En familj hemma, en i hallen
Rutinerna med spaghetti och köttfärssås i magen, läppomadan på sekreterarbordet har inte förändrats sedan handbollsspelaren Linda Olin blev mamma. Men lite mesigare och försiktigare har hon blivit.
– Det är inte så vanligt inom damidrott att man fortsätter då man fått barn. Det hör nästan till att lägga av, ha lång paus eller trappa ner.
Det säger Linda Olin, som är en av landets bästa damhandbollspelare under 2000-talet och Sjundeå IF:s nyckelspelare. Hon är en av få som fortsatt att spela på FM-nivå efter att hon fått barn.
– Det finns några till, Pamela (Degerman) i BK har två barn.
För Linda var det inget alternativ att sluta.
– Jag är som människa idrottsgalen.
Linda spelade och tränade under graviditeten till och med till vecka 16. Läkaren hade försäkrat henne om att trots att handboll är en fysisk sport så skyddar magmusklerna barnet.
– Jag blev försiktigare, det hade varit enklare om jag inte hade vetat att jag hade ett barn i magen.
Många frågade henne efter sista matchen om hon var sjuk. Förvåningen var stor då svaret blev:
– Nä, jag är gravid.
25 år på plan
Linda har spelat handboll sedan hon var fem år. Både Linda och hennes två år äldre handbollspelande bror Sebastian har så gott som vuxit upp i hallen.
– Både pappa och mamma är idrottsgalna. Vi hade ingen tv hemma, men vi fick prova på allt möjligt och det har jag haft nytta av.
Hon har varit sitt Sjundeå IF trogen förutom i tre säsonger. En spelade hon i Kiffen för att landslagstränaren också tränade klubblaget och de flesta spelarna spelade i samma lag. Två säsonger spelade hon i Sverige men återvände sedan till SIF.
Då hon väntade barn hade hon paus i några månader från spelplan.
– Det var svårt den sommaren då jag väntade barn, jag visste inte vad jag skulle göra då jag inte kunde träna.
Fem veckor efter att dottern Tilda fötts började hon träna igen. Nu är Tilda 1 år och 3 månader och vardagen med familj, jobb och handboll på toppnivå ska gå ihop.
Annat jobb
För att pusslet ska gå ihop har Linda tjänstledigt från sitt jobb som polis vid Västra Nylands polisinrättning.
– Jag jobbade vid våldsroteln i Esbo, som undersökare av grova brott såsom mord, dråp, sexuellt utnyttjande av barn på området Hangö–Esbo. Dagarna kunde bli långa.
Det här läsåret jobbar hon som timlärare i Sjökulla skola i Kyrkslätt.
– Tilda är på dagis mellan 6 och 8 timmar. Som polis kunde ha jag jobbat mellan 50 och 70 procent.
Det andra alternativet skulle ha varit att stanna hemma med Tilda men eftersom Linda inte är den som kan sitta still så blev det lärarjobb i stället.
– Tilda var 10 månader då hon började på dagis, det har varit bra för henne, hon trivs bra och har fått rutiner.
Hur får du vardagen att gå ihop med jobb, familj och träning?
– Du borde egentligen intervjua min man och min mamma, säger hon skämtsamt.
Lindas man jobbar skift, så då han inte har möjlighet ställer hennes föräldrar upp.
– Antingen kommer någon av dem hit och sköter Tilda eller så är de med henne i hallen. Hon trivs där, klättrar i trappor och då det är möjligt att få springa omkring på plan. Ett litet intresse för bollen har också vaknat.
Inga missade samtal
Då Linda ännu ammade Tilda gick det lätt att få in rutiner med när hon måste pumpa mjölk.
– Hon har tagit flaska så hon behövde aldrig vara med på matchpalaver i omklädningsrummet.
Då hon ska gå tillbaka till polisjobbet är det tre saker hon måste väga in: familj, jobb och handboll. Timmarna på dygnet räcker inte till och hon vet att hon måste prioritera. Men handbollen vill hon inte lämna.
– Det är en livsstil och så länge mamma orkar pyssla med Tilda, får det mig i väg till hallen.
Linda brukar säga att hon har två familjer.
– Jag har aldrig några missade samtal då jag varit i hallen för alla mina kompisar är där. Ibland tycker min man att jag oftare borde säga nej.
Maken Roni är inte alls handbollsintresserad och det tycker Linda är ganska skönt ibland.
– Om det gått dåligt är det bra att ha någon man inte pratar handboll med.
Mesig i onödan
På planen är Linda Olin 9-metersspelare. Som yngre ville hon egentligen bli ytter.
– Att vara ytter passar inte mig. Jag vill vara där det händer, jag vill fajtas, brottas och slåss. På yttern är man inte i kontakt med andra spelare utan står och väntar på passningar.
Hurdan är du som spelare?
Jag är en jättedålig förlorare, om det går dåligt blir jag elak på plan. Nu försöker jag ta rollen som erfaren spelare och stödja de yngre spelarna. Förr var jag mer fysisk på plan, nu gör jag saker mer planerat.
Hur går det för SIF i år?
– Vi har en säkrad plats i semifinal. Nu måste vi försöka spela så bra som möjligt så att vi får lättare motståndare i slutspelet.
Ett stort bakslag för laget är att Linda är ur spel i cirka en månad ännu.
– Jag har haft lunginflammation och läkaren har satt mig i idrottsförbud. Jag har svårt att vara stilla men nu då jag lätt blir andfådd förstår jag att låta bli.
Har livet förändrats sedan du blev mamma?
– Ja, både på gott och ont. Jag har blivit mesigare och försiktigare, lite fjantig. Ibland blir jag störd på mig själv, man behöver inte vara orolig.
Byter uppgifter
Matchförberedelserna har också förändrats. Förr var allt genomtänkt från vilka strumpor till vilken mat hon skulle äta. Numera är det bara tre saker som hör till matchförberedelserna.
– Jag måste äta spaghetti och köttfärssås, annars går det dåligt, jag måste passa med samma par under uppvärmningen och så måste läppomadan finnas på sekreterarbordet eller i fickan.
Hur länge ska du spela ännu?
– Jag tror att jag slutar först när jag skadar mig allvarligt, såsom det var för mamma (Helena Lönn), hon slutade då akillessenan brast. Den dag jag slutar blir jag säkert mer tränare. Redan nu tränar jag SIF:s F-flickor.
Linda har inte spelat i landslaget på några år. Hon tackade nej då hon var gravid och sedan dess har det inte kommit någon förfrågan.
– Nog skulle det vara roligt att spela där, frågan är bara om jag har tid.
Hur tror du att det blir för Tilda, följer hon i mammas och mormors fotspår?
– Det är roligt att ha rutiner, det är små saker som gör en glad, att se henne växa upp och lära sig saker, åka pulka och kasta boll. Jag tänker inte tvinga henne till hallen men erbjuda möjligheter. Hon har redan nu en spelskjorta med nummer 6 på ryggen som mommo sytt av min gamla skjorta.
- Namn: Linda Olin
- Ålder: 31 år.
- Familj: Maken Roni, dottern Tilda 1 år och 3 månader, portugisiska vattenhunden Eddie 4 år.
- Bor: I småhus i Degerby, Ingå.
- Handboll: Tre gånger bollträning, en annan träning, en match i veckan.
- Intresse: Segling, försöker hinna med det om somrarna.