"Härligt att få vara barnslig"
Den pensionerade dansprofessorn Marjo Kuusela är i full gång.– Jag firar lediga, roliga pensionärsdagar genom att sätta upp barnföreställningen O, sylt.
RASEBORG En läskig, fläskig, slattrig mask. Tre unga dansare rör sig på scenen i kulturhuset Karelia. Samtidigt deklamerar de dikter ur Laura Ruohonens barnbok Smaskens damaskens.
– Ta det en gång till, manar koreografen Marjo Kuusela och instruerar dansarna med stor entusiasm.
Smaskens damaskens
Än så länge tränar man utan musik och kulisser. Men redan nästa fredag skall dansföreställningen O, sylt vara så färdig att man vågar sig på en demovisning för allmänheten.
Föreställningen baserar sig på Laura Ruohonens barnbok Allakkapullakka (Smaskens damaskens) och är en kombination av tal, dans och dikter som tillsammans bildar små berättelser. Det är inte bara en lek med ord, utan också rörelser. Temat är bland annat vänskap och jämställdhet.
På scenen framträder olika gestalter som till exempel monsieur la Huma, Angorakatten och en militant tant, som heter just Militanta.
– Ryggen rund, armarna skall gunga, ropar Kuusela där hon står mellan stolarna.
Turnépjäs att beställa
Under hösten 2014 är det tänkt att föreställningen skall turnera i nyländska daghem och skolor.
– Vi vill redan nu uppmärksamma människor på att pjäsen finns, då går det kanske lättare att långtidsplanera, säger Marjo Kuusela.
Föreställningen vill också engagera publiken som kommer att ges möjlighet att medverka i pjäsen med rörelser och ramsor. Det blir enligt Kuusela knappast något problem. Hon har lång och bred erfarenhet av just barnföreställningar.
– Det är lättare att jobba med fokus på barn. Det är extra härligt när man är så här gammal att samtidigt få vara lite barnslig.
Marjo Kuusela är bosatt i Pojo, numera pensionär, men kan blicka tillbaka på en karriär som bland annat professor i koreografi vid teaterhögskolan. För tillfället är hon också engagerad i Tarzan på Helsingfors stadsteater.
Svårt med två språk
De tre dansarna Unna Kitti, Leila Kourkia och Aino Voutilainen, har alla studerat vid Teaterhögskolans danslinje i fem år. Unna Kitti bor numera i Raseborg. Samtliga gillar att arbeta med barn. Det beror på att responsen från barnpubliken är så direkt och synlig. Vuxna njuter visserligen av en föreställning, men ofta vänder de sina reaktioner inåt.
Marjo Kuusela ger en extra eloge till Laura Ruohonens dikter.
– Jag älskar dem. De är så intelligenta.
Pjäsen kommer att framföras både på finska och svenska i separata föreställningar, med undantag av några finska dikter som också ingår oöversatta i den svenska föreställningen. För dansarna som också skall deklamera dikterna och läsa ramsorna, är det här en stor utmaning. Deras modersmål är finska. Just nu löper svenska bättre än väntat.
– Efter att vi hade tränat på svenska en hel vecka, blev det i stället svårt att kasta om till finska. Svenskan smög sig in helt oplanerat, säger Unna Kitti.
Se demoföreställningen
Musiken som gjorts av Jukka Hannula är influerad av folkmusik. Pjäsen som är ny i södra Finland har också tidigare turnerat i Lappland, men då i en lite annan version.
Pjäsens längd är 35 minuter och den lämpar sig bäst för barn i åldrarna 3-9 år. Den kan beställas till skolor, och det enda som krävs är ett utrymme på cirka fem gånger fem meter.
För den, som är intresserad att bekanta sig med föreställningen, ordnas ett unikt tillfälle nästa vecka.
Fredagen den 28.2 klockan 14 ges en finskspråkig demoföreställning i Kulturhuset Karelia. På lördag den 1.3 ges den på svenska samma tid. Allmänheten är hjärtligt välkommen att bekanta sig med föreställningen.
– Vi vill gärna ha barn i publiken, säger Marjo Kuusela.