vardagen så meningsfylld som möjligt och mer variationsrik än i dag. Ett möjligt steg på vägen är att varje enhet i framtiden har en i personalen som är fritidssysselsättnings- och kulturansvarig.
– Det handlar om att få liv i våra hem. Det vore viktigt att få många engagerade, flera frivilliga. Det behöver inte vara märkliga saker, kanske bara en läsestund. Huvudsaken är att det kommer lite annat innehåll till vardagen, säger Ala-Jaakkola.
Hon har en bild av hur omgivningen, samhället, så att säga kommer in i huset. En liten programpunkt per dag, från sång till någonting högtidsbetonat, vore redan mycket.
Då man ibland också – i samarbete med kulturbyrån – kan ordna artistbesök är det enligt Ala-Jaakkola ett väldigt stort plus på kultursidan.
Så är fallet nu då Professor Bluffo (Pekka von Cräutlein) i dagarna gör tio besök till olika vårdavdelningar inom äldreomsorgen i Raseborg.
Trollkonst och musik
Vid ett besök på Mjölbolsta stämmer han upp till sång, skämtar, låter personalen värpa ägg och annat skojfriskt.
Någon stirrar med tom blick i golvet, någon ler njutningsfullt och någon klappar takten medan han bjuder på trollkonster och dragspelsmusik.
En äldre herreman som jag får veta att är väldigt idrottsintresserad ser ut att främst sitta och sakna OS-sändningarna. Men då en sång tar slut applåderar han uppskattande.
Vid Bluffos besök är det aktivitetshandledare Solveig Stenroos som håller i trådarna. Hon är glad över att de gamla erbjuds ett extra roligt program. Hur vardagen är mellan sådana här sällsynta programpunkter är förstås ändå det avgörande.
I sitt jobb rör hon sig mellan avdelningarna och ordnar bland annat vad hon kallar morgonterapi och eftermiddagssång.
– En dag satte jag på gammeldansmusik. En gammal gumma vaknade till och började klappa i händerna. Det var fint att se hur glad hon blev, berättar Stenroos.
Variation välkomnas
Efter Bluffos besök är det bara glada miner vid kaffebordet. Rolf Bäckroos är av patienterna som nickar förnöjsamt.
Två av hans närmaste anhöriga, Pekka och Maija-Liisa Bäckroos, är också glada och välkomnar den här typen av verksamhet.
– Det piggar säkert upp, säger Pekka Bäckroos.
Han konstaterar att det inte alltid krävs någonting märkvärdigt eller dyrt för att kultur i vården skall ge mervärde. Exempelvis sångeftermiddagen som Stenroos styrde upp var lyckad.
– Då hörde jag Rolf sjunga första gången. Han kunde hela Hangövalsen utantill, berättar Maija-Liisa Bäckroos.
För en tid sedan hade någon annan patients anhöriga med sig dragspel. Deras musik lockade flera lyssnare till rummet. Enligt paret Bäckroos säger det någonting både om hur lite som behövs för att liva upp en vanlig kväll och hur långvårdspatienterna hungrar efter sådana inslag i vardagen.
Vad paret Bäckroos känner till var Bluffos besök den tredje programpunkten med musik under Rolf Bäckroos tre månader på Mjölbolsta. Allt är uppskattat, mer är välkommet.
– Kultur i vården är nog mycket viktigt. Vi är ju själva i den här situationen snart. Då vill vi nog lyssna på rock, säger Maija-Liisa Bäckroos.
Hon lyfter också fram en liten viktig sak som att Rolf Bäckström har glädje av att lyssna på radio Vega.
Saknas: koordinator
Pekka von Cräutlein själv talar som så många gånger förr för statlig finansiering av kulturverksamhet på vårdinstitutioner. Sådan finns i de övriga nordiska länderna säger han.
En förening, Kraft genom glädje, grundades för ändamålet i Finland för några år sedan. De blygsamma framgångar som nåddes fick man dessvärre säga farväl till på grund av statens sparåtgärder.
Även utan yrkesutövare från kulturfältet är det mycket som kunde göras. von Cräutlein finns massor av amatörkrafter – från körer till folkmusikdansare – som gärna bidrar. Vad som saknas är någon som koordinerar en sådan verksamhet. Vårdpersonalen har fullt upp med de grundläggande vårduppgifterna och hinner omöjligen.
– Vårdpersonalen har inte tid att gräva fram aktiviteter. Jag har föreslagit att detta kunde vara en uppgift för någon av länskonstnärerna, säger von Cräutlein.