Vinter i Edens lustgård
Fåren värmer sig vid en brasa, hundarna busar i snön och kossan Fanny har rimfrost i skägget. Vintern är en spännande tid för djuren i Rehndahl.
Inne i sadelkammarens värme har fyra katter kurat ihop sig i en spinnande hög av päls. När jag stiger in i rummet reser sig en av dem och jamar välkomnande, tigger om att bli krafsad bakom örat. På Rehndahls djurgård finns inga skygga djur, och när vintern är kommen behöver en liten kisse all värme den kan få.
Utanför ligger snötäcket som bomull. Leonberger-hunden Fjoncca ligger på rygg och busar i en snöhög tillsammans med några mindre kompisar. En brasa knastrar i backkrönet och intill den står en grupp oxford down-får och tittar på besökarna med outgrundlig blick. Deras tjocka ull får dem att se komiska ut. Ett av fåren får pälsen bearbetad av en rosa hundtunga
– Ibland kan det vara tre hundar som slickar på samma får, i båda ändorna. De har vant sig vid att bli putsade redan som små, säger gårdens ägare Susanne Hildén som sköter om alla cirka hundra djur.
Att vandra runt på Rehndahl känns som att se Edens lustgård täckt av snö. Alpackor sneglar under frostig lugg, falabella-hästar utför trick för en bit morot, en skojfrisk åsna grinar illmarigt. Till och med en liten skogsmus kilar in under en sten.
Systrarna Pylvänäinen från Esbo – Lumikki, Roosa, Kirsikka och Merikukka, alla döpta efter blommor – har kommit för att fira en sportlovsdag på Rehndahl. Det är svårt att säga vilka som har mer roligt, de förtjusta tjejerna eller djuren som kråmar sig och gör sig till.
– Jag skulle vilja ha en hund. En liten hund, säger Merikukka och klappar ett knähögt fluff som viftar på svansen.
– Nåneeej, en stor hund, säger storasyster Lumikki.
Vinteridyllen är ett faktum, men något saknas. Rehndals stora stjärna, den gigantiska grisen som brukade ligga och grymta i dyngdalen, är borta.
– Vi har haft grispaus några månader, säger Hildén.
– Både miniatyrgrisen och den stora grisen, Pusu, kom till sitt sista skede i livet, så vi blev tvungna att ta bort dem.
Pusu kommer för evigt att leva i vårt minne som det mest magnifika av svin. Men alla grisälskare kan torka sina frusna tårar – i vår kommer nämligen två kultingar att flytta in på gården.