Hur ond kan människan vara?
Reaktionerna på artikeln om både den övergivna babyn i Masaby och om katten Petronellas öde har mycket gemensamt. Människan är ondare än många vill och kan tänka sig.
Reaktionerna på Facebook visar på en skam för människosläktet. Kommentarer som "hur grym kan människan vara", "människor är odjur ibland" och "det finns nog så sjuka människor" är en återgivning av människors skuldkänsla för vad andra människor kan vara benägna till. Vissa kommentarer ser inte ens förövaren som en människa.
Filosofen Hannes Nykänen tror att behovet av att reagera, även om man själv är oskyldig till den konkreta handlingen, kan vara att man måste ventilera samvetet då man läst om något grymt.
– En grundlig skuldkänsla stannar kvar. Människan är hård mot sig själv och man är jättekänslig för att man gjort fel.
Människan kan därför ha ett behov av att reagera offentligt. Då tar man steget längre än att bara sitta hemma och ta in nyheten på egen hand.
– Man reagerar då det håller på att dyka upp en moralisk insikt, säger Nykänen.
Reagera även i vardagen
Denna insikt kan vara och är förhoppningsvis kopplad till att man själv känner att man vill förbättra sin omgivning. I vissa fall urartar den till frustration, hat och till och med en lynchning av förövaren.
– Frågan handlar om vem som tar ansvar, menar Nykänen.
Man ska inte bara bunta ihop handlingarna och föreställa sig att mänskligheten är ond eller oförbätterlig. Det är enligt Nykänen bara ett moraliskt självbedrägeri.
– Alla ser orättvisor i vardagen. Se på din egen omgivning, se vem som till exempel mobbar på arbetsplatsen och säg till.
Därför kan reaktionerna på djurmisshandel ibland handla om något annat än ett medlidande eller en konkret sorg för det inträffade.
– Någon kan säga att det är en plikt att skydda de svagare men det är inte någon lag. Det handlar om att själv göra upp med sitt samvete, säger Nykänen.
En begynnande sadism
På Facebook innehåller många av kommentarerna om de misshandlade katterna en avsky för att någon kan göra något sådant mot ett oskyldigt djur. Det synbarligen oprovocerade våldet upprör mest och kopplas lätt till sadism.
När vi förfasar oss över vad människan kan göra mot djur kan det därför finnas en koppling till oron över vad människan i övrigt är kapabel till. Forskning visar att sadistiska drag och handlingar som visar sig i djurmisshandel mycket väl kan få en fortsättning i misshandel mot människor senare i förövarens liv. Men som Nykänen visar fungerar den mänskliga moralen inte heller så rättframt.
– Människor kan vara hur djurkära som helst och samtidigt hur grymma som helst mot människor.
Nykänen exemplifierar detta med hur kommendanten för nazisternas koncentrationsläger Auschwitz under andra världskriget, Rudolf Höss, såg mördandet av tusentals människor som en uppgift.
– Däremot kunde han inte stå ut med att se hästar och hundar lida.
Vad det säger om människan är en fråga, utan enkla svar, som Nykänen anser vara viktig vägkost för oss alla.